Hej i solen =)

Vilken sommar vi har fått, helt underbart, kanske lite väl varmt men nu när det äntligen är sol och varmt efter den långa och kalla vintern som var så ska man väl inte klaga ;-)

Tänkte fortsätta att skriva om betsling förr så håll till godo !

Under 1500-talet utvecklades det till en hel vetenskap hur bettet skulle utformas för bästa möjliga verkan.

Genom noggrann utprovning och förståelse för hästens anatomi kan man specialforma betten för varje individ.

Men 15 och 1600 talens litteratur om bett avslöjar också en närmast besatt tro på att kunna behärska hästen med ren mekanik.

Dåtidens ridmästare förmanade ryttaren att vara mjuk i handen och aktsam om hästens mun. Den häst som ofta rycks i munnen blir stum och ohörsam.
Den unge ryttaren fick lära sig att rida på en häst som hölls i lina av en stallknekt och fick inte ta tyglarna själv förrän läraren ansåg att han var mogen för det.

Målet var att ryttaren skulle kunna hantera tyglarna på ett nästan osynligt sätt. På äldre ryttarporträtt och bokplanscher har ryttaren sällan sträckta tyglar. 

Den typ av tränsbett som används idag brukar anses vara mycket mildare än stångbetten.

Stångbetten var ofta skarpa med hög tungfrihet. 

Av ryttarporträtten att döma eftersträvades skummande mun vilket forskning under senare år kommit fram till att skummande munnar OFTAST beror på felaktigt spänd nosgrimma bla = hästen kan inte svälja...

Det var allt för i dag från min lilla dåtida skola ;-)

Må så gott nu alla