Det var en tung dag i fredags...

Orkade inte skriva om detta då men i dag känns det bättre..

Då var det 2 år sedan mitt allt dog...

Min stöttepelare i livet... Min vän...

Det sägs att tiden läker alla sår men det vete håle om det stämmer...

Två år har gått och det går inte en dag utan att jag tänker på henne hela tiden....

Jag saknar henne så det gör ont...

Min mormor...

Hon försvann ju så hastigt... Jag hann aldrig tala om hur mycket jag älskar henne... Jag hoppas hon vet det...

Ja, för två år sedan vid den här tiden var allt en riktig mardröm...

Jag åkte hem till henne den 3/12-08 för att hon inte hade svarat i telefonen på hela dagen och när jag kom dit såg jag genom brevlådan att morgontidningen fortfarande låg kvar och då... När jag såg det... Förstod jag att det var någonting allvarligt som hade hänt... Världen började snurra, jag blev illamående och trodde att jag höll på att dö... Men visste att jag måste skärpa mig och ta tag i detta.

Jag satte nyckeln i mormors lås och vred om och öppnade dörren och såg då att innerdörren var låst vilket hon alltid gjorde när hon gick och la sig så i det ögonblicket visste jag att något hade hänt och att det måste ha hänt natten innan...

Konstigt nog kunde jag hålla mig så pass "normal" så jag ringde polis.

Polis och ambulans kom direkt och efter mycket och lång tids bändande så fick dom upp dörren och det som den ambulanskillen sa som gick först in i lägenheten kommer jag aldrig glömma, DÄR LIGGER HON, HÅLL ANNICA UTANFÖR.. Dom här orden ekar fortfarande i mitt huvud...

Tror ni dom kunde hindra mig från att gå in, NEJ...

Och där låg hon ju...

Min älskade mormor som alltid har funnits där för mig och hela mitt liv varit som en extra mamma...

Där låg den som jag älskar mest i hela världen och som betyder mest för mig...

Min värld raserades...

Den kvällen körde jag hem själv från mormor men jag minns inte mycket utav bilfärden hem...

Tiden efter detta var såååå jobbig och är än i dag, detta var det värsta jag någonsin varit med om...

Hon var ju min stöttepelare i livet...

Jag hoppas att hon vet hur mycket jag älskade henne och vad hon betydde för mig...

Sätter in några foton på min alskade mormor och några som min morbror har tagit från minneslunden.

Älskar dig för evigt mormor och jag kommer aldrig glömma alla roliga stunder vi hade tillsammans, som när jag tvingade dig att bygga vattenhinder i vardagsrummet när vi lekte häst och jag rev hindret, jösses vad med vatten det var överallt, men kul hade vi

Puss mormor