Mitt i all min deppighet och ledsamhet så är jag nu så glad =) 

Så glad så min kropp strålar mer inombords än vad självaste solen gör just nu ;-)

Häromdagen så fick jag av en slump kontakt med en tjej som har samma blodsjukdom som mig vilket är ganska "häftigt" då den är så pass ovanlig att ha i våran ålder.

Det känns sååå skönt att ha någon att prata och ventilera sig med som vet vad man pratar om =)

Det var som att allt föll på plats, många undrande frågor som fick svar.

Men..

Den stackars tjejen har inte haft det lätt..

Fy håle vilken otur hon har haft...

Så...

Jag är så glad över att vi hittat varandra =)

Klockan är mitt i natten och här sitter jag och ska lätta mitt hjärta...

Händer inte så ofta men mirakel sker ;-)

Det är bara jag och spökena vakna...

Jag känner mig ledsen, deppig, trött mm...

Känns som skit just nu...

Är även lite rädd för att nacken inte ska läka ordentligt...

Och hur sjutton ska jag göra med Dartan, låta han stå dom här månaderna..?? Visst, det klarar han men det känns lite ruttet att ställa av en häst som älskar att bli riden, känns inte så snällt...

Kanske ska jag ge honom hans sommarvila nu i stället för under betet...??

Kanske skulle man skicka iväg honom för utbildning ett tag..??

Det är svårt nu...

Skaffa medryttare för bara några månader finns inte på världskartan då han är den snällaste och bästa hästen att rida och så vill jag att det ska fortsätta också och medryttare har jag lite dålig erfarenhet av...

Det är inte många som får rida Dartan för mig !

Varför ska jag alltid råka ut för allt, räcker det inte med att jag har en obotbar blodsjukdom, eller...??

Nej, det gör det tydligen inte, ge Annica allt skit...

Nu är jag en ledsen Annica...

Gott natt folket...