Vilken jäkla helg det har varit...

Det började i lördags med att våran lilla Loppan gick omkring och morrade och när han sen skulle gå på lådan så satt han i lådan och morrade och det är ju inte normalt...

Strax efter så gick han och "krystade" och klämde ur sig blodblandad urin och efter bara några minuter så var han så dålig så han inte ens orkade röra sig...

Ringde veterinären och åkte in direkt, var där 21.30 och kom hem måååånga timmar senare...

Loppan hade en sprängfylld urinblåsa som veterinären först försökte klämma ur med enbart smärtlindring men det kom inte en droppe...

Hon sövde honom för att försöka igen men det var lika, inte en droppe som kom ut och det var bråttom då hans urinblåsa riskerade att spricka och då skulle han dö snabbt av urinförgiftning...

Upp med honom på operationsbordet och hon gjorde allting klart för att öppna honom och började med att föra in en kateter i snoppen och då släppte stoppet !!!

Det var ett sånt tryck i blåsan så det bokstavligen sprutade som en fontän, veterinären hade kiss i hela ansiktet...

Jag blev såååå glad när kisset kom =)

Veterinären klämde sedan ur MYCKET urin och det var måååånga STORA stenar i urinet så förmodligen hade en sten satt sig för och stoppat upp hans kisseri.

Hon analyserade urinet och han hade många stenar plus urinvägsinfektion plus inflamation och hör och häpna... DIABETES !!!

Han hade 22 i socker och en katt ska ha ca 3...

Så nu ska vi på återbesök på onsdag för att kolla sockret igen, sockret kan ju gå upp hos vissa vid stress.

Jag är så glad över att jag fick med mig Loppan hem, var lite orolig över att det inte skulle bli så...

Han har kissat bra nu men är extremt trött och tagen men det kan man ju förstå, han har förmodligen ont sedan ingreppet plus att han nog har feber...

Jag hoppas att han svarar bra på sina mediciner så han blir frisk mitt älskade hjärta  

Man blir ju så orolig..

Det blev väldigt billigt och bra att åka till veterinären en lördagkväll / natt, eller inte...

Jävlar vad dom kan ta betalt...

Jösses...

Men vad gör man inte för sina älsklingar, man har ju tagit på sig att ansvara för ett liv så då måste man göra det också !

Inte för att vara elak men det hade varit skillnad om det hade varit våran gammelkatt som var sjuk, då hade jag valt att sluta detta på ett annat sätt då han är så pass gammal men Loppan är ju bara 5 år och har hela livet framför sig...

Finaste