Ask angels..  

Absolut.. om jag bara visste hur..

Tycker tiden sedan Dartan dog har varit för jobbig.. hade nog inte kunnat föreställt mig hur mycket jag eg älskade honom.. fast efter dryga 13 år tillsammans så växer man liksom ihop på nåt sätt, man kan varandra utan å innan.

Men varför blir de inte bättre..?

Hur lång tid kan de ta?

De har ju gått flera månader sen men ändå känns de inte bättre..

Kan fortfarande inte prata om honom i alla lägen utan att tårarna kommer.. vissa saker å tillfällen i stallet gör att jag helt plötsligt måste gå undan å brister ut i gråt..

De här låter ju fruktansvärt men de här va de jobbigaste jag varit med om, ever!

Sorry mormor du vet att jag inte menar så!

Vet inte om de beror på att jag va med Dartan hela vägen.. känner mig så elak på ett sätt som lurade min fina pojke.. han va så glad när jag kom till hagen å hämtade honom, följde glatt med mig å morötterna på vad han trodde skulle bli en promis.. eller hur va.. no shit.. rakt in i döden gick han.. å de gör mig ont!!

Han fattas mig så in i helvete!!  

Ibland så tänker jag att en ny häst kanske skulle hjälpa mig att läka mina sår men i samma sekund så vet jag att de inte e en lösning å för den delen så har jag ju fina tjejen =)

Men när blir man redo då?

När blir de bättre?

Pallar inte med detta längre..

Jag drömmer ju om honom var å varannan natt.. jobbigt men samtidigt fina drömmar, förutom den som jag drömde dagen han dog, den va inte fin..

Har bla drömt att han sprang för fullt i sin hage, han sprang i full trav som den fina travare han va å sen vände han sig om å tittade på mig för att i nästa sekund försvinna in som i en dimma..

En annan natt så drömde jag att de va nån som red honom på en äng, så fint han gick, helt rent..

Sista drömmen jag ska berätta om så drömde jag att han kom i full galopp till mig i hagen, la sin mjuka mule mot min kind å andades varmt å lugnt å sen vaknade jag tvärt å de va nästan så jag fortfarande kunde känna värmen från hans andedräkt.. trots att de bara va en dröm.. konstigt.. undrar vad alla drömmar betyder..

Tror de e först nu jag inser att jag ALDRIG mer kommer få träffa honom, ALDRIG MER..  

Men saknaden e så stor så jag vet inte om jag pallar de..

Har varit nere å deppig senaste dagarna, veckan.. kan bero på läkarbesöken oxå för dom gör mig extra deppig.. jävla skit saker.. e de inte min blodsjukdom så e de nacken eller tinituss eller ryggen eller mm, kan göra listan lång.. 

Känner mig jäkligt ynklig just nu å väldigt gnällig.. vet att man inte ska gnälla för de finns alltid dom som har de värre men jag får gnälla på min blogg..

Blir de bättre nån gång eller ska man gräva en stor grop å hoppa ner i å sitta i resten av livet, vadå deppig.. jag..? inte heller ;-)

Men de blir nog bättre