Annica = en stor flicka nu, jag e vuxen nu  

Har för första gången fått kallelse till mammografi men jag tänker inte åka, gillar ju inte sjukhus (trots att jag alltid e där..)  

Å sen e jag livrädd att dom ska hitta nåt, tänk om dom gör de.. då e de bättre att inte veta.. fast jag vet vad alla säger.. bättre att hitta det i tid medans det går att göra nåt åt det.. men de e inte så lätt när man inte vågar..  

De va likadant den gången då läkarna började misstänka att nåt var fel med mitt blod..

Jag visste att de va nåt..  

Jag sa till Stefan flera ggr att jag tänker inte åka dit för jag känner på mig att de e nåt farligt.. men till slut så fick Stefan iväg mig å hur va de då..??

JO, JAG HADE JU RÄTT!!  

De va ju en jävla farlig blodsjukdom jag hade.. jag sa ju de, jag visste ju de.. men å andra sidan så kan man ju tänka som så att hade jag inte åkt då å fått mediciner i tid så vet man ju inte hur jag hade mått nu.. så innerst inne vet jag väl att mammografi e väldigt viktigt.. allra helst eftersom mamma har haft bröstcancer.. men de gör mig ju bara oroligare å mer nervös över att gå dit.. 

Fuck.. va jobbigt läge  

Ja, ja vi får väl se men som de känns nu så går jag inte på undersökningen!