Här kommer en snabb sammanfattning om vad som har hänt den här veckan...

För att göra en lång historia kort så blev vår katt "Loppan" i julas väldigt sjuk...

Hos veterinären konstaterades de att han hade inflamation i lever, gallgångar och bukspottskörtel så många mediciner sattes in och redan efter nån dag så hade han piggnat på sig rejält, han hade börjat äta, busade mm..

Men..  

Några dagar senare blev han sämre igen så tillbaka till veterinären som hittade att han hade fått tillbaka sin diabetes han hade för flera år sedan, kortisonet han fick mot inflamationerna hade triggat igång den så vi startade en insulinbehandling med många prover och injektioner varje dag vilket gick upp å ner mellan hopp å förtvivlan..

Några dagar efter att vi startat insulinbehandlingen så hade bs stigit jättemycket, de va så högt så de va inte ens mätbart, testdosan går inte så långt.. så då e de bråttom att få ner bs då de e livsfarligt att ha de så högt..  

Vi fick ner de å han låg stabilt runt 7 men en dag kände jag en konstig lukt från honom... han luktade sprit..

Tillbaka till veterinären som konstaterade att han hade fått ketoner, metabolisk acidos = syraförgiftning/blodet blir förgiftat av ett ämne man nästan kan likställa med en slags gas vilket ger en acetonliknanade andedräkt..

Stackars vår fina katt.. vi bestämde att inte ett bakslag till för någon gång måste de ju vara nog, han måste få frid nån gång...  

Vi fick i alla fall ordning på bs, men de va bara för en dag..  

Inom några dygn va hans bs tillbaka på icke mätningsbar nivå igen... vi kämpade hela den dagen å fick ner de så att de i alla fall var ett mätbart resultat!

Dagen efter, alltså i måndags så mådde han ok på morgonen men sen gick de fort..  

Hans blodsocker sköt i höjden å gick inte att få ner så hans organ började stänga ner å han hamnade i diabeteskoma så vi beslutade snabbt att fick somna in...  

Inom en timme var han i himmelen    

Känns så himla orättvist när vi kämpade så pass mycket, han oxå för den delen, han var den riktiga kämpen av oss allihopa...

Faan att de gick så här.. de hade vi aldrig kunnat tro dagen innan..

Hans diabetes tog hans liv..

Nu har han ro.. nu mår han bra.. men helvete vad jobbigt de e..  

Han fattas oss så in i hela helvete, han blev bara 8 år...  

Vila i frid älskade Loppan, vi älskar dig för alltid