Som rubriken lyder så har även jag förstått innebörden av dom orden nu... man märker vilka som är ens äkta vänner när man e med om en sådan här sak i livet ...
Jag har många fina vänner som jag är så glad att jag har, ni betyder massor för mig!! 
Men jag är även tacksam mot dom som nu visat sig gått upp i rök, dom som jag faktiskt trodde va mina vänner för dom sanerade sig själva från min "vänlista"... 
Jag vet att dom flesta vet om att jag fått cancer och att man då inte ens kan fråga, messa mm hur jag mår e för mig helt ofattbart... 
Men som jag skrev så gör de allt enklare tills jag e frisk så att jag vet vilka jag ska lägga min energi på... :-/ 
Med det sagt så förstår jag att många har svårt att hantera något sånt här som utomstående... 
En annan sak som förvånat mig på ett positivt sätt e alla fina vänner jag har fått, många vänner som har visst sig vara fantastiskt goa å härliga vänner, ni värmer mitt hjärta för e de nån gång jag inser att livet är kort så är det nu... 
Tänk så blåögd å naiv jag måste ha varit som trott dessa va mina vänner... 
Summa summarum så har detta fått mig att uppskatta å älska er mina fina vänner ännu mera, va 17 hade jag gjort utan er..??!! 
Speciellt Cornelia som ställer upp i ur å skur å hjälper till med Gaya, du e guld värd hjärtat!! 
Likaså Jessica, vet inte hur de hade gått utan dig heller, å då e ju ändå inte du frisk heller... ni e så fina :-) 
Tack!!!! 
Från de ena till de andra... 
De e ju inte bara mig den här skit sjukdomen sabbar för, Stefan får ju dra ett väldigt tungt lass nu å sköta allt själv plus att de e mycket för han oxå i huvudet med min cancer... jag tycker de e såå synd om honom... de e ju inte lätt för han heller... när jag låg på sjukhuset så sov han ju knappt då han åkte skytteltrafik mellan djuren å sjukhuset, älskade Stefan!! 
När jag e frisk å denna skiten e över ska vi åka på semester :-) 
I dag har jag nog varit lite känslosam men ville bara säga tack till alla mina vänner... tack till alla som bryr sig... för alla fina pm å sms... fina blommor mm, mm... ni e alla underbara å jag blir alldeles varm i hjärtat :)) 
Älskar er!!! 
Nu ska sentimentala Annica snart sova så go natt :-)) 

Sedan op så e de så konstiga saker som hänt med mig.. :-/ å jag vete håle varför, ska fråga läkaren...
Bla så har jag sååå jäkla ont i ena benet... har så ont så bara att ha byxor på mig smärtar, speciellt i låret... kan knappt duscha då vattnet känns som tusen ishackor... :-(
Jag har hört att vissa får se efter att läkarna haft diatermiplattan där under op, blir som brännskador ungefär... plus att jag tappat känseln totalt på ovandelen av låret å ljumsken, där har jag noll känsel... kanske kan bli så efter sån här op, många nervtrådar som kapas under op... i sånt fall så hoppas jag att dom letar sig fram till varandra så känseln kommer tillbaka å smärtan försvinner.
En annan konstig sak e huden...
Efter op har jag fått mega torr hud vilket jag aldrig har haft problem med innan... skumt...
Från de ena till de andra så tror jag min knopp å kropp börjar smälta allt som hänt, de tog många veckor men de e först nu jag börjar förstå vilken enorm op jag har gjort å likaså den omställning de medför kroppen, e nog inte så konstigt att jag fortfarande inte orkar så mycket...
Plus att jag inte orkar så mycket "i huvudet".., saker som förut va problem för mig e nu bara små fis problem, jag orkar inte lägga den energin jag har på fis saker, helt otroligt att man ska behöva få cancer för att inse att livet e för kort för petitesser...
En annan sak e att jag efter op till å från känner mig nere... super deppig å känns som att jag kan börja böla för minsta lilla sak... har blivit superkänslig... kan få en ledsam känsla som kommer från ingenstans... då blir jag deppig :-(
Fattar eg inte hur jag ska klara av att gå igenom cellgiftsbehandlingarna... jag e ju trött redan nu både fysiskt å psykiskt... men jag antar att man klarar mer än vad man tror, de e väl så när man måste, jag har ju liksom inte så mycket att välja på, snacka om kniven mot strupen... :-/
Hur som så har jag i alla fall haft en kanon dag i dag!!
Våra fina vänner Anna-Lena & Nicke va här i dag å de va sååå kul att bara få vara Annica å umgås som en "vanlig" människa :-)
Jösses va jag har saknat dig A-L om du läser detta, hoppas vi träffas snart igen :-)
Jag fick så fina blommor av dom vilket gjorde mig jätteglad, tack snälla hjärtana!!
De finns ett ordspråk som lyder:
Goda vänner e som stjärnorna,
du ser dom inte alltid men du vet att dom alltid finns där!!
Fint ordspråk tycker jag, å de stämmer ju!
Ex så har jag å Anna-Lena inte träffats på ett tag men som ordspråket så vet jag att hon för alltid e min vän, å självklart tvärtom oxå :-)
Tack för i dag kompisar :-)
Jag blev så trött efteråt men de va de värt!!
Avslutar med bild på fina blommorna jag fick, natti alla vänner :-))