Fortsätter direkt där jag slutade i går....

De gick bra..!!!!
Jag fick behålla maten, för första gången å jag va sååå lycklig :-)
Timmarna gick å jag mådde ok så jag tänkte åka hem men de hade inte läkarna tänkt... dom tyckte jag skulle stanna kvar minst en dag till för att va säkra på att jag fick behålla maten så Stefan åkte hem å jag fann mig vid tanken... tills... min granne började göra konstiga ljud, en annan granne va nog lite dålig i magen för hon sprang på toa typ hela tiden å de fanns bara en toalett att dela på för typ en miljon patienter plus att de va så jäkla dålig luft i rummet, alla som låg där fick huvudvärk, trötta å tunga i huvudet mm...
Jag fick panik..!!!
Så när kl e runt 20.00 får jag för mig att jag ska hem så jag ringer Stefan å säger att han måste hämta mig nu!
Berättar för sköterskorna att jag åker hem nu å dom vill att jag ska prata med läkarna först så sagt å gjort gjorde jag de å dom ville inte skicka hem mig så jag fick intyga att jag tog detta på mitt egna ansvar... väntade nu endast på att nån skulle komma å ta bort mina nålar mm å jösses va jag fick vänta... :-/ 1,5 timme senare hade ingen tagit bort mina nålar trots att typ 10 olika sköterskor va in till mig för att kolla om jag ff ville hem, alla sa att dom snart skulle ta bort dom men icke... kl 22.00 fick jag nog å plockade ihop mina saker å gick ut på avd för att säga att jag åker hem nu med eller utan nålar men när jag kommer ut så hittar jag en av läkarna typ leka kurragömma med några av sköterskorna å när dom fick syn på mig blev dom typ förstenade å generade..!!!
Jag blev förbannad å fräste i att nu åker jag hem för jag orkar inte vänta tills ni lekt klart å orkar ta bort mina nålar, men då gick de fort, 5 min senare va nålarna borta å jag på väg hem!!
De enda tråkiga med att jag åkte hem va att lämna två nya vänner jag lärde känna som låg på samma sal som mig, jättegoa kvinnor :-)
Tyvärr så råkade en av dom ut för den Svenska pissiga vården...
För att inte lämna ut för mycket så kan jag säga som så att hon hade ett livshotande tillstånd å behövde op omedelbart men henne skulle dom skicka hem morgonen efter pga att de inte fanns nån ledig op tid för dom va tvungna att hålla akut tiderna öppna ifall nån ex bröt benet å behövde op..!!!
HALLÅ... IDIOTER..!!!!!
Fy fan man får ju skämmas för den värdelösa vården vi har :-(
Jag hoppas verkligen den här kvinnan fick hjälp innan de va för sent :-(
Hur som så åkte jag glad i hågen hem å skulle studsa rakt in i duschen mm men jag hann ju bara hem innanför dörren när...

Fortsättning följer i morgon, natti vänner, avslutar igen med bilder på några av mina hjärtan :-))

Fortsätter direkt från i går...

De gick inte alls bra... trots att jag va både super hungrig å törstig kunde jag inte behålla nånting... de jag stoppade i mig kom tre dubbelt upp igen... å så där fortsatte de i ca 1 vecka... inlagd på sjukhuset tills jag mådde bättre, utskriven å hoppades på de bästa, tyvärr så hann jag inte ens hem några av ggr innan kaskaderna började igen... till slut så va jag så dålig pga vätskebrist, näringsbrist mm plus att när hela buken e uppskuren så kan jag säga att de e en mardröm att kräkas, de gjorde sååå jädrans ont, kändes som att såret å "häftklammrarna" (stygnen) skulle spricka... en sväng så tvivlade jag faktiskt på att jag skulle bli bättre nån gång, så dåligt mådde jag :-(
På sjukhuset visade nya prover att jag hade super låga kalium värden vilket e jättefarligt för hjärtat så dom pumpade i mig kalium i droppform å efter 2 dagar å x antal påsar medicin ledsnade jag igen på att ligga på sjukhus å ville hem... läkaren sa att om jag åker hem innan kaliumvärdet stabiliserat sig så e de stor risk att min nästa adress blir bårhuset då hjärtat lägger av vid för låga värden så jag stannade ju självklart kvar.. ny adress vill jag inte ha, jag trivs med den jag har ;-)
Men då va de ett annat dilemma igen nu då när jag va inlagd igen.. MATEN..!!!!
Den går ju lixom inte att äta..
När jag kräktes som mest kom dom en dag in med en spygrön soppa som såg ut ungefär som de jag kräktes upp, de såg ut som att nån redan hade ätit soppan en gång å lämnat tillbaka den sen... nog för att återvinning e bra men de finns ju gränser...
Dom närmaste dagarna levde jag på te å hårdmackor tills jag en dag fick panik igen på allt va sjukhus heter.. jag ringde Stefan å sa att jag kommer aldrig piggna på mig så länge jag ligger på sjukhuset å bara har sjukhusmaten att äta så Stefan kom upp med en stor påse från Max å sablar sååå jäkla gott de va!!!!
Trots att jag inte ätit nåt på ca 1 vecka så vräkte jag i mig hamburgaren, frittisarna å milkshaken, jag tryckte in i truten som att jag inte sett mat på forever.. den lukten när jag öppnade Max påsen va den mest fantastiska ever, tror inget någonsin luktat så gott förut..!
Men...
Hur smart va de eg att äta så mycket när jag legat å kräkts i 1 vecka...
Risken va ju stor att de skulle komma upp igen lika fort...
Och några timmar senare....

Fortsättning följer i morgon, natti goa folks :-))
Avslutar med foton på mina hjärtan :-)

Som jag skrev i går så e ju maten på Ackis under all kritik å när de va dags för mig att bli utskriven va de ett bekymmer läkarna hade, att jag åt så dåligt, konstigt... eller inte :-/
Hur som så va de i alla fall helt underbart att få komma hem :-)
Tyson blev sååå glad så han nästan hoppa ur skinnet, dock så e de lite svårt att försöka förklara för en 45 kg jättebaby som trots sina 10 år endast tror han e valp i huvudet att man måste va försiktig med matte pga de stora såret.. han märkte snabbt att nåt va udda med matte å skötte sig klockrent, fina luddhjärnan :-)
Katterna blev oxå jätteglada över att ha mig hemma, Humlan låg i stort sett på mig i ca 1 dygn..!
De som oxå va underbart med att vara hemma va maten, den va mums!! Jag kunde ju dagarna efter op inte äta "vanlig" mat utan de va smoothisar, nypon/blåbärssoppa mm men de va mums de oxå.
Någon dag efter jag hade kommit hem blev jag tyvärr sjuk å åkte upp å ner i temp, fick febertoppar så jag skakade å sen började skiten på en lång ny sjukhusresa.. jag kräktes.. å kräktes, å kräktes... å jag kan ju säga som så att de va inte lite jag kräktes utan de va enorma kaskadspyor...
Jag kämpade med vätska mm hemma i ngr dagar men till slut kunde jag inte ens dricka utan att de kom upp igen inom ngr min... jag rasade i vikt, gick ner ca 10 kg på mindre än en vecka...
Till slut gick de inte längre.. tillbaka in till Ackis... efter provtagning mm så kom dom fram till att jag hade metabolisk acidos (kan bero på vätskebrist, njurfel mm), proverna visade att jag hade ketoner i blodet vilket de kan bli vid svält å jag hade ju bara kräkts flera dagar.. jag fick även aceton liknande lukt ur munnen, jammi.. eller inte...
Jag blev inlagd igen med massor av olika droppåsar :-(
Jag blev väckt varannan timme för att ta tempen, blodtryck mm, jag hade 200/110 i blodtryck å de gillade inte läkarna.. just då va dom faktiskt riktigt bra alla läkarna å sköterskorna å när nån dag hade gått, blodtrycket å febern stabiliserat sig å jag blivit uppvätskad så skulle jag äntligen få prova att äta lite igen...
Men...

Fortsättning följer i morgon, natti alla goa vänner :-))
Avslutar med bild på älskade jättebabyn :-)

Jag fortsätter direkt där jag slutade i går..
Jag låg ju på uppvaket första timmarna å hamnade sen på intensiven ett tag för att sedan bli nedrullad till mitt rum å när jag kom ner till rummet rullade dom in mig för att sedan lämna mig hela natten..!!!
Bedrövligt tycker jag med tanke på att jag ganska nyligen hade hjärtstillestånd...
Dagen efter kommer dom op läkarna in å berättar att op gick bra, dom fick bort alla tumörer trots att den största hade växt fast i bäckenet, dom plockade även ut lymfkörtlarna å sen berättade dom att de va elakartad cancer så jag måste gå på ett antal cellgiftsbehandlingar å de kommer bli jobbigt, jag kommer bli dålig av cellgifterna, tappa håret mm men de e så, frågor på detta..???
Ja, vad säger man...
Jag va ju inte ens klar i huvudet för fem öre sedan op å alla mediciner så de va inte så lätt att ta in just då...
Efter 4 dygn på sjukhuset fick jag panik å skulle hem, NU!!
Fick permis över dagen å pallrade mig iväg men kom bara till Gnista rondellen där jag nästan svimmade så Stefan fick vända å åka tillbaka med mig till sjukhuset igen :-/
Varför jag fick panik å ville hem va bla för att de skulle hända lika mycket med mig hemma som de gjorde på sjukhuset = händer ju ingenting :-(
De enda dom gör på sjukhuset e å tjatar att man äter dåligt å de kan jag ju säga att maten på sjukhuset e under all kritik..!!!!! Jag som e veggo hade 2 olika rätter att välja på var på en av dom va ugnspannkaka å den gick inte ens att skära, segare än en skosula.. de man får att dricka till maten e vatten.. ingen juice, mjölk mm utan dom har bara vatten på sjukhuset, saft säger dom att dom har men den saften e jag helt säker på är vatten med röd karamellfärg i för den va så enormt utspädd så den smakade inte saft, smakade lika som vatten :-/ min "säng granne" åt nåt med kyckling å de va geggigt å nojsigt å såg mer ut som inälver, potatisen hade nog blivit uppvärmd 100 ggr för den hade supertjock hinna så de inte gick att skära den...
Till frukost får man sur Yoggi, hårt bröd, mjukt bröd som va så hårt så man hade kunnat slå ihjäl nån med brödet... jag frågade om jag kunde få nå grönsaker på mackan typ tomat eller gurka mm men icke sa nicke, grönsaker har dom inga.. ägg då?? nepp inte de heller... så de dom gav mig till frukost va vatten å en macka du kan slå in en spik med å sen kommer dom å frågar varför jag inte äter..!!! Jag dricker ju varken te eller kaffe men däremot varm choklad men de fanns ju inte heller så klart...
Maten va sååå jäkla dålig, fy bövelen.. e de inte när man ligger dålig på sjukhuset som man behöver bra mat å näring, de trodde jag i alla fall... men jag hade uppenbarligen fel...
Fortsättning följer i morgon, kram på er alla vänner :-))

De sägs ju att den svenska vården ska va bland den bästa i typ hela världen å de e den säkert om man bortser från "omhändertagandet" av själva patienten.. enligt mig i alla fall..
Min "resa" började ju med att jag hade ryggont å röntgades pga de å de va då dom hittade mina tumörer vilket jag fick reda på via telefon:
"Du har stora tumörer som måste op bort, vi hör av oss om tid".. de va så jag fick reda på det.. finkänsligt eller..??
Första besöket på avd när dom ultraljudade va de ungefär samma stuk:
"Du har stora tumörer å måste op å ta bort äggstockar, livmoder mm å risken e stor att de e elakartat, frågor på de?" lika finkänsligt den här gången...
Dagen före op blev jag inskriven på avd kl 9.00 å där fick jag sitta tills kl 16.00 då narkosläkaren ville prata med mig i typ 5 min å sen tillbaka till avd där jag satt å räknade prickarna i taket tills kl 19.00 då de flyger in sköterskor som säger att jag måste in å duscha nu å få sterila kläder plus att jag även skulle duscha igen innan kl 7.00 morgonen efter å på med nya sterila kläder å sen lämnade dom mig igen tills ca 11.00 op dagen då sköterskorna kommer flygandes in igen i 190 blås å säger att nu e de jättebråttom för nu ska jag eg ligga på op bordet så dom trycker i mig typ 100 olika tabletter å kör ner mig på op där typ 10 olika personer tar emot mig å sliter i mina händer å armar för att snabbt som attan sätta i 5011 olika nålar på mig å sen va de dags att somna..
Vaknade ca 12 timmar senare snurrig å fattar inte så mycket av vad som hänt förutom att dom trycker i mig 200 doser morfin inom loppet av några timmar trots att jag säger att jag blir sämre av morfinet men de e de ingen som lyssnar på...
Jag frågar flera ggr om op gått bra å vad dom har gjort, hur mycket va dom tvungna att ta ut mm men de e de ingen som vet..
Stefan satt på avd å väntade på mig eller någon form av besked men när kl va 22.00 va de ingen som hade upplyst honom om nånting, när han frågade om op gått bra fick han till svar att pga att dom inte hade hört nåt annat så lär den gått bra.. de va allt han fick reda på, bedrövligt tycker jag för sitter man en hel dag å väntar på sin sambo som op kunde man i alla fall få lite mer info tycker jag...
Fortsättning följer i morgon, kram på er alla vänner :-))

Vart har Annica tagit vägen..??
Ja, de kan man ju verkligen undra.. kanske jag blev utbytt under op/sjukhusvistelsen... jag fick ju hjärtstillestånd på uppvaket så kanske de va en annan Annica som "kom tillbaka"... :-/
Jag ska förklara hur jag menar, gör en lång historia kort..
Innan op drack jag ALDRIG vatten, jag hatade vatten, smakar som rövpiss, jag drack alltid Coca Cola mm men sedan op dagen den 14/4 har jag inte druckit nån läsk alls, tycker de e skit äckligt.. men däremot så älskar jag vatten numera :-0
Likaså med ciggen, de vill jag inte veta av längre, fast jag kan fortfarande bli sugen när jag känner röklukten men de e oxå allt å innan op fanns de ju inte ens på världskartan att jag skulle sluta röka..
En annan sak e ju en av mina största passioner jag haft hela livet..
CHOKLAD!!
De tycker jag knappt om längre.. innan op kunde jag ju lätt klämma minst en chokladkaka om dan mm men nu e jag inte ens sugen på de längre.. svin konstigt va..??!!
Plus att jag innan op ALDRIG åt frukost, knappt lunch heller utan jag åt för de mesta bara middag å frukt under dagen, nu typ dör jag om jag inte äter frukost typ de första jag gör när jag vaknat..
Skulle kunna göra listan lång med konstiga saker som ändrats med mig..
Visst e de skumt va..??!!
Undrar vad som hänt.. kanske jag blivit utbytt.. aliens..??
Fattar ingenting... :-?
Gör ni..??

På torsd har de gått 3 v sedan op å ärligt talat så hade jag aldrig kunnat tro att de skulle ta sån här tid för kroppen att återhämta sig, i min lilla värld skulle ju jag va tillbaka till 100% vid de här laget.. för så blev de ju.. eller... inte... no shit pommfritt.. :-/
Vilken jäkla käftsmäll..!!
Jag e ju en sån person som alltid gör de jag måste oavsett hur jag mår så detta e totalt nytt för mig..
De spelar ingen roll hur mycket jag än vill göra saker just för de går inte, min kropp lyder lixom inte, allting ovanför höfterna lever ju sitt egna lilla liv, där e jag som en fällkniv.. har ju fått allt avskuret så ingenting lyder mig just nu..
Minsta lilla grej e superstor ansträngning för mig, ex en sån simpel sak som att duscha, de klarar inte min kropp av att göra utan att fällkniven fälls ihop så de får jag göra sittandes i duschkabinen..
Men, men.. shit happens..
I går va jag faktiskt "uppe å gick" lite runt i huset några ggr plus att jag i stort sett fått tillbaka aptiten helt å de måste ju betyda att jag e på g :-)
Börjar även krypa i huvudet, börjar bli rastlös.. knoppen vill så mycket men inte kroppen, men sakta så blir jag starkare :-)
Ni som känner mig vet ju vilken pedant jag är plus att jag har ett väldans kontrollbehov å de kan jag ju säga att Stefan inte har, å inte e han pedant heller å de e superjobbigt..!
Jag får ju smått panik över oordning, skräp mm men kan ju just nu inte göra ett skit åt de å de e jobbigt i mitt huvud, men säkert lärorikt på sitt sätt ;-)
Dock så finns de en stor bra sak med den här resan å de e att jag slutat röka!!!! Har inte tagit ett endaste bloss på 20 dagar nu, bra va..??!!!!
Kram på er alla :-))