I går kväll va första gången sedan behandlingen som jag va med till fina Gaya :-) nog för att jag e partisk men hon e så jäkla underbar tjej, alltid så go å lugnet själv, tack Marika för matchningen, du vet exakt hur en Annica häst ska vara, kunde inte hittat bättre pålla :-)
I dag tyckte jag att jag mådde relativt ok så självklart ska jag pallra mig ner till stallet trots att kroppen e så trött så jag inte ens orkar stå å duscha utan får sätta mig ner på golvet pga att benen inte bär mig.. trots de så skulle jag ner å rida.. hmm.. innan jag ens hade bytt om hade jag avfärdat ridningen då jag insåg att de va liiite over kill just nu så jag pallrade mig ner å plockade in Gaya å sen myste mm vi i ca 2 timmar :-D
Jag va så trött å slut så jag fick sitta på en pall bredvid henne när jag borstade henne, likaså kratsa hovarna, jag satt på pallen å la upp benet i knät å sen gick de kalas att kratsa :-) man blir uppfinningsrik när de behövs ;-)
Tyvärr så slutade allt abrupt då hela min värld började snurra, jag blev kallsvettig, illamående mm så Gaya fick gå in i boxen å jag kastade mig hem.. men jag hann inte helt hem innan de kändes som hela skallen va gjord av bomull å allt snurrade.. jag såg ingenting men så helt plötsligt kom de.. spyerna... värsta kaskadspyorna.. i min fina spruttibangbang :-(
Vet inte hur men på nåt sätt tog jag mig in å hann bara sätta foten innanför dörren så kom de igen... stackars Stefan sa att jag va grön/grå i ansiktet...
Summan av kardemumman så gick jag å vila å några timmar senare mådde jag bättre å fick i mig en stor tallrik middag, tom så jag orkade fika efteråt :-)
Vete håle vad de va som hände... :-/ hoppas de inte händer igen..!
Pga att jag hade så dåliga värden innan den här behandlingen så kan man säga att jag den här gången jobbar i motvind, jag har aldrig haft så här dåliga värden inför en behandling tidigare.. undrar vad mina värden e på nu.. eller inte.. de kanske jag eg inte vill veta.. enligt min kropp så e dom dåliga, superdåliga.. jag har ju den klassiska hjärtklappningen, tröttheten mm...
Jag har ju varit så deppig dom senaste dagarna, de e så att ledsamheten bara kommer över mig! Jag känner mig ful, äcklig och känner inte igen mig i spegeln längre.. undrar fortfarande vem den där människan är som stirrar tillbaka i spegeln!
Hur ska jag kunna släppa in Stefan in i mina tankar när jag är så här trasig och ärrad..?
Hur ska någon kunna tycka att jag är fin som jag är och strunta i ärren och skavankerna.. kommer nog aldrig gå å gör de de så lär de nog dröja..
Nu ska jag sussa så jag avslutar med foto på mina finaste, natti natti vänner :-))