I dag har jag varit på de vanliga "inför cellgiftsbehandlingen" läkarbesöket å de va nog mitt bästa läkarbesök ever!!
JAG SLIPPER DEN SISTA CELLGIFTSBEHANDLINGEN!!!!!! :-D
Pga att jag tappat känseln i ena foten som tyvärr ej kommer bli bättre.. plus alla sår å blåsor i munnen.. plus att jag har så dåliga provsvar mm så tror läkaren inte att min kropp orkar med en sista behandling å cancermarkören har ju gått ner bra så from nu e min cellgiftsbehandling avslutad :-D vilket gjorde mig sjukt glad!!!
Har inte varit så här glad på läänge..!
Dock så e inte allt de andra över... jag har ju fortfarande cancerceller i lymfan som måste bort men tyvärr så sitter tumören där de finns en massa blodkärl så om dom bestämmer sig för att operera bort den e de en svår å riskfylld operation så vi ska börja med att göra en PET-röntgen som kommer visa hur mycket av tumören som finns kvar plus om skiten ev spridit sig nå mera men de hoppas jag att den inte har gjort!!
Så inom den närmaste veckan/veckorna ska jag röntgas å efter de kan dom bestämma hur vi ska gå vidare, ev strålning..
Om 6 månader ska jag på en stor koll å röntgen igen å skulle de visa sig att de finns nån liten cancercell kvar så kan de bli aktuellt med cellgifter igen.. :-( men jag får ta en dag i taget å verkligen leva i nuet å just nu e mina behandlingar över för tillfället så nu kommer min ork så sakteliga komma tillbaka plus att håret kommer börja växa igen å de e jag glad för :-)
Cellgiftsbehandlingarna e över men tyvärr inte antikroppsbehandlingarna, dom kan jag behöva i ca ett år till var tredje vecka men dom ger inte alls samma hemska biverkningar så att jag ska få dom känns som en fis i rymden ;-) på onsd ska jag få antikroppsbehandling plus att läkaren även tyckte jag skulle få en blodtransfusion för att ge kroppen en boost å hjälpa kroppen att återhämta sig..
Antikroppsbehandlingen är en form av bromsmedicin, den hindrar tumörerna att få blod å näring, den stryper tillförseln till tumörerna å de e en behandling man kan fortsätta med länge.
From nu har jag oxå slutat med bla kortisonet vilket jag e glad över för kortisonet samlar ju på vätska så de ska bli jätteskönt att bli av med svullnaderna :-)
Så som jag nu skrivit så e de inte över ännu utan nu börjar nästa fas å andra behandlingar men överlag så går allt bra för mig å min kropp har svarat bra på behandlingarna :-)
Håll era tummar å tår nu att allt går bra för mig!!
Jag känner mig så trött å utpumpad efter dagen.. eg så borde jag väl vara sprudlande glad å fara omkring i 700 blås men dagens läkarbesök gjorde mig tröttare än nånsin, konstigt e de.. :-/
Nu ska jag snart sova så jag avslutar med en klok bild.. natti natti alla vänner å tusen tack alla som följt å peppat mig, ni e guld värda :-))

I morgon e de dags för ännu ett läkarbesök... jag har ledsnat totalt på alla dessa läkarbesök så jag hoppas verkligen att denna behandlingen är den sista!!!! Skulle läkaren säga att jag behöver flera behandlingar så blir jag typ galen..!!!! :-/ så håll era tummar å tår att detta blir den sista!! 
Från de ena till de andra så ska jag skriva om en sak jag skrivit om tidigare.. mina vänner å deras skumma beteende... :-/ 
Jag förstår inte varför många av mina vänner e så konstiga.. vissa beter sig som att jag skulle ha pesten, vissa känns de väldigt konstlat med, nästan så att man får känslan av att dom tycker att de e jobbigt att prata med mig.. vilket jag aldrig upplevde innan jag blev sjuk... 
Många verkar nästan vara nervösa när dom pratar med mig men de behöver dom inte vara, jag går inte sönder av att ni pratar med mig :-( 
Undrar varför de blivit så här..?? 
Borde de inte va tvärtom..?? 
Om jag hade en vän som blev allvarligt sjuk så skulle jag bry mig ännu mera om min vän.. de e ju nu jag behöver mina vänner mer än någonsin men har dom mindre än nånsin...de gör mig riktigt ledsen... känner mig som att ingen vill vara med mig längre.. 
Annica = pestsmittad.. :-/ 
Många säger ofta till mig att om de e nåt jag behöver hjälp med så e de bara att säga till men de gör man inte, oavsett hur trött mm man är så ber man inte om hjälp för man vill ju inte vara till besvär.. 
Däremot så gjorde min fina vän en bra sak för mig, hon frågade inte om jag behövde hjälp utan hon gjorde de jag hade behövt göra å de tyckte jag va fint gjort, som en överraskning :-) 
Jag tror de e så för många som e allvarligt sjuka att man inte vill be om hjälp, man vill inte visa sig svag... hellre så vänder man ut å in på sig själv... :-/ 
Nu ska jag sova så jag avslutar med en fin bild, natti natti vänner :-))