Jag har den senaste tiden tänkt lite på hur tiden har varit sedan jag fick cancer beskedet å allt har gått så fort... de har gått i ett hela tiden... de känns som att jag står utanför som i en film å tittar på, har nog inte riktigt fattat att detta verkligen händer/har hänt... :-/
Det har varit så enormt jobbigt å jag har känt mig så extremt ensam, jag har verkligen saknat nån mer att prata med, vill eg inte ösa allt på Stefan men som jag skrev förut i ett inlägg så försvann ju mina vänner samtidigt som jag fick cancer beskedet..
Jag förstår verkligen inte varför dom flesta av mina vänner tagit avstånd från mig...
De e ju nu jag behöver er som mest.. att ge mig styrka så jag klarar av att gå igenom detta hela vägen...
Många säger att dom inte vad dom ska säga, hur dom ska vara, dom e rädda för att göra fel...
Men vem e inte rädd då..??
Själv e jag livrädd.. hela tiden..!
Vad ska PET-röntgen visa..?
Har de spridit sig..?
Kommer jag behöva operera mig igen..?
Mera cellgifter..?
Mm mm..
De där går runt i mitt huvud hela tiden.. :-/
Så... ni e inte ensamma om att vara rädda... jag e oxå rädd..
Många säger att dom inte vet vad dom ska säga mm men de handlar inte om de.. ett sms skulle många gånger ha glatt mig... :-(
Samma sak gäller för Stefan..
Man får inte glömma bort att han oxå har de jobbigt.. som ex när jag opererades å efteråt åkte som en jojo fram å tillbaka till sjukhuset, då hade han nog blivit glad över lite omtanke.. de e ju inte bara jag som haft de jobbigt...
Stackars Stefan hade de urjobbigt när jag opererades, han for ju fram å tillbaka till sjukhuset å tillbaka hem för att rasta Tyson å fixa stallet mm... han hade nog blivit glad över en hjälpande hand då...
Många har sagt att säg till om ni behöver hjälp men de gör man inte för man vill inte va till besvär.. jag har en mycket god vän å hon förstod att man inte alltid ber om hjälp, hon gjorde sakerna självmant å de uppskattades super mycket :-)
Men men... nu e de som de e å jag hoppas verkligen att jag inte blir lika frånvarande å känslokall om detta drabbar någon annan i min närhet..
Just nu mår jag bättre å jag ska njuta för varje dag jag hinner må bättre innan nästa grej kör igång...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord.. natti natti alla goa vänner :-))

De e helt otroligt fantastiskt....!!!!
I dag e de lördag å jag står ju faktiskt fortfarande på benen :-)
De e så sjukt otroligt, knappt jag tror de e sant...
I onsdags fick jag ju behandling å i normala fall så brukar jag ju vara liggande å extremt dålig vid de här laget men de e jag inte just nu vilket e underbart, jag har längtat så enormt efter den här dagen å jag e så glad över att slippa cellgifterna, så pass glad så jag kan inte ens förklara hur glad jag är :-D
Nu kommer jag ju ev få cellgifter igen om nåt halvår men de kan jag inte lägga energi på nu utan som de e just nu med min sjukdom så tar jag en dag i taget.. just nu glädjer jag mig åt att jag för tillfället i alla fall slipper cellgifterna :-)
Den behandlingen jag får just nu blir man inte lika dålig av :-) dock så kan blodtrycket få sig en knäpp å tok stiga plus att jag kan få blödningar i mage/tarm mm så jag slipper ju inte biverkningarna helt... :-/
Från de ena till de andra så mådde Gaya mycket bättre i dag, inga älgloppor i dag :-)
Nu ska jag sova så natti natti vänner :-))