Jag har den senaste tiden tänkt lite på hur tiden har varit sedan jag fick cancer beskedet å allt har gått så fort... de har gått i ett hela tiden... de känns som att jag står utanför som i en film å tittar på, har nog inte riktigt fattat att detta verkligen händer/har hänt... :-/
Det har varit så enormt jobbigt å jag har känt mig så extremt ensam, jag har verkligen saknat nån mer att prata med, vill eg inte ösa allt på Stefan men som jag skrev förut i ett inlägg så försvann ju mina vänner samtidigt som jag fick cancer beskedet..
Jag förstår verkligen inte varför dom flesta av mina vänner tagit avstånd från mig...
De e ju nu jag behöver er som mest.. att ge mig styrka så jag klarar av att gå igenom detta hela vägen...
Många säger att dom inte vad dom ska säga, hur dom ska vara, dom e rädda för att göra fel...
Men vem e inte rädd då..??
Själv e jag livrädd.. hela tiden..!
Vad ska PET-röntgen visa..?
Har de spridit sig..?
Kommer jag behöva operera mig igen..?
Mera cellgifter..?
Mm mm..
De där går runt i mitt huvud hela tiden.. :-/
Så... ni e inte ensamma om att vara rädda... jag e oxå rädd..
Många säger att dom inte vet vad dom ska säga mm men de handlar inte om de.. ett sms skulle många gånger ha glatt mig... :-(
Samma sak gäller för Stefan..
Man får inte glömma bort att han oxå har de jobbigt.. som ex när jag opererades å efteråt åkte som en jojo fram å tillbaka till sjukhuset, då hade han nog blivit glad över lite omtanke.. de e ju inte bara jag som haft de jobbigt...
Stackars Stefan hade de urjobbigt när jag opererades, han for ju fram å tillbaka till sjukhuset å tillbaka hem för att rasta Tyson å fixa stallet mm... han hade nog blivit glad över en hjälpande hand då...
Många har sagt att säg till om ni behöver hjälp men de gör man inte för man vill inte va till besvär.. jag har en mycket god vän å hon förstod att man inte alltid ber om hjälp, hon gjorde sakerna självmant å de uppskattades super mycket :-)
Men men... nu e de som de e å jag hoppas verkligen att jag inte blir lika frånvarande å känslokall om detta drabbar någon annan i min närhet..
Just nu mår jag bättre å jag ska njuta för varje dag jag hinner må bättre innan nästa grej kör igång...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord.. natti natti alla goa vänner :-))

De e helt otroligt fantastiskt....!!!!
I dag e de lördag å jag står ju faktiskt fortfarande på benen :-)
De e så sjukt otroligt, knappt jag tror de e sant...
I onsdags fick jag ju behandling å i normala fall så brukar jag ju vara liggande å extremt dålig vid de här laget men de e jag inte just nu vilket e underbart, jag har längtat så enormt efter den här dagen å jag e så glad över att slippa cellgifterna, så pass glad så jag kan inte ens förklara hur glad jag är :-D
Nu kommer jag ju ev få cellgifter igen om nåt halvår men de kan jag inte lägga energi på nu utan som de e just nu med min sjukdom så tar jag en dag i taget.. just nu glädjer jag mig åt att jag för tillfället i alla fall slipper cellgifterna :-)
Den behandlingen jag får just nu blir man inte lika dålig av :-) dock så kan blodtrycket få sig en knäpp å tok stiga plus att jag kan få blödningar i mage/tarm mm så jag slipper ju inte biverkningarna helt... :-/
Från de ena till de andra så mådde Gaya mycket bättre i dag, inga älgloppor i dag :-)
Nu ska jag sova så natti natti vänner :-))

I dag har jag utlyst skottpengar på älgflugorna/älglopporna...
Dom jäklarna försöker äta upp Gaya..
I dag fick Gaya panik över nåt, förmodligen älgflugor... hon gjorde allt hon kunde för att nå sin rumpa, försökte böja sig som en ostbåge gånger hundra å sparkade som en besatt ungefär som att de satt nåt fast i rumpan.. :-( hon hade de superjobbigt...
När hon hade lugnat sig lite så tog jag in henne å kammade igenom svansen å pälsen så gott de gick å de va nånting mörkt som jag fick loss men jag tappade den på golvet å hittade inte på den igen men med all säkerhet va de dom rackarna, älgflugorna...
Jag googlade lite om älgflugor å jösses va dom kan ställa till de... hästarna kan få borrelia liknande symptom med nervpåverkan, halvt förlamad bak.. utslag blåsor å svullnader liknande de dom kan få vid allergi... mm mm... jäkla odjur...
De va verkligen jättesynd om Gaya... man vill ju hjälpa men e ju helt hjälplös å de kändes jättejobbigt... :-(
Efteråt va hon sååå trött.. jag tror att hon själv blev rädd över vad som hände, lilla skruttfian!
Hoppas dom odjuren inte ger sig på henne igen!
I dag fick jag tid till kliniken, den 9/11, pga att vi samtidigt skulle försöka få en tid till ögonspecialisten så blev de tyvärr inte förrens om dryga 2 veckor, de va svårt att få tid till både ögat å hältan på samma dag..
Hon e ju mycket bättre i ögat, de e stor skillnad men hon e ej helt bra å nu när vi ändå ska in till kliniken så kan dom samtidigt kolla igenom ögat tycker jag.
I dag gjorde jag stallet helt själv för första gången sedan operationen i april å jag blev helt slut bara av att mocka.. tur i oturen att jag för tillfället inte får cellgiftsbehandlingar utan endast antikroppsbehandling för hade jag fått cellgifter så hade jag ju aldrig orkat varit med i går när vetten va här mm, så finns de nåt att glädja sig åt i all otur nu så e de väl just de!
Nästa läkarbesök har jag den 9/11, samma dag som Gaya ska till doktorn så jag får ringa på måndag å be dom ändra på läkartiden för jag ändrar inte på Gayas veterinärtid.. djuren e viktigare ;-)
Jag vet att de kommer bli bökigt för dom att ändra min läkartid för dom bokar först in dag som jag ska ta prover två dagar efteråt läkarbesök å två dagar efter de behandling så de blir totalt tre saker dom måste försöka pyssla ihop... men nu e de så å Gaya e viktigare!
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord, natti natti alla goa vänner :-))

I dag va veterinären ut till Gaya igen pga att jag tycker hon har börjat "gå konstigt"... ju mer såret på benet har börjat läka desto mer har hon sett skum ut... :-/
Efter ett par timmars undersökningar så va de inte höger fram där såret sitter utan problemet sitter i vänster fram, hon va även väldigt spänd i korset, mest på höger sida å de kan bero på att hon har ont i vänster fram...
Hon hade extremt ont efter böjprovet, knappt hon kunde gå :-(
Vetten kan ju inte göra så mycket mera i stallet så då finns de två vägar att gå.. den ena e att ställa henne i sjukhage med medicin å avvakta nån månad å sen ny koll osv alt åka in med henne till klinik å pga hennes ålder, den kraftiga hältan plus att hon reagerade VÄLDIGT MYCKET när vetten rörde dom små benen som sitter vid kotan (jag kommer inte ihåg alla fina namn dom hade..) så tyckte han att hon skulle in, alla gånger!
Jag känner som så att hon e så ung så jag vill inte chansa att de e nåt som ev läker fel mm utan jag vill veta vad de e för fel å vad vi kan göra åt de.. vill de sig riktigt illa så kan de bli upp till 6 månader i sjukhage :-(
Vetten va inne på spricka/ fraktur i nåt av dom små benen vilket jag hoppas att de inte är... fattar inte hur mycket man kan skada sig, hon har ju knappt gjort annat än stått skadad senaste året... lilla fina gumman..
De e så himla trist att aldrig kunna fortsätta med inridningen.. först så fick ju jag cancer å opererades å sen började ju behandlingarna å när jag nu ska försöka piggna på mig så har hon skadat sig :-/ himlans trist e de...
Nu får hon gå i sjukhage tills vi varit in till kliniken ifall de e nåt som blir förvärrat av för mycket rörelse så e de bättre att ta de säkra före de osäkra... eg så ville ju vetten helst att hon skulle stå på box tills vi varit på kliniken men efter han tänkt å grubblat så va sjukhage ok... stackars fina gumman, e ju inge kul att veta hur ont hon har, hon e verkligen en fantastisk häst, så enormt snäll att hålla på med, vetten hade aldrig träffat en coolare å lugnare 3-åring :-)
Jag e väldigt tacksam just nu att jag för tillfället inte ska få fler cellgiftsbehandlingar för de hade ju aldrig funkat, jag hade ju aldrig orkat åka in med henne utan att typ svimma å kräkas 100 gånger.. visserligen så hade ju Stefan åkt in med henne själv eller som min fina vän sa att hon hade följt med vilket va så himla snällt :-)
Nu e jag så extremt trött å ska gå å sova så jag avslutar med foton på finaste hjärtat, natti natti vänner :-))

I dag va de dags för behandling igen men inte vilken behandling som helst utan behandlingen UTAN cellgifter..!!
Dagens behandling tog ca 1 timme i stället för 6 timmar, skillnad va..??!!
Jag kan ju säga att de va underbart att de gick så fort :-)
Förut har jag varit den som kommit först å gått hem sist å sett alla andra med sina snabba behhjandlingar gå hem långt innan mig å nu e jag en av dom som snabbt får gå hem :-)
Alla på avd va jätteglada för min skull att jag just nu slipper cellgifterna :-)
Medicinen jag nu får heter Avastin å e en slags bromsmedicin, en väldigt dyr bromsmedicin... varje behandling jag får med Avastin som jag nu ska ha var tredje vecka kostar ca 50.000:- !!
Tänk er medicinen som tar en knapp timma att få kostar så mycket... jag måste va värd ganska mycket pengar just nu, guldkvinnan.. ;-)
Tur att medicinerna e gratis i Sverige!!
I morgon kommer veterinären ut till Gaya igen, han ska kolla runt å i såret på benet ifall de e de som spökar .. jag tror att de e så pga att hon inte markerade nåt innan... :-/
Efter jag hade fått dagens behandling åkte vi till Gränby Centrum å shoppade bla nya kläder å de funkar ju alltid som plåster på såren, shopping :-)
Jag tror inte att jag ännu har fattat allt jag gått igenom.. de har varit så extremt mycket sedan jag blev sjuk, allt har liksom gått i ett... kanske tar ett tag innan jag smälter allt..
mycket att bearbeta i både kropp å knopp...
Nu ska jag avsluta dagens blogginlägg med ett foto från dagens sjukhusvistelse, natti natti kära vänner :-))

I morgon e de dags för ännu en behandling men de positiva med den här gången e att jag slipper cellgifterna :-) den här gången e de endast antikroppsbehandling med Avastin som gäller vilket e mega stor skillnad mot all cytostatika jag fått!!
Helst av allt hade jag ju velat slippa all behandling men Rom byggdes ju inte på en dag...
En sak som e jättekonstigt e att sedan jag fick reda på att jag skulle slippa resterande cellgiftsbehandling så borde jag ju gå omkring med ett leende på läpparna hela tiden å vara världens lyckligaste tjej å jag e verkligen superglad över att slippa cellgifterna men jag tycker att jag eg borde vara gladare å mindre deppig men just nu har jag väldigt konstiga känslor... de e som att känslorna går upp å ner hela tiden.. super konstigt e de... nu borde ju jag verkligen må som allra bäst men deppigheten e fortfarande kvar... kanske tar ett tag innan de går över, mycket saker för mig att smälta nu med nya behandlingen mm, kanske e mer än vad min hjärna klarar av just nu ;-)
I morgon efter behandlingen ska jag stanna förbi Gränby å köpa lite nya kläder mm :-)
I dag har vi firat att mina cellgifter e över :-) vi har ätit god mat plus att jag fick presenter :-D
Jag fick ett jättefint armband med "eternity" på och ett halsband med berlock som de står:
Live well
Laugh often
Love much
Jag lägger in bild på smyckena.
Från de ena till de andra så har Tyson de superjobbigt just nu :-(
Löptikar...
Tyson har inte ätit på 4 dagar nu plus att han dygnet runt går runt å piper å vill ut hela tiden å när han e ute på promenad så kan han inte gå för han ska stå å nosa å dreggla som värsta Cujo... han har de verkligen jobbigt just nu :-(
Stackars fina ludd ungen... hoppas de ger sig snart...
Så här i efterhand så ångrar jag att vi inte kastrerade honom... just nu känns de inte som att man vill lägga honom på operationsbordet, han fyller ju 11 år snart...
Nu ska jag gå å sova så jag orkar upp till behandlingen i morgon så natti natti alla vänner :-))

I dag har jag varit på de vanliga "inför cellgiftsbehandlingen" läkarbesöket å de va nog mitt bästa läkarbesök ever!!
JAG SLIPPER DEN SISTA CELLGIFTSBEHANDLINGEN!!!!!! :-D
Pga att jag tappat känseln i ena foten som tyvärr ej kommer bli bättre.. plus alla sår å blåsor i munnen.. plus att jag har så dåliga provsvar mm så tror läkaren inte att min kropp orkar med en sista behandling å cancermarkören har ju gått ner bra så from nu e min cellgiftsbehandling avslutad :-D vilket gjorde mig sjukt glad!!!
Har inte varit så här glad på läänge..!
Dock så e inte allt de andra över... jag har ju fortfarande cancerceller i lymfan som måste bort men tyvärr så sitter tumören där de finns en massa blodkärl så om dom bestämmer sig för att operera bort den e de en svår å riskfylld operation så vi ska börja med att göra en PET-röntgen som kommer visa hur mycket av tumören som finns kvar plus om skiten ev spridit sig nå mera men de hoppas jag att den inte har gjort!!
Så inom den närmaste veckan/veckorna ska jag röntgas å efter de kan dom bestämma hur vi ska gå vidare, ev strålning..
Om 6 månader ska jag på en stor koll å röntgen igen å skulle de visa sig att de finns nån liten cancercell kvar så kan de bli aktuellt med cellgifter igen.. :-( men jag får ta en dag i taget å verkligen leva i nuet å just nu e mina behandlingar över för tillfället så nu kommer min ork så sakteliga komma tillbaka plus att håret kommer börja växa igen å de e jag glad för :-)
Cellgiftsbehandlingarna e över men tyvärr inte antikroppsbehandlingarna, dom kan jag behöva i ca ett år till var tredje vecka men dom ger inte alls samma hemska biverkningar så att jag ska få dom känns som en fis i rymden ;-) på onsd ska jag få antikroppsbehandling plus att läkaren även tyckte jag skulle få en blodtransfusion för att ge kroppen en boost å hjälpa kroppen att återhämta sig..
Antikroppsbehandlingen är en form av bromsmedicin, den hindrar tumörerna att få blod å näring, den stryper tillförseln till tumörerna å de e en behandling man kan fortsätta med länge.
From nu har jag oxå slutat med bla kortisonet vilket jag e glad över för kortisonet samlar ju på vätska så de ska bli jätteskönt att bli av med svullnaderna :-)
Så som jag nu skrivit så e de inte över ännu utan nu börjar nästa fas å andra behandlingar men överlag så går allt bra för mig å min kropp har svarat bra på behandlingarna :-)
Håll era tummar å tår nu att allt går bra för mig!!
Jag känner mig så trött å utpumpad efter dagen.. eg så borde jag väl vara sprudlande glad å fara omkring i 700 blås men dagens läkarbesök gjorde mig tröttare än nånsin, konstigt e de.. :-/
Nu ska jag snart sova så jag avslutar med en klok bild.. natti natti alla vänner å tusen tack alla som följt å peppat mig, ni e guld värda :-))

I morgon e de dags för ännu ett läkarbesök... jag har ledsnat totalt på alla dessa läkarbesök så jag hoppas verkligen att denna behandlingen är den sista!!!! Skulle läkaren säga att jag behöver flera behandlingar så blir jag typ galen..!!!! :-/ så håll era tummar å tår att detta blir den sista!! 
Från de ena till de andra så ska jag skriva om en sak jag skrivit om tidigare.. mina vänner å deras skumma beteende... :-/ 
Jag förstår inte varför många av mina vänner e så konstiga.. vissa beter sig som att jag skulle ha pesten, vissa känns de väldigt konstlat med, nästan så att man får känslan av att dom tycker att de e jobbigt att prata med mig.. vilket jag aldrig upplevde innan jag blev sjuk... 
Många verkar nästan vara nervösa när dom pratar med mig men de behöver dom inte vara, jag går inte sönder av att ni pratar med mig :-( 
Undrar varför de blivit så här..?? 
Borde de inte va tvärtom..?? 
Om jag hade en vän som blev allvarligt sjuk så skulle jag bry mig ännu mera om min vän.. de e ju nu jag behöver mina vänner mer än någonsin men har dom mindre än nånsin...de gör mig riktigt ledsen... känner mig som att ingen vill vara med mig längre.. 
Annica = pestsmittad.. :-/ 
Många säger ofta till mig att om de e nåt jag behöver hjälp med så e de bara att säga till men de gör man inte, oavsett hur trött mm man är så ber man inte om hjälp för man vill ju inte vara till besvär.. 
Däremot så gjorde min fina vän en bra sak för mig, hon frågade inte om jag behövde hjälp utan hon gjorde de jag hade behövt göra å de tyckte jag va fint gjort, som en överraskning :-) 
Jag tror de e så för många som e allvarligt sjuka att man inte vill be om hjälp, man vill inte visa sig svag... hellre så vänder man ut å in på sig själv... :-/ 
Nu ska jag sova så jag avslutar med en fin bild, natti natti vänner :-))