I morgon e de dags att ta nya prover igen... e alltid lika nervöst inför provsvaren.. speciellt nu när jag har "paus" med cellgifterna, e ju stor risk att cancermarkören sticker upp igen då.. :-/ hoppas verkligen att den inte gör de, håll era tummar å tår åt mig!!
Jag undrar hur länge jag ska må så här dåligt å ha den här värken, de måste väl bli bättre nån gång.. eller... blir de inte de så e de en mardröm jag inte vill vara med i :-(
Alla har sagt till mig sedan jag blev sjuk att dom tycker de e otroligt att jag inte brytit ihop men ärligt talat så har allt gått i ett ända sedan jag fick diagnosen så jag tror inte att min hjärna har tillåtit sånt djupt tänkande förrens nu... nu verkar min hjärna gå på högvarv å bearbeta allt.. tyvärr lite för mycket å för ofta för nu bryter jag ihop för minsta lilla vid sämsta tänkbara situation men så verkar ju inte mitt huvud tänka...
Ibland kan jag bli både arg å ledsen för saker som i min värld e betydelsefulla men i en frisk människas värld så kanske de e helt betydelselöst... :-/
Jag vet inte varför jag blir så lätt ledsen nu helt plötsligt.. eller rättare sagt så har de väl varit så dom senaste veckorna... likaså att jag lätt tänder till för minsta lilla sak.. så vill jag ju inte vara.. har jag alltså blivit en elak å blödig kärring nu...
Ibland så känns de så.. som att jag e den enda i hela världen som förstår mig själv...
Den här jävla sjukdomen har sabbat allt för mig :-/
E så jäkla less på övertaget den har om både min kropp å knopp, kommer min hjärna må bättre snart eller ska den fortsätta vara den mest labila hjärnan som finns i hela världen plus att jag måste vara en dålig å värdelös människa som inte orkar va sjuk längre för nu e jag så extremt jäkla less på denna skit sjukdom.. :-(
Hur mycket orkar man innan hjärnan gör revolt..??
Jag e ju en stark tjej, finns ingen som kan sätta sig på mig eller knäppa mig på näsan men nu gör de ju faktiskt de, skiten som gör de heter cancer..!!
Cancern har förstört den starka å trygga Annica till en blödig känslig lipsill som alltid känner mig som ensammast i hela världen :-(
Nu e jag ju inte de, jag har ju fina Stefan, mamma å kära morbror plus att jag tror jag har några vänner oxå... hoppas de, eller så håller dom upp skenet för den sjuka patetiska Annica.. vem vet..??!!
Jag vet att jag låter patetisk men även jag kan bli trött å ledsen å tvivla på att livet vill en väl..
Jag har lite svårt att sova ibland å likaså i dag men nu ska jag göra ett nytt försök så natti natti alla som läser detta, ni e underbara som orkar med mig, kramar :-))

 

Någon

29 november 2016 06:26

Jag känner igen din tanke runt frågan hur mycket hjärnan klarar av innan det blir kortslutning, hur mycket klarar man, snart måste det ju bara säga Bang! Men det gör det inte... På gott och ont så klarar vi så mycket mer än man någonsin troddde var möjligt, men självklart så ligger man och balanserar på en tunn, tunn linje och för att börja gråta så behövs det inte mycket. Min erfarenhet är dock att det man bryter ihop över är andra saker än det stora problemet och det är inte konstigt, snarare ett självförsvar. Man får ut lite tårar, rädsla, ilska osv men man förstör inte den skyddsbarriär som man byggt upp runt det stora problemet.
Du är stark, inte vek eller sur, grinig. Att orka hålla skenet uppe, om så bara för en stund, att inte lägga sig platt och ge upp för gott är så obeskrivligt stort!
Lev i de nuen du har som är ok, sug ur allt positivt ur varje liten händelse och glädjs åt att du kan uppskatta alla de små saker som alla andra tar för givna.
Kände bara att jag ville skicka dig en hälsning, trotts att jag inte känner dig så vill jag att du ska veta att du gör det bra, du är hård stark och tuff och du får vara ledsen och sårbar utan att du för den sakens skull är en mindre stark person. Kör hårt bruden!!

Annica

29 november 2016 16:16

Åh, tack för dom fina orden, dom värmde gott i mitt hjärta :-)
De betyder jättemycket för mig alla dessa peppningar!!!
Kram :-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott.. Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken p...