Ja, som rubriken lyder så känner jag mig trött i själen... :-/
Tror jag i alla fall för vad jag vet har jag inte varit trött i själen förut nån gång å då e de ju svårt att ha nåt att jämföra med.. :-/
Jag känner mig helt utpumpad.. finns ingen energi alls i mig... skulle lätt kunna sova dygnet runt utan att vakna utvilad... orkar verkligen ingenting... minsta lilla sak blir som ett jätteprojekt för mig... å tålamod har jag inte heller nåt längre... får typ halvt panik om inte saker går som jag har tänkt mig... :-(
De e verkligen jättejobbigt att ha de så här...
Å när jag ovanpå de får en huvudvärk som skulle kunna flytta berg... då blir jag lite orolig...
Har de spridit sig..?
Har tumören i lymfan ökat igen?
Jag blir lite orolig inför morgondagen för då e de Provtagningstajm igen å eftersom jag mått så hängigt så e jag ju livrädd att de e nåt...
Jag äter ju extra vitaminer mm, typ allt som kan vara till nytta för mig äter jag men de känns som att de jag äter skulle kunna få ögonen att stå stora som Globen för vem som helst förutom mig... jag märker ingenting, jag sover ju lika bra som en björn i ide.. :-/
De e lite jobbigt faktiskt, rent av fruktansvärt.. :-(
Ett framsteg jag i alla fall har gjort e att jag själv klarar av att borsta, sadla mm Gaya plus att jag även orkar rida men liten tur å de gör mig så extremt glad!!!
När jag rider har jag i alla fall ingen smärta i fötterna å benen utan då känns de jättebra, de e i alla fall nåt att va glad över :-)
Nu ska jag sova så natti natti alla fina vänner :-))