Då har ett dygn gått på de nya året å de e bara 23 dagar kvar innan jag fyller år ;-)
Bortsett från att man åldras så tycker jag om att fylla år.. :-)
Trots att jag e vuxen några gånger om så e jag fortfarande som ett barn på julafton när de kommer till presenter ;-)
Jag älskar att öppna paket!!
I år tror jag att jag ska önska mig ett tv-spel eller kanske ett par ridbyxor.. jag köpte för nån månad sedan ett par ridbyxor med silicon grepp å dom va sååå sjukt sköna så jag tar gärna emot ett par till :-)
Så... vad har vi pysslat med på årets första dag då..???
Inte så mycket alls... :-/
Vi åkte in till Kvantum å handlade till min vegetariska tacopaj mm..
Pajen innehöll bla sötpotatis å zucchini å den va jättegod :-)
Dock så va den lite väl stark så till nästa gång ska jag göra lite justeringar å ha i även "vanlig" potatis så tror jag den kommer hamna på topp ett bland mina favvisar :-)
Från de ena till de andra så brukar jag lyssna på Akademiska Sjukhusets podd "om cancer" å de e både intressant å även lite bekräftande att få höra andra som har varit med om liknande saker själva...
Förutom en podd jag lyssnade på i dag som handlade om en tjej som jag tror va i liknande ålder som mig när hon fick tjocktarmscancer å gick igenom operation cellgifter mm... jag vet inte vilken sorts cellgifter hon fick men de va inte samma som jag fick utan hon fick med sig en liten flaska med cellgifterna i.
Cancerpodden tycker jag har gett mig mycket förutom den i dag... den va inte alls nå rolig att lyssna på utan tvärtom så gjorde den mig ledsen å fick mig att känna mig helt värdelös...
De va när hon berättade om hennes cellgiftsbehandlingar som lyckligtvis för henne ej påverkade henne så mycket.. hon tappade inge hår, blev aldrig omkullslagen å låg å kalvade i flera dagar utan hon jobbade under sina behandlingar vilket gör mig jätteglad för hennes skull men sättet som hon uttryckte sig på verkligen hatar jag... de gjorde mig riktigt ledsen... :-(
Hon sa att även om hon hade fått såna cellgifter som gjorde henne dålig så hade hon inte haft tid att bli dålig (vimmel reporter på typ hänt i veckan eller liknande) å hon hade aldrig låtit cellgifterna ta över hennes liv när hon behövde gå på galor, premiärer mm... å de gjorde mig skit förbannad!!!!
Jag kämpade som ett svin under mina behandlingar... jag kröp från duschen till toalettstolen för mina ben inte orkade bära mig... jag fick varje dag sanera min säng på hår, hår å åter hår å hur kul tror ni de va..?? jag kunde inte ens klä på mig själv... när jag duschade satt jag på golvet så fick Stefan hjälpa mig.. jag tänjde på gränserna varje dag för att kunna få bli "normal" igen med en hel del biverkningar som följd... nu efter cellgifterna (jag har paus för tillfället..) så har jag fått nervskador så varje steg jag tar käns som att tusen knivar sticker in i fötterna å går ut i låret/höften å där vrids knivarna om till en smärta som nu på senare tid även gjort att jag ibland tappar fotfästet å inte känner mina fötter.. häromdagen när jag skulle sadla Gaya så försvann känseln i fötterna så jag snubblade å skickade sadeln typ över halva stallet på stackars Gaya som så undrande funderade vad hennes matte höll på med...
SÅ KOM INTE OCH SÄG ATT DE E LÄTT MED CELLGIFTER!!!
Prova att gå i mina skor en dag så kanske käften inte e så stor sen :-(
Jag tycker jag har kämpat som en galning... jag har legat otröstlig på nätterna... jag har många gånger funderat på om allt kommer att gå till pipsvängen å de tror jag att många hade gjort i mitt läge när jag va som allra sämst...
Lååång å STOR operation där dom plockade ut 38 st tumörer vilket tydligen inte räckte eftersom jag fick akut hjärtstillestånd efter uppvaket...
Så kom för fan inte å säg att detta e enkelt utan säg i stället så lyckligt lottad du va som kunde arbeta å leva ett normalt liv under behandlingarna!!
Jag e glad för din skull att din "resa" med behandlingarna i alla fall gick så lätt men tänk gärna lite längre än vad näsan räcker nästa gång!
Natti natti vänner :-))