I går va de ju tajm för nya prover å i dag kom de sista svaret vi väntade på, den sk tumörmarkören CA125 å jag har varit livrädd för svaret å de med all rätt för skit markören har gått upp... ganska mycket oxå... den ligger nu ganska högt över den högsta acceptabla gränsen... :-(
Blev såå extremt ledsen när jag fick reda på de... kändes som att nån drog undan mattan totalt för mig... kändes som att jag ville lägga mig ner på golvet å skrika å slå som små barn kan göra men så insåg jag snabbt e de e ganska länge sedan jag va ett litet barn så de va ju bara att glömma... :-/
Men varför ökar den nu då..?
Allt har ju gått så bra, jag har ju svarat bra på behandlingarna...
Så varför händer detta nu..?
Direkt när jag fick provsvaret så sa jag till Stefan att de e nog tumören jag har i lymfkörteln vid nyckelbenet som vid sista röntgen nästan va obefintlig som säkert ha kommit tillbaka så jag for in i badrummet, av med tröjan så va de bara att känna efter å jag kände den direkt, nu e den stor igen...
Varför..??
Kommer kanske cancern aldrig lämna mig..?
Har den mig i sitt grepp å kommer dyka upp som gubben i lådan närhelst den känner för de..?
De vill inte jag, jag orkar inte detta igen... jag vägrar gå igenom samma cellgiftsbehandling igen, jag orkar inte igen... kroppen orkar inte... :-(
Jag vill inte mera nu...
Mitt senaste år har varit de värsta året någonsin i mitt liv.. :-/
I morgon e de dags för behandling igen... känns aldrig speciellt kul att få de å den här gången vet jag ju inte vad läkaren kommer att säga heller...
Varför kan inte skiten ge sig...
Blir ju livrädd över att den kommer vinna...
Den lämnar ju en aldrig ifred...
Jag har inte varit utan cellgifter speciellt länge men ändå så verkar ju skiten växa... :-(
Från de ena till de andra så har Gaya å jag börjat utforska våra nya ridvägar å de e jättekul :-)
Gaya går jättebra å e gladare än någonsin :-)
Vilket jag eg kan förstå nu när hon går med 4 andra kompisar i en gigantisk hage, ibland när jag kommer e inte en endaste häst framme utan då e de bara att traska in i skogen å leta efter henne ;-)
De e jätteskönt att slippa in å utsläpp å mockningar, plus att de e superskönt att hö ingår så slipper man åka å hämta de titt som tätt :-)
För första gången på länge så e de nästan så att jag inte behöver Stefans hjälp längre i stallet vilket han tycker e jätteskönt! Dock så ska han hjälpa mig hämta dom sista sakerna från Frötuna å mocka ur boxen, känner jag Stefan rätt så gör han nog de dom sista dagarna å vi har ju ett par veckor på oss så ingen brådska här inte ;-)
Nu ska jag försöka sova så jag e pigg inför behandlingen i morgon så natti natti gott folk :-))