I går va de ju tajm för nya prover å i dag kom de sista svaret vi väntade på, den sk tumörmarkören CA125 å jag har varit livrädd för svaret å de med all rätt för skit markören har gått upp... ganska mycket oxå... den ligger nu ganska högt över den högsta acceptabla gränsen... :-(
Blev såå extremt ledsen när jag fick reda på de... kändes som att nån drog undan mattan totalt för mig... kändes som att jag ville lägga mig ner på golvet å skrika å slå som små barn kan göra men så insåg jag snabbt e de e ganska länge sedan jag va ett litet barn så de va ju bara att glömma... :-/
Men varför ökar den nu då..?
Allt har ju gått så bra, jag har ju svarat bra på behandlingarna...
Så varför händer detta nu..?
Direkt när jag fick provsvaret så sa jag till Stefan att de e nog tumören jag har i lymfkörteln vid nyckelbenet som vid sista röntgen nästan va obefintlig som säkert ha kommit tillbaka så jag for in i badrummet, av med tröjan så va de bara att känna efter å jag kände den direkt, nu e den stor igen...
Varför..??
Kommer kanske cancern aldrig lämna mig..?
Har den mig i sitt grepp å kommer dyka upp som gubben i lådan närhelst den känner för de..?
De vill inte jag, jag orkar inte detta igen... jag vägrar gå igenom samma cellgiftsbehandling igen, jag orkar inte igen... kroppen orkar inte... :-(
Jag vill inte mera nu...
Mitt senaste år har varit de värsta året någonsin i mitt liv.. :-/
I morgon e de dags för behandling igen... känns aldrig speciellt kul att få de å den här gången vet jag ju inte vad läkaren kommer att säga heller...
Varför kan inte skiten ge sig...
Blir ju livrädd över att den kommer vinna...
Den lämnar ju en aldrig ifred...
Jag har inte varit utan cellgifter speciellt länge men ändå så verkar ju skiten växa... :-(
Från de ena till de andra så har Gaya å jag börjat utforska våra nya ridvägar å de e jättekul :-)
Gaya går jättebra å e gladare än någonsin :-)
Vilket jag eg kan förstå nu när hon går med 4 andra kompisar i en gigantisk hage, ibland när jag kommer e inte en endaste häst framme utan då e de bara att traska in i skogen å leta efter henne ;-)
De e jätteskönt att slippa in å utsläpp å mockningar, plus att de e superskönt att hö ingår så slipper man åka å hämta de titt som tätt :-)
För första gången på länge så e de nästan så att jag inte behöver Stefans hjälp längre i stallet vilket han tycker e jätteskönt! Dock så ska han hjälpa mig hämta dom sista sakerna från Frötuna å mocka ur boxen, känner jag Stefan rätt så gör han nog de dom sista dagarna å vi har ju ett par veckor på oss så ingen brådska här inte ;-)
Nu ska jag försöka sova så jag e pigg inför behandlingen i morgon så natti natti gott folk :-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott.. Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken p...