7/3 1999...
Ett datum jag aldrig kommer att glömma.,,
Stefan å jag va på väg hem efter ett trevligt restaurangbesök å saktar in på vägen för att svänga och sen så minns jag inte så mycket mer förrens vår bil stod på åkern, jag hade flugit bakåt i bilen, nästan till hatthyllan och Stefan hade hamnat i baksätet...
Allt var såå tyst...
Knäpptyst...
De enda man hörde va nåt droppande/porlande.. de va bensinen..
Det låg delar från vår bil överallt...
Stefan kravlade sig chockad ur bilen å började samla ihop bildelarna..
Jag satt fast å kom inte ut å de gjorde så ont... :-/
Sen gick allt så fort... ambulanser, polis, brandkår, sjukhus mm och summan av allt blev...
18 år av nack/ryggvärk med bla daglig migrän å yrsel, domningar, tinnitus mm varenda jävla dag =(
Det som hade hänt var att vi blivit påkörda bakifrån av en bil som aldrig hann se oss innan det smällde så dom tippade på att han höll en hastighet av ca 100 km/h när han delade vår bil...
Hans barn han hade i bilen hade tappat sin napp och han böjde sig ner för att ta upp den bara för att ta bort blicken från vägen några enstaka sekunder...
Sekunder som har förstört hela vårt liv...
Så fruktansvärt onödigt...
Hoppas han ibland tänker på oss...
Både han och barnet klarade sig helt oskadda och jag är väldigt glad över att barnet inte skadade sig, han som körde fullständigt skiter jag i...
Tänk så fort tiden går, helt otroligt...
De e viktigt att man verkligen tar vara på varje dag, man vet ju aldrig hur länge man har den här äran att vara på denna jord å då syftar jag inte på att jag har cancer...
Livskvalité e viktigt å en av dom som förgyller mina dagar e Gaya :-)
Hon gör mig glad å lycklig å fyller upp mina energidepåer till max!
En sak som min kropp boostar upp energi av e när Gaya å jag rider ut i skog å mark, de e så härligt att bara vara, att kunna släppa allt å verkligen få bli ett med Gaya :-)
Just då e jag "ryttaren" Annica å inte sjuka, trötta, deppiga Annica... just då kan jag släppa allt va strul å sjukdomar heter.. då e jag så lycklig!
De e verkligen livskvalité för mig å jag älskar det!!
Jag avslutar med en bild på världens bästa Tyson plus lite kloka ord, natti natti :-))

Nu har den fått mig oxå, den har tagit mig i sitt sjuka grepp... :-/
Dumma förkylning.. :-(
De började med att Stefan blev mega förkyld å några dagar senare slog den till hos mig oxå vilket jag hade bett till alla högre makter som finns för att slippa bli sjuk för varje gång jag är förkyld så brukar jag få så svårt med astman å många gånger så har inte min medicin hjälpt utan jag har fått åkt in för att få hjälp med astman.. nu har jag ju visserligen fått Betapred så jag har hemma å kan ta om jag blir dålig... men de e inte alltid Betapred hjälper... :-/
En annan sak som e jobbigt för mig när jag är förkyld är att jag börjar ju redan i underläge... de jag menar e att jag har ju inte samma kraft, ork mm som jag hade innan jag fick cancer så när jag blir förkyld blir de så mycket värre, de tar liksom hårdare på mig.. :-(
Pga att jag e så hängig så fick Gaya inte göra nånting alls i dag... jag hade tänkt att tömköra men kände direkt när jag började borsta mm att jag aldrig skulle palla med de så hon fick sig en mysig gosestund å en massa morötter i stället vilket va helt ok tyckte hon :-)
I förrgår red jag en skogsslinga helt själv å kan ni tänka er att jag faktiskt hittade runt å kom hem oxå :-)
De e stort för att vara mig med mitt lokalsinne ;-)
Senaste tiden har jag lagt in longering ca 1 dag i veckan å de har gått superbra, hon har varit jättefin!!
Självklart så tycker hon de e jobbigt om jag håller volten för liten men just nu håller vi på med att länga å minska volten på lina å de har gått super :-) släppte ut henne längst ut på linan över bommarna å de tyckte hon va kul :-)
Nog för att jag e partisk men jag e så jäkla stolt över henne, hon går verkligen från klarhet till klarhet å för att inte tala om hennes psyke, de e ju helt enormt, vilket kanon psyke!!
De e lite synd att jag missade drygt 6 månader efter operationen, behandlingar mm för jag hade gärna velat prova typ en walk & trott med henne nu i vår men jag e fortfarande inte tillräckligt stark för att orka åka iväg så jag hoppas jag mår bättre å orkar åka iväg till hösten!
När man har den här jäkla sjukdomen så blir man lite smått "dum i huvudet" å får "konstiga" tankar ang framtiden mm... jag e livrädd att planera nåt som e längre fram än 3 v resp 3 månader för om jag planerar in en massa roliga saker mm så kanske proverna eller röntgen visar på nåt skit å då måste jag ställa in allting så därför e jag super nojig över att planera in saker att göra framåt i tiden... jag vet att jag absolut inte ska tänka så här men de e skillnad på att veta en sak å sen göra de..
Pga att jag fått tillbaka skiten i lymfan så e jag jätte nojjig över att planera in saker framåt i tiden...
Tänk om röntgen visar på nå skit så jag måste börja med cellgifterna igen, då kan jag ju glömma allt med att planera in saker i framtiden, då blir de enbart de jag orkar med...
Så detta e svårt som 17... jag har försökt att hitta ett mellantankesätt men de verkar inte vara jag...
Jag har ett enormt kontrollbehov så att vara så här utlämnad i sjukdomens klor e super jobbigt för mig... men jag försöker, jag gör mitt bästa i alla fall..!
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord, natti natti :-))

Finns de nå värre än väntans tider... 

Bara vänta, vänta, vänta å åter vänta.. e så jäkla frustrerande :-/ 
Hur lång tid kan de eg ta..? 
Känns som att jag har väntat en hel evighet nu fast de bara e 10 dagar...
Nu över helgen lär de ju inte heller hända nåt så tidigast måndag kommer jag få svar... fattar inte att de kan ta sån tid att få svaret... 
Röntgensvaret... 
De e ju de som e avgörande för vad som nu ska hända med mig.. :-/ 
Känns lite sisådär... e jättenervös över svaret.. :-( 
Fast jag börjar bli van nu, med att vara nervös.. var tredje vecka å månad e jag ju alltid supernervös inför prover, läkarbesök å röntgen.. 
De e som att jag just nu lever 3 veckor i taget.. 
Vecka 1 å 2 känns de ok men när de sen närmar sig provtagning å läkarbesök vecka 3 så börjar oron å nervositeten komma igen.. e proverna bra å läkaren inte har nåt nytt att berätta så lever livet igen i dryga 2 veckor å så fortsätter de om å om igen men om proverna eller läkarbesöket gick dåligt så e dom närmsta dryga 2 veckorna ett enda stort orosmoln... som vid min förra provtagning å läkarbesök, de gick ju inte så bra så nu e tiden till nästa besök väldigt oroande å stressande.. 
Jag lever inte bara 3 veckor i taget utan även 3 månader i taget då jag röntgas var tredje månad.. 
Är röntgen utan anmärkning så kan jag vara "lugn" i 3 månader tills de e dags för nästa röntgen men finns de nå förändringar så ändrar sig allt... 
Så just nu e livet inge roligt alls... känns som att de inte e nån ide att planera nånting som e längre bort än 3 veckor, kan inte ens tänka å planera nåt inför sommaren då jag inte vet hur mitt liv e då... :-/ 
Jag vet att man eg inte ska tänka så här men som livet e just nu så e de ofrånkomligt... 
Från de ena till de andra så e Stefan mega förkyld :-( 
Jag har nu i kväll börjat bli konstig i näsan å ont i halsen å jag håller mina tummar å tår att de stannar där för mig för jag får inte bli sjuk!!
De tar så hårt på mig att bli sjuk så de vill jag verkligen inte bli.. :-/ 
Jag äter apelsiner, blåbär, grapefrukt å en massa andra nyttiga frukter å bär varje dag för att förhoppningsvis hålla alla elaka bassilusker borta :-) 
De vore inge kul för Gaya heller om jag blev sjuk för då får hon ju inte komma ut på roliga ridturer så jag håller mina tummar å tår att jag inte blir sjuk!! 
Nu ska jag snart sova så natti natti :-)) 

Jag e så otroligt less på denna skitsjukdom... den har bara fört med sig skit, skit å ännu mera skit... :-/
Varför blev just jag sjuk å varför försvinner det inte..?
Jag orkar inte en "vända" till...
Jag har ledsnat nu.. tappat min kämparanda... har ingen ork kvar...e trött nu... de räcker nu... glädjen e borta, bara sorgen kvar... hur många motgångar ska man behöva palla med...
Jag har ledsnat på att vara clown...
Att varje dag sminka på mig ansiktet å låtsas att allt e bra fast de egentligen e ett världskrig som pågår inom mig... tankar som snurrar hela tiden...
Jag brukar inte vara den som låter mig bli nedslagen men nu har jag verkligen nått gränsen till hur mycket jag pallar med :-/
Den "normala" Annica brukar inte mycket bekomma men nu måste jag erkänna mig nedslagen, på flera plan..
Nu ska deppiga jag gå å försöka sova så natti natti alla :-))