I går va årsdagen...
7/3 1999...
Ett datum jag aldrig kommer att glömma...
Stefan å jag va på väg hem efter ett trevligt restaurangbesök å saktar in på vägen för att svänga och sen så minns jag inte så mycket mer förrens vår bil stod på åkern, jag hade flugit bakåt i bilen, nästan till hatthyllan och Stefan hade hamnat i baksätet...
Allt var såå tyst...
Knäpptyst...
De enda man hörde va nåt droppande/porlande.. de va bensinen..
Det låg delar från vår bil överallt...
Stefan kravlade sig chockad ur bilen å började samla ihop bildelarna..
Jag satt fast å kom inte ut å de gjorde så ont... :-/
Sen gick allt så fort... ambulanser, polis, brandkår, sjukhus mm och summan av allt blev...
19 år av nack/ryggvärk med bla daglig migrän å yrsel, domningar, tinnitus mm varenda jävla dag =(
Det som hade hänt var att vi blivit påkörda bakifrån av en bil som aldrig hann se oss innan det smällde så dom tippade på att han höll en hastighet av ca 100 km/h när han delade vår bil...
Hans barn han hade i bilen hade tappat sin napp och han böjde sig ner för att ta upp den bara för att ta bort blicken från vägen några enstaka sekunder...
Sekunder som har förstört hela vårt liv...
Så fruktansvärt onödigt...
Hoppas han ibland tänker på oss...
Både han och barnet klarade sig helt oskadda och jag är väldigt glad över att barnet inte skadade sig, han som körde fullständigt skiter jag i...
Tänk så fort tiden går, helt otroligt...
De e viktigt att man verkligen tar vara på varje dag, man vet ju aldrig hur länge man har den här äran att vara på denna jord å då syftar jag inte på att jag har cancer... :-/
Jag avslutar med en bild på världens bästa Tyson :-))

Då va jag här igen då :-)
Jag e nog inte den mest aktiva på bloggen men under sker ibland ;-)
I tisdags hade jag återbesök på ortopeden för att röntga å kolla läkningen av mitt nyckelben å redan i väntrummet på röntgen hade jag en "bad feeling.." :-/
Eftersom jag fortfarande har så rackarns ont så misstänkte jag nästan att nåt va fel..
Å visst va de så..
Nyckelbenet har inte läkt ett smack :-(
Sedan förra röntgen som jag gjorde för ca 2 månader sedan så har de inte hänt nånting.. de har inte läkt ett dugg..
Jag blev såå jäkla besviken :-(
Nu ska vi ge de ytterligare 2 månader om de ännu inte läkt då så blir de operation.. :-/
Förmodligen så läker de så här dåligt pga att jag e strålad precis där plus att jag precis gått igenom ett gäng cellgiftsbehandlingar så kroppen har annat att bry sig om just nu, den prioriterar helt enkelt inte mitt nyckelben..
Jag blir såå less..
Längtar så mycket efter att rida...
Att kunna få ligga på sida å sova..
Att kunna få på mig en så pass enkel sak som en tröja utan att behöva hjälp..
Att kunna använda mina bägge armar utan att halvt dåna av smärta..
Så jäkla värdelöst.. :-/
Hur som haver så e de dags igen på måndag, nytt besök på onkologen å dags för att börja med nya cellgifter igen.. :-(
På måndag ska jag börja med en ny sorts cellgift som e speciellt framtagen för oss som har BRCA genen å den ska jag få varje dag lååång tid framöver å förhoppningen e att jag ska slippa få ännu ett återfall..
De har ju redan konstaterats att mina lymfkörtlar oxå va fulla med elaka celler å totalt så hittade dom å opererade bort 38 st tumörer från mig å redan där har jag väl avverkat 1 liv, så 8 kvar nu då..
Sen kom ju tumören nedanför halsen å den gick ju inte att operera så den strålades å som de då i alla fall såg ut så va de med gott resultat, 7 liv kvar..
Sen så fick jag ju sån enorm magsmärta å efter röntgen såg dom att de kommit en ny tumör på bröstbenet, under ena armen å på bukhinnan vilket jag för några veckor sedan avslutade ännu en cellgiftsbehandling för å som de ser ut nu så va de oxå med gott resultat, 6 liv kvar nu..
Så alla ni där ute, håll era tummar å tår för att denna nya medicin kommer hjälpa å hålla alla metastaser på långt avstånd från min kropp..!!
Har fått reda på att med min cancer så e överlevnaden ca 3-5 år efter diagnos vilket känns lite si sådär :-/
Jag tänker fullständigt skita i dessa prognoser å leva ett bra å långt liv, har alldeles för mycket saker jag ska göra..
Den här skitsjukdomen har mött sin överman, eller rättare sagt överkvinna ;-)
Nu ska jag sussa så jag avslutar med foto på fina Gaya när hon ligger i solen å vilar, natti natti alla :-))

Som rubriken lyder...
What doesn't kill you makes you stronger.. jäklar va stark jag måste vara då med tanke på all otur jag haft den senaste tiden...
Jag återhämtar mig mer å mer för varje dag men har tyvärr insett att jag har lååång väg kvar tills jag e tillbaka som kroppen å knoppen mådde innan cellgiftsbehandlingarna men jag kämpar på men de e helt sjukt så dålig kondition kroppen har fått.. bara att gå en liten promenad i skogen gör mig flåsigare å tröttare än nån som sprungit maraton.. :-/ e skrämmande hur cellgifterna tar kål på precis ALLT i kroppen.. men varje dag e ett steg närmare mitt mål = komma tillbaka å orka leva de livet jag levde innan cancern kom å flyttade in..
Från de ena till de andra så longerade jag Gaya i söndags men den här gången gick jag ner till sommarhagen å longerade i stället för instängd på ridbanan vilket så här i efterhand hade varit ett mycket bättre val.. :-(
Va 17 skulle jag ner i hagen å longera för.. Gaya e ung.. de e kallt.. å hagen e STOR å inbjudande.. å en matte som pga en nyckelbensfraktur som läker superdålig bara kan använda en arm... de som kunde hända hade jag kunnat räkna ut med _ _ _ _ _...
Gaya va fin å jobbade bra :-)
Tills.. jag drev på i galoppen.. då fick hon bus gånger hundra å jag tappade henne..
Hon sprang upp mot stallet men halkade (tror jag) tyvärr å gick omkull å skadade bla ena frambenet så de såg ut som värsta blodbadet.. :-(
Summa summarum så fick hon sår å en enorm svullnad, typ lårkaka fast på hennes underarm :-/
Stackars mitt lilla hjärta så ont hon haft :-(
Nu har hon fått smärtstillande å antiinflammatoriskt å i dag rörde hon sig mycket bättre :-)
Svullnaden va dock inte bättre men Rom byggdes ju inte på en dag så håll era tummar å tår för henne!!
Ang mitt nyckelben så läker de dåligt.. efter den här tiden som nu har gått så borde de ha blivit betydligt bättre men de har de tyvärr inte.. vete håle vad som hänt men som tur är så har jag telefontid med ortopeden i morgon :-)
Fattar inte att både Gaya å jag kan ha sån otur hela tiden.. börjar kännas lite väl motigt just nu.. känns som att de nästan blir överslag av all oro för allting :-/
Från de ena till de andra så ska vi in till stan på fredag å förbereda lite saker inför nästa helg :-)
Tänk så fort tiden går, snart e ju nästa helg här!!
WOW!!!
Hur som så ska jag försöka sova nu trots att hjärnan snurrar runt i 180 å inte alls har nå planer på att sova.. jag avslutar med bilder på olyckskorpen, min fina tjej, Gaya..
Natti natti alla :-))

Gaya delar med sig av maten till stallets kisseungar :-))

Jag e väl inte världens mest aktiva på bloggen men ibland händer de.. ;-)
Så vad har hänt den senaste tiden då..??
Jo..
Mitt nyckelben läker bra, dock så gör de fortfarande himlans ont :-(
Har ju gått över 7 veckor nu så jag hoppas de blir bra snart!
Jag har i alla fall blivit så pass bra så jag klarar av att longera Gaya, tömköra va väl inte världens lättaste när man bara har en arm ;-)
Gaya va jätteduktig i dag när vi longerade, de e kul att ibland få lön för mödan :-)
Jag längtar supermycket efter att rida, hoppas värken ger sig snart så kag kan få lite kvalitetstid på ryggen på min fina häst igen :-) e ju sååå himla förargligt att inte kunna rida nu när de e så fint med all snö..
Från de ena till de andra så har jag köpt en stallbil, jag ledsnade på att Stefan "gnällde" att de luktade häst i bilen plus att jag tydligen lämnade diverse avtryck oxå ;-) e jätteskönt att få ha min EGNA stallbil, "Skalman" heter den å e jättesöt :-)
Den 25/1 fick jag min sjätte å sista cellgiftsbehandling (förhoppningsvis..).. jag blev som vanligt jättedålig av behandlingen å blev totalt däckad å sängliggande ca 1 vecka efteråt.. den här gången blev jag även rejält deppig.. cellgiftsbehandlingarna tar inte bara på kroppen utan även på knoppen :-/
Jag kände mig totalt otröstlig.. :-(
Nu när jag fått sista cellgiftsbehandlingen så e de dags för mig att börja med en ny medicin, de e en speciell sorts cellgift som jag ska ta varje dag, den e ganska nyutkommen i Sverige å till för oss som har genförändringen ärftlig cancer, BRCA 1, jag hoppas verkligen att den funkar så jag slipper ännu ett återfall.. jag orkar inte med en till omgång med cellgifter om skiten växer på sig igen.. jag vill att de ska hålla sig borta nu så jag kan få leva ett "normalt" liv.. dock så e jag lite orolig över min mage.. jag har ju förändringar och förstorade körtlar i magen å när dom upptäckte de så va de pga att jag berättade att jag mått väldigt mycket illa, varit dålig i magen mm å nu e de tillbaka.. kan ju självklart bero på nåt annat, ex så e ju många magsjuka nu men när man redan har denna jäkla sjukdom å liknande symptom kommer tillbaka så blir man ju självklart orolig.. på sätt å vis så tror jag inte de e nåt farligt eftersom jag precis gått igenom en omgång med cellgifter men de e nog ganska normalt med denna oro.. :-/
Nu ska jag kolla på OS så jag avslutar med några foton, må så gott alla vänner :-))

Länge sedan jag skrev här nu.. 
Har inte mått så bra den senaste tiden så jag har helt enkelt inte känt för att blogga.. :-/ 
Så vad har hänt i mitt liv då sedan jag sist bloggade..??!! 
Nyckelbenet läker bra, de har nu gått drygt 4 veckor, jag har varit på återbesök på ortopeden å enligt röntgen ser frakturen "bra" ut, "bitarna" har börjat närma sig varandra å startat sin "fastlimmning" vilket e superbra! 
Men.. 
De gör fortfarande fruktansvärt ont.. 
Kan ännu inte stödja på armen, lyfta ens ett löv.. i stort sett inte ens klä på mig själv.. i dag va de första gången sedan de hände som jag körde bil å de gick väl.. fick köra med en arm så funkade de ok ;-) 
Gaya mår bra men tycker självklart de e tråkigt att inte bli riden.. jag kan ju inte göra ett smack.. kan ju inte ens tömköra eller longera mm så lilla Gaya e nog just nu ganska ostimulerad.. :-/ jag längtar jättemycket tills benet läker å jag kan börja aktivera henne.. 
Förra veckan va de dags för "cancer" röntgen å svaret va jättebra!!! 
All cancer har minskat å jag svarar bra på behandlingarna vilket gör allt skit värt allt de jobbiga :-) 
Jag har hitills fått 5 st cellgiftsbehandlingar å på torsdag e de dags för den sjätte å förhoppningsvis den sista.. jag har tid hos cancerläkaren på måndag plus provtagning så då hoppas jag att jag får reda på om de räcker med en till, jag håller mina tummar å tår allt jag kan att de ska räcka med en till..!!!! 
Från de ena till de andra så har jag haft en riktig skitperiod dom senaste veckorna :-( 
Har känt mig supernere å deppig.. :-/ inte velat gjort nåt alls förutom att typ ligga som en utslagen padda i sängen å soffan å gråta hela dagarna.. de e tur att vi har djur som tvingar upp en.. har haft jättesvårt att sova oxå.. kan inte slappna av pga värken i nyckelbenet plus att varje gång jag ska sova så börjar tankarna snurra.. jag tänker på allt å inget.. 
Skitjobbigt e de.. att inte kunna sova ordentligt.. jag hoppas de ger sig snart å att jag piggnar på mig. 
Kanske inte e så konstigt att jag deppar ihop.. har ju gått igenom en hel del senaste 1,5 åren.. de enda jag tycker e konstigt e att de kommer nu.. jag tycker de borde ha kommit tidigare å inte nu när jag gjort å redan gått igenom så mycket.. konstigt e de.. när jag tänker på de så har jag blivit deppigare sedan jag bröt nyckelbenet, kanske blev en sak för mycket.. plus att jag tycker de e skittrist att inte kunna rida mm, jag behöver verkligen rida å få lite kvalitetstid så jag hoppas dom sista veckorna går fort å att benet läker ihop bra så att Gaya å jag kan komma igång igen.. :-) 
Sen så hjälper ju inte biverkningarna från cellgifterna till heller när jag blir så dålig så fötterna slås undan helt i ca 10 dagar.. :-( 
E helt värdo... 
Nu vill jag bli frisk å kry, jag har bestämt mig för att 2018 ska bli MITT år, MITT bästa år på länge!! 
Må så gott nu alla vänner tills vi hörs nästa gång :-)) 
Avslutar med bilder på några av mina bästa vänner! 

I söndags red jag å Gaya ut glada i hågen över att jag hade piggnat på mig sedan cellgifterna, å vädret va såå fint!!
De va strålande sol från en klarblå himmel å runt -5 grader så de va en jättefin dag att rida å jag va lyrisk över den härliga känslan de e att rida :-)
Vi red till "spåret", de e superfint underlag där nu sedan dom preppade de!!
Gaya va framåt, pigg å glad å jobbade bra, hon kändes verkligen superfin :-) vi travade en del å hon frågade mig flera gånger om vi skulle galoppera men elaka jag sa att galoppen kommer sen när jag ber om de å de gjorde jag ganska snart..
Precis innan sista backen så drev jag på å "råkade" väl bjuda till lite bus vilket Gaya tyckte va superkul å började bocka å göra andra vackra akrobatiska konster.. jag höll mig kvar ett tag men sen for jag som en pallevante.. jag for av framför henne så jag hamnade under henne men hade sån tur så hon klev inte på mig :-) dock så landade jag inte lika turligt..
Jag landade på min vänstra sida, axel, huvud, bröstkorg tog hela smällen å jäklar i min lilla låda så ont de gjorde..!!!!
Sekunderna efteråt gjorde de så ont så jag såg stjärnor :-(
Jag ringde Stefan så fick han komma å hjälpa mig sadla av mm men pga att de va -5 grader å jag har en skit iphone så dog min telefon när jag som mest behövde den.. :-( jag verkligen hatar att iphone inte funkar i kyla, skitdåligt att dom inte kommit längre i deras utveckling..
Hur som haver så pallrade jag mig hem till stallet å Stefan kom å hjälpte mig klä av Gaya, släppa ut henne mm.
Jag hade sååå extremt ont i axeln å runt ena nyckelbenet, Stefan fick kolla om de syntes nåt å de enda jag hörde från han då va, OJ..!!
DE E NÅT SOM PEKAR ÅT FEL HÅLL VID NYCKELBENET..!!
Direkt då förstod jag..
Då förstod jag att de va nåt som hade hänt..
Vi åkte hem å hoppade ur ridkläderna å sen åkte vi till sjukhuset..
Summa summarum så va mitt nyckelben av.. helt brutet..
Nyckelbensfraktur..
Då förstod jag ju varför de gjorde så ont.. :-/
Jag har fått nåt slags "bandage" för att fixera armen mm plus att de e återbesök med röntgen nästa vecka för att kolla så att de läker bra.
Genom alla år med bla nack å ryggskadorna så e jag ganska van å härdad med att ha smärta men den här smärtan e verkligen så pass enorm å stark så jag har aldrig känt nåt liknande någonsin.. jag kan inte ens använda armen, kan inte duscha, klä av å på mig, lägga mig ner mm, inget av de kan jag göra själv utan Stefan får hjälpa mig hela tiden..
Läkaren skrev ut dom starkaste värktabletterna man kan få å inte ens de hjälper till hundra, de lindrar bara lite.. :-/
Tyvärr så kommer ju detta ta låång tid att läka så de kommer dröja innan jag kan rida igen.. tyvärr.. de gör mig verkligen superledsen.. :-(
De känns som att de e nåt hela tiden... så fort jag eller Gaya e på gång så gör den andra illa sig :-/
Nånting som i alla fall e positivt i de tråkiga e att jag får ut pengar från min olycksfallsförsäkring för att bla hjälmen gick sönder så i morgon ska jag åka å prova ut en ny, jag har redan bestämt vilken jag vill ha, Back On Tracks eq3 hjälm e den jag vill ha så bara den passar mitt huvud å känns skön så köper jag den, den hjälmen e den just nu säkraste hjälmen man kan ha å säkerheten e nåt man aldrig ska snåla in på!!
Nu ska jag försöka lägga mig å sova vilket e den värsta stunden på dygnet för jag kan inte ligga på rygg, sidan eller magen utan att halvt svimma pga smärta så att då försöka sova e supersvårt..
Jag avslutar med en bild på "min" nya hjälm jag ska köpa, natti natti alla :-))

Som rubriken lyder så e jag tillbaka sedan behandlingen, långt ifrån till 100% men jag e på god väg i alla fall vilket betyder jättemycket för mig!!
Fick min fjärde cellgiftsbehandling onsdagen den 6/12 å samma helg slog biverkningarna till med all kraft, dom slog undan benen på mig totalt så sedan förra helgen e sovrummets fyra väggar allt jag sett.. skittrist e de..
Jag verkligen hatar denna skitsjukdom å vad dess mediciner gör mot kroppen :-( fast självklart e de ju bra att medicinerna finns men de e vad dom ställer till med i kroppen som jag inte gillar..
Jag får ju två olika cellgifter å till råga på allt så får jag bland de kraftigaste man kan få, riktiga elefantdoser.. e väl därför kroppen slås ut totalt.. men de e väl smällar man får ta för att bli av med skitsjukdomen :-/
I dag har jag varit med Stefan in till stan för första gången sedan 6/12 å de va såå roligt att få se nåt annat än hemmets väggar plus att de gör mig så glad över att jag börjar orka göra saker, de gör mig riktigt glad i hjärtat :-) vi åkte bla till Ikea å köpte ny kudde till mig, en med menoryskum som ska vara jättebra vid nackskador så de ska bli spännande att prova den i natt!!
Jag har avverkat mååånga kuddar sedan jag fick min whiplashskada å än så länge e de kudden från Back On Track som varit den bästa!! Den ger bra stöd å avlastar skönt, funkar inte kudden jag köpte i dag så ska jag beställa en sån från BOT igen men jag hoppas den från Ikea funkar för min nacke behöver verkligen hjälp NU!!
Från de ena till de andra så satte vi upp granen i går så nu e de såå mysigt här hemma :-)
Jag älskar ju julen å allt som hör till!!
Varje år köper jag alltid nya julsaker så fortsätter de i den här takten så har vi snart ett hus som både på in å utsidan ser ut som ett "Päron till farsa firar jul hus" ;-)
De här året e de nåt riktigt stort fel på mig.. jag önskar mig ingenting..
Jättekonstigt e de för jag brukar alltid komma på typ en miljon olika saker jag vill ha men inte i år.. jag kommer inte ens på en enda liten sak.. fattar inte varför de e så.. måste ju finnas nåt jag vill ha men icke.. vete håle hur vi ska göra med julklappar.. i normala fall brukar vi köpa MÅNGA julklappar till varandra så detta e helt nytt för mig.. känns ju onödigt att köpa nåt bara för att man "ska".. :-/
Får väl se hur vi gör..
Nu ska jag försöka sova vilket säkert kommer gå åt pipsvängen pga den jäkla fot å benvärken jag har men jag ska i alla fall försöka..
Avslutar med en bild på vår gran, natti natti alla :-))