Nu för tiden kan man ju läsa ens egna journal på nätet vilket e både på gott å ont...
Sedan jag fick min diagnos har jag slaviskt läst journalen efter varje läkarbesök mm vilket även kan vara ganska lustigt... när jag hade opererats fick jag efter några dagar panik på allt vad sjukhus hette å skrev ut mig själv å "rymde" därifrån å i journalen från den gången står de:
"Skulle undersöka patienten via ronden men patienten var borta och ingen visste vart patienten var, antar att patienten kommer tillbaka"
Visst låter de kul..??!!! ;-)
Nu fick jag ju lov att åka tillbaka relativt snabbt igen då jag va mycket sämre än vad jag eg trodde... :-/
En annan sak som står i min journal är:
"Patienten mycket frågsam ang hemgång"
De tyckte jag oxå va lite kul ;-)
Jag har en massa roliga saker i min journal.. tråkiga oxå.. :-/
Vid förra läkarbesöket tog han upp mig till grad 4 vilket typ e de värsta man kan ha..
Men ärligt talat... hur många överlever 38 st tumörer..??!!!
Jag måste ju ha haft enorm tur i oturen, än så länge i alla fall... jag hoppas verkligen att jag blir frisk från den här hemska sjukdomen...
Ibland e de nästan så att de känns som att jag e en helt "vanlig" människa å glömmer totalt bort att jag e allvarligt sjuk, tills jag ser mig själv i spegeln.. fy faan vilken jävla spegelbild, de e de värsta jag någonsin sett.. hatar mig själv just nu.. blir typ äcklad av mig själv...
Fula, sjuka människa :-/
Nu ska jag sova så natti natti :-))

Som rubriken lyder så e de nu dags att köpa förlovningsringar, igen...
Stefan å jag har ju varit förlovade sedan 1990 men våra ringar passar inte längre så just nu har vi inga, både Stefan å jag va ju väldigt stora förut... jag vägde närmare 100 kg å Stefan vägde över 120 kg... :-0
Men nu har vi i alla fall köpt nya!!!
Vi valde att varken köpa guld eller silver utan vi valde ett material som heter Tungsten.
De e ett material som e 4 gånger hårdare än titan, den enda metallen som har en permanent glans, hårdaste metallen som finns på hela planeten.
Varför vi valde detta har ju sin förklaring i å med mitt intresse.. när man har häst å "jobbar" i stall så e de ju lätt att smycken både kan gå sönder å bli repiga plus att känner jag mig rätt så behöver jag typ världens hållbaraste material ;-)
Stefans ring blir utan stenar medans min får diamanter :-)
Ska bli jättekul när dom e klara, längtar super mycket!!!
I dag köpte jag nya fritidsbyxor från fritidsfabriken.se
Har köpt deras byxor förut å dom e ganska dyra men otroligt sköna å hållbara :-) jag tänkte välja nån crasy färg som rosa camo eller liknande men insåg ganska snabbt att jag nog skulle ledsna på den färgen ganska fort så jag tog en "vanlig" färg :-D
Nu ska jag snart natta kudden så jag avslutar med foto på våra nya ringar å mina nya brallor, natti natti :-))

En av de många biverkningarna man kan få av cytostatikabehandling e neuropati..
Neuropati känns som ett konstant domnande av fötter och händer plus att de känns som att nån har ställt upp en miljon med knivar rakt upp som jag går på plus att de skär upp i hela benen... :-/ man kan oxå få känslan av att vara kall om fötterna även fast man inte e de.. därför e de skönt att gå i tofflor, så på med dom å stödstrumporna så e halva dagens outfit löst ;-)
En annan sak jag fått problem med efter op/jag blev sjuk e mitt ena ben.. har tappat känseln totalt i nästan hela låret plus att jag har en bedrövlig värk.. gör så ont i benet så de tom ger mig värken från hell bara genom att jag har kläder på mig, tom täcket gör ont när de ligger mot benet... :-(
Anledningen heter = Diatermiplatta..
De e en apparat som e med under större operationer i fall de skulle uppstå blödningar så kan dom stoppa de med den, dom bränner..
Kruxet e att den apparaten blir varm om den står på länge å på mig stod den i drygt 8 timmar på mitt lår å bara blev varmare å varmare å förmodligen e de den som pga värmen har gett mig dom här skadorna... å vad kan man göra åt de då..?? Inte ett smack.. :-( verkar som att jag får ha de här forever.. mycket som man måste gå igenom för att överleva en sån här skitskjukdom får man bestående skador av.. :-/
Ex så e ju min största passion i livet ridning å hästar men pga mitt onda ben så har jag jättesvårt att rida.. jag hoppas verkligen att de blir bättre för som de e nu vill jag verkligen inte ha de resten av livet... :-/
Ja, de va några av alla min fel jag fått pga operationen å skitskjukdomen...
Nu ska jag försöka sova så, natti natti vänner :-))

Ja, som rubriken lyder så vore de kanon om jag på nåt sätt kunde komma på nåt som kunde döda å utrota den här lömska å förbannade sjukdomen då den vägrar ta självmord.. men.. tyvärr kommer jag inte på nåt sätt.. :-/
Har nånting jättetråkigt att berätta oxå..
Min mamma har oxå fått cancer.. hon fick beskedet i fredags.. så nu har både mor å dotter cancer å går igenom behandlingar..
Otur va..??!!!
Hur 17 kan man ha så jäkla otur..??
Min mamma har ju redan gått igenom detta en gång då hon redan haft cancer en gång, då va hon ungefär lika gammal som jag e nu när hon fick sin första cancerdiagnos..
Så snälla söta folk där ute, ni kan väl vara så goa å hålla alla era tummar å tår att mamma å jag kommer ta oss igenom detta..!!
Mamma som haft de så jobbigt sedan jag blev sjuk med all oro mm å nu ska hon behöva gå igenom de själv, stackars lilla mamma.. :-(
Jag som redan va ledsen å deppig blev ju inte precis gladare av detta..
Skit sjukdom, jag hatar dig..!!!!!
Nu ska jag försöka sova så jag avslutar med bilder på mitt hjärta från svampskogen, natti natti :-))

I dag har jag mått lite bättre fysiskt så jag spenderade em med att vara med Gaya, hon ger mig så extremt mycket tillbaka, hon e verkligen mitt lyckopiller :-)
I dag va de första dagen sedan förra behandlingen som jag orkade rida å jösses så roligt de va!!!!
Vi hästfolk har ju ett magiskt ord som får varenda hästmänniska att få ståpäls.. STUBBÅKRAR..!!!!
Tror inte de finns en endaste hästtjej/kille som inte gillar stubbåkrar.. min förra häst älskade stubbåkrarna, men så va han alltid som gladast när han fick springa, ex löphäst som han va, fina Dartan..
Så sagt å gjort så pallrade vi oss ut på stubbåkern, i början med Stefan å longerlina som "fegsnöre" men den kunde vi snabbt ta bort för de gick superbra!! Vi travade ganska mycket å hon va jätteduktig trots att hon har sin trötta, obalanserade matte på ryggen ;-)
Avslutade med att spola rent hennes ner brunstade å äckliga ben.. :-/
Nya boxskylten satte Stefan upp till mig å de blev superbra :-)
Dagen va jättemysig ihop med Gaya men så fort jag lämnade stallet så kom ju verkligheten ikapp mig å jag insåg snabbt att beskedet jag fick i går inte alls va en dålig mardröm utan ren jäkla verklighet å sanning.. :-(
Fy faan för dessa orättvisor.. för de e precis vad jag tycker de e, orättvist..
Nu ska jag försöka sova jag avslutar med några kort från i dag, dock extremt suddiga men håll till godo.. natti natti :-))

Ja, som rubriken lyder så kan man ju undra hur mycket motgångar en människa klarar av...
Jag fick i dag ett väldigt tråkigt besked.. så nu e jag jätteledsen... :-(
Igen.. tycker jag enbart har varit ledsen senaste tiden..
Dagen började i alla fall bra med att jag mådde bättre så Stefan å jag va in till stan å gjorde den osäker ;-) jag va med Gaya å myste mm så just då tyckte jag att de va en bra dag.. men den slutade i skit... :-/
Nu ska jag sova å drömma mig bort från all skit, natti natti vänner :-))

I går kväll va första gången sedan behandlingen som jag va med till fina Gaya :-) nog för att jag e partisk men hon e så jäkla underbar tjej, alltid så go å lugnet själv, tack Marika för matchningen, du vet exakt hur en Annica häst ska vara, kunde inte hittat bättre pålla :-)
I dag tyckte jag att jag mådde relativt ok så självklart ska jag pallra mig ner till stallet trots att kroppen e så trött så jag inte ens orkar stå å duscha utan får sätta mig ner på golvet pga att benen inte bär mig.. trots de så skulle jag ner å rida.. hmm.. innan jag ens hade bytt om hade jag avfärdat ridningen då jag insåg att de va liiite over kill just nu så jag pallrade mig ner å plockade in Gaya å sen myste mm vi i ca 2 timmar :-D
Jag va så trött å slut så jag fick sitta på en pall bredvid henne när jag borstade henne, likaså kratsa hovarna, jag satt på pallen å la upp benet i knät å sen gick de kalas att kratsa :-) man blir uppfinningsrik när de behövs ;-)
Tyvärr så slutade allt abrupt då hela min värld började snurra, jag blev kallsvettig, illamående mm så Gaya fick gå in i boxen å jag kastade mig hem.. men jag hann inte helt hem innan de kändes som hela skallen va gjord av bomull å allt snurrade.. jag såg ingenting men så helt plötsligt kom de.. spyerna... värsta kaskadspyorna.. i min fina spruttibangbang :-(
Vet inte hur men på nåt sätt tog jag mig in å hann bara sätta foten innanför dörren så kom de igen... stackars Stefan sa att jag va grön/grå i ansiktet...
Summan av kardemumman så gick jag å vila å några timmar senare mådde jag bättre å fick i mig en stor tallrik middag, tom så jag orkade fika efteråt :-)
Vete håle vad de va som hände... :-/ hoppas de inte händer igen..!
Pga att jag hade så dåliga värden innan den här behandlingen så kan man säga att jag den här gången jobbar i motvind, jag har aldrig haft så här dåliga värden inför en behandling tidigare.. undrar vad mina värden e på nu.. eller inte.. de kanske jag eg inte vill veta.. enligt min kropp så e dom dåliga, superdåliga.. jag har ju den klassiska hjärtklappningen, tröttheten mm...
Jag har ju varit så deppig dom senaste dagarna, de e så att ledsamheten bara kommer över mig! Jag känner mig ful, äcklig och känner inte igen mig i spegeln längre.. undrar fortfarande vem den där människan är som stirrar tillbaka i spegeln!
Hur ska jag kunna släppa in Stefan in i mina tankar när jag är så här trasig och ärrad..?
Hur ska någon kunna tycka att jag är fin som jag är och strunta i ärren och skavankerna.. kommer nog aldrig gå å gör de de så lär de nog dröja..
Nu ska jag sussa så jag avslutar med foto på mina finaste, natti natti vänner :-))

Onsdags förra veckan fick jag ju min fjärde cytostatikabehandling å återhämtningen sedan dess har varit tuff.. så jäkla tuff.. har varit så trött.. vilket jag visserligen fortfarande är..
"Cytostatikautlöst trötthet" kallas de tydligen å beror oftast på bla "Cytostatikautlöst anemi" som i sin tur innebär att pga cellgifterna inte kan skilja på onda å goda celler så ger ju cellgifterna på sig alla celler, även dom som kroppen eg behöver ha kvar å cellgifterna dödar fortare än vad benmärgen hinner producera vilket i sin tur ger väldigt låga å dåliga blodvärden..
Jag får ju cellgifter var tredje vecka å de e oftast precis vad kroppen behöver för att hinna återhämta sig å när man precis har gjort de å börjar må bra så e de dags för dom jäkla medicinerna igen som trycker ner kroppen totalt.. :-(
Nu e de förhoppningsvis "bara" 2 (max 3) behandlingar kvar men de känns som 2000 behandlingar för de blir jobbigare å jobbigare att återhämta mig efter varje behandling.. skit jobbigt e de... :-/
En av dom två cellgifterna jag får kan ju ge permanenta nervskador i händer å fötter, därav dom sänkte min dos men ni ska ju inte tro att värken sänktes bara för att dosen gjorde de.. icke sa nicke... värker som tusen nålar gånger en miljon... :-/
Jag e sååå jäkla less på att må dåligt nu.. orkar inte återhämta mig hur många gånger som helst för att direkt bli nedtryckt av medicinerna igen.. jag e inte gjord av stål, sten å betong utan även jag kan bli trött.. för trött..
Plus denna ledsamhet som jag känner hela tiden.. när går den över.. kommer den nånsin gå över.. eller...??!! :-/
Vill inte va deppig å sjuk längre.. jag vill bli den gamla vanliga Annica igen..
E less på detta nu..
Go natt vänner :-))