Säg den glädje som varar...

Aldrig får man vara glad...

Åtminstone inte flera dagar i rad...

Jag har ju varit så glad och lycklig den senaste tiden för att jag orkat rida mm utan att sedan dö av nackvärk men det fick jag sona för i dag...

Vaknade i morse och mådde ok, skuttade ner till hagen och klädde på Dartis för att sedan ge oss ut på en lååång och mysig kantarelltur och faktiskt så hittade vi svamp =)

Men...

Hur är det ordspråket går...

Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Det är jag det...

Efter ridturen så fick jag en helvetisk nackvärk igen med tillhörande helvetisk huvudvärk så jag har proppat i mig alla ( inte ordagrant... ) värktabletter jag har men ingenting hjälper =(

Jag hatar min kropp...

Varför kan jag inte må bra någon gång, bara för några dagar... tänk vilken dröm att någon morgon få vakna med sprudlande energi och helt utan värk... wow... det är en känsla jag inte har varit med om sedan olyckan 1999...

Suck...