I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott..
Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken på att de börjar läka ens de minsta å läkarna kan inte svara på varför de e så, förutom en sak..
De kan va som så att jag fått metastas i skelettet å att de e därför frakturen inte läker nån gång..
Läkaren visste nog inte hur han skulle säga deras misstankar för han lät konstig..
Nu ska jag till nån specialist i Solna som ska gå in i frakturen å ta prov på skelettet.. låter ju inte så speciellt mysigt tycker jag.. :-/
Jag hoppas verkligen att jag inte fått tillbaka skiten i skelettet.. de orkar jag inte med.. jag orkar inte med denna karusell en omgång till.. de får inte va nån metastas.. är de de så gräver jag ner mig.. :-/
Om de har spridit sig till skelettet, vad händer då..?
Finns de nån mer behandling för mig..?
Eller e de "kört"..?
Just nu e de väldigt många tankar som rör sig i mitt huvud..
Känns som att jag jobbar i motvind hela tiden, så fort nånting går bra för mig så rycks mattan undan..
Varför..?
Kan jag inte bara få må bra..
Jag kämpar å utmanar mig själv varje dag för att bli starkare å piggare så skulle detta va en metastas gräver jag verkligen ner mig så långt ner man kan komma..
Snälla alla, håll era tummar å tår flr mig att de inte e en metastas!!!
Jag e inte speciellt troende men tom jag sks be till högre makter att de bara e en "vanlig" fraktur som e lite efterbliven på att läka..
I morgon ska jag till onkologen så nu ska jag hälsa på John Blund, avslutar med bild på en av mina hjärtan.
Natti, natti alla :-))

Jag har fått en ny kropp..
Cancern har gett mig en ny kropp..
De e bara att gilla läget.. även fast de känns super ruttet å gör mig ledsen..
Jag blir ledsen för att jag inte kan göra nånting åt de..
Smärtan som min nya kropp bjuder mig på har många gånger gjort mig väldigt ledsen.. men vem har sagt att de e dåligt med tårar.. ibland e de nog bra för själen att få lätta lite på trycket.. :-/
De mesta med min kropp har ändrats sedan jag blev sjuk..
Ex så har mina ben å fötter fått neuropati = nervskador pga cellgifterna.. jag kan inte gå på längre promenader längre pga värken då de känns som att jag går på 1000 nålar mm.. jag e ju van att gå många långa promenader med Tyson å innan jag blev sjuk så gick vi ca 1 mil flera dagar i veckan å nu klarar jag knappt 1 km... :-(
Jag har även fått ödem i ena låret..
Pga att mina lymfkörtlar e bortopererade så finns de "ingen" i mitt lår som tar hand om den lymfvätskan som vi alla människor har så på mig samlas de i låret = mitt vänstra lår e större än mitt högra plus att de gör ont, bara att ha byxor på mig gör superont plus att varje steg jag tar gör skitont å känns som att jag stoppar in fingrarna i ett eluttag :-/
Magen ska vi inte prata om.. den e ett kapitel för sig själv.. vissa dagar kan jag inte ens lämna hemmet..
Min kropp e svag, har tappat varenda liten muskel, har ingen ork..
Jag har även fått fatigue (hjärntrötthet) vilket en "normal" människa inte ens kan föreställa sig hur de e.. jag e virrigare å mer glömsk än om jag vore senil.. jag har svårt att koncentrera mig.. kan läsa ett sms 1000 gånger utan att ta in vad de står.. jag tappar ord, glömmer bort vad saker heter..
Å sen den hemska tröttheten..
Den e bedrövlig å går inte att förklara men jag skulle lätt kunna sova dygnet runt utan problem.. e såå enormt trött hela tiden.. enligt läkarna så e de min kropp som skriker ut sin frustration efter 2 år av konstanta behandlingar plus dom operationerna jag gjorde.. tydligen så orkar inte min kropp med ett "normalt" liv just nu.. den måste få återhämta sig å sakta men säkert bygga upp sig igen.. :-/
Men jag blir starkare för varje dag som går, åtminstone fysiskt.. psykiskt e en annan femma..
Jag känner att jag orkar mer :-)
Med tanke på att de endast e ca 4 månader sedan jag fick dom sista cellgifterna så tycker jag att jag piggnat på mig bra!!
Efter den här behandlingsomgången så tycker jag att de gick bättre än vad de gjorde efter den första omgången, då tog de längre tid innan jag i alla fall kände mig så här pigg så de finns hopp ;-)
Dock så har jag svårt att acceptera att jag inte klarar lika mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk.. jag gillar att ha många bollar i luften å blir vääldigt rastlös av att vila så detta e verkligen en prövning för mig :-/
Jag hoppas sååå att jag slipper cellgifter nu på vääldigt länge så jag hinner få en chans att återhämta mig.. min kropp behöver de..!
Knoppen behöver de visserligen oxå men de e en annan historia som vi får ta en annan dag för nu ska jag försöka sova så jag avslutar med en bild på ett ställe jag tillbringar måånga timmar i..
Natti, natti ALLA :-))

I torsdags va de dags igen för återbesök på ortopeden å röntgen å de gick inge bra..
De läker inte.. :-(
Fattar inte hur svårt de ska va för mina ben att söka sig till varandra å "limma fast" sig.. varför gör de inte de..??!!
Jag har ledsnat ganska rejält nu på att ha den här värken hela tiden plus att armen e halvt handikappad..
De har ju trots allt gått 4,5 månad så nåt borde ju ha hänt.. :-/
Läkarna tror de beror på att jag blivit strålad i exakt de området plus att jag relativt nyligen avslutat min cellgiftsbehandling vilket tydligen ställer till problem med läkningen :-/
De enda jag vill e ju att bli bra..
Nu inväntar jag tid för ny röntgen, datortomografi så att dom då förhoppningsvis kan se vad som hänt.. tydligen ligger min fraktur lite längre in än vad dom brukar göra vilket gör de svårt att se på vanlig röntgen.. läker de inte så blir de operation där dom skruvar ihop benet med en platta..
Jag hoppas jag får röntgentid snabbt för jag vill få ordning på detta nu!!
Hur som haver så har jag fortsatt med min nya medicin å proverna e ok, eg e hb lite lågt men för att vara mig så e de helt ok :-)
Biverkningarna har ju kommit som ett brev på posten.. :-/
Magen mår dåligt..
Känns som att jag har influensa med värk i kroppen..
Plus en grym trötthet..
De e en trötthet som inte går att vila/sova bort.. spelar ingen roll hur mycket eller lite jag vilar eller sover för de blir inte bättre.. de e en grym trötthet.. känner mig totalt utmattad, helt tömd på all energi..
Jag hoppas biverkningarna ger sig snart för detta e absolut inge roligt alls.. :-/
Från de ena till de andra så rider jag på trots de brutna benet, de funkar halvbra.. ;-)
Jag jobbar även henne en del från marken vilket har gått jättebra, hon e verkligen superduktig å väldigt lyhörd.
I dag red vi 1 timme upp å ner å över stock å sten i skogen å hon blev trots att vi bara skrittade svettig å trött, de va ju visserligen väldigt varmt när vi red å att klättra mm i över 1 timme e ju jobbigt..
Gaya va nöjd i alla fall å pratade mycket :-)
De märks att jag blivit vuxen för helt plötsligt så njuter jag av den fina naturen.. när de e så tyst så man endast hör dom små fåglarna som pratar när dom flyger omkring.. njuter av att se alla fina vit å blåsippor.. även gullvivorna har börjat titta fram efter den snöiga våren..
Jag älskar att rida fina Gaya, att få andas ut å hämta andan lite, att få stanna upp en stund i livet å bara njuta, de e livskvalitet de :-)
Kontrasterna e ganska stora i livet...
Från att sitta hos läkaren å diskutera min obotliga cancer till att fara runt på hästryggen å njuta.. jag vet inte hur jag hade klarat detta om jag inte haft Gaya, de e hon som håller mig uppe å igång :-)
Vad skulle man göra utan dom fina djuren..??!!!
Nu ska jag sova så jag avslutar med en bild på lilla Gayis, natti natti alla vänner :-))