Ja, de e skönt att ha de, ac :-)
Å då menar jag inte bara i bilen utan även i hemmet, de e nog bland de bästa köpet vi någonsin gjort å där instämmer Tyson till 100% :-)
I morgon ska de ju bli 27 grader så då ska jag ställa in ac:n på typ 18-19 grader å sen ska vi njuta :-)
Från de ena till de andra så har min benvärk blivit värre.. :-(
De gör så jäkla ont så de e omöjligt att kunna sova..
Natt efter natt vrider å vänder jag mig i timmar innan jag till slut somnar å de e såå värdelöst.. :-/
Enligt läkaren så går de inte att göra så mycket åt de heller utan de e mina nerver som blivit förstörda av cellgifterna, neuropati heter de...
I torsdags va jag å bokade tid till min nya tatuering :-)
Äntligen!!!
Ska bli sååå kul, har längtat så länge!!
När jag fick min cancerdiagnos så ploppade en ny tatuering upp i mitt huvud men pga att jag opererade mig ganska direkt efter beskedet så kunde jag ju inte gadda mig å efter operationen så fick jag inte.. likaså under tiden å efter cellgifterna, infektionsrisken e alldeles för stor.. under strålningen fick jag inte heller men nu e ju strålningen slut å nästa läkarbesök, röntgen mm e först om några veckor så nu ska jag minsann se till att klämma in den!!
Eg så har Rough Stuff (studion) upp till 6 månaders väntetid men pga att jag inte vet vad som händer efter nästa röntgen så va dom så goa å klämde in mig på en ledig dag :-)
Om röntgen visar att strålningen inte hjälpt så måste jag tyvärr börja med cellgifter igen å då e de tatueringsförbud som gäller igen så detta gjorde mig jätteglad :-)
Så om några veckor e de dags, då har jag "den" som alltid kommer både påminna mig om allt de jobbiga men även stärka mig genom livet!
Den förra tatueringen gjorde jag ju efter finaste Dartan hade flugit till himmelen... nu finns han på min arm forever..
Alla mina tatueringar har en betydelse å en alldeles egen historia..
Längre fram ska jag även göra en med ett porträtt av min fina mormor plus hennes favvo blommor...
Nu ska jag försöka sova igen så jag e pigg som en mört med min fina häst i morgon så natti natti alla jag tycker om :-))

Ja som rubriken lyder så e jag så extremt trött i både kropp å knopp...
Fick min kropp bestämma så skulle den sova dygnet runt.. :-/
Vet inte varför.. kanske allt som hänt börjar ta ut sin rätt nu..
På bara 1 år så har jag ju diagnosticerats med cancer, opererat bort bla 38 st tumörer, opererat in portacaten, gått igenom cellgiftsbehandlingen from hell, fått metastas i lymfan, gått igenom strålbehandling plus typ en miljon läkarbesök, prover å röntgen mm...
Kanske inte e så konstigt att man blir trött efter allt detta..
De känns som att allting oxå e så jobbigt, minsta lilla sak blir ett enormt jobb för mig :-(
De känns som att min kropp väger ett ton... har verkligen ingen kraft kvar :-/
Visserligen så blir man nog trött av att hela tiden ha denna jäkla värk, de tar säkert en del på kroppen å knoppen.
Plus att jag drömmer super konstiga drömmar... dom e så skumma så jag väljer nog att behålla dom för mig själv så inte vitrockarna kommer å hämtar mig ;-)
Jag hoppas verkligen de vänder snart så jag kan få känna mig någorlunda pigg, de va så länge sedan jag gjorde de så jag har nästan glömt bort hur de är att vara lite pigg :-(
På torsdag nästa vecka ska jag till min blodläkare.
För er som e "nya" så räcker de inte med att "bara" ha cancer för mig utan jag har även en blodsjukdom som heter Essentiell Trombocytos som jag går på blodmottagningen för, här kör vi allt på en gång, inga småduttar här inte... ;-)
Från de ena till de andra så känns de som att tumören vid nyckelbenet har minskat, jag tycker inte att den känns lika tydligt längre plus att innan strålningen va de i stort sett så pass så man kunde se den med blotta ögat utan att känna å som den e i dag så syns den inte alls vilket måste vara positivt tycker jag!
Sen hänger de ju på att allt från den dör å att skiten inte dyker upp nån annan stans... :-/
De e en jäkla skitsjukdom cancern... så himla oberäknelig å lömsk å jag hatar den!!!
Nu ska jag försöka sussa så jag avslutar med bild på Tyson å hans nya fästinghalsband, natti natti vänner :-))

I år e de 17 år sedan Stefan å jag skaffade vår första häst tillsammans, eller rättare sagt så tyckte jag att de va tillsammans, dock så delade inte Stefan mitt intresse vilket jag just då va alldeles för egoistisk för att se...
För mig va de ju perfekt att Stefan mockade mm medans jag red... tyvärr inte alltid lika kul för honom... ;-)
Hur som så blev de med tiden att jag har min hobby å Stefan har sin = alla nöjda å glada :-)
När jag för ett år sedan fick reda på att jag hade cancer så funderade jag på att byta stall till ett där fodringar mm ingår då jag skulle opereras, få behandlingar mm men gjorde aldrig så utan valde att stå kvar vilket jag i dag ångrar, lätt att vara efterklok... :-/
Så här i efterhand så hade de varit mycket bättre å enklare om jag hade flyttat redan då, hade ju blivit en sak mindre för Stefan att ha hand om under tiden jag va för dålig för att klara av de, för även fast han hade hjälp så blev de ändå mycket för honom :-(
Jag hade ju varit på väg att byta stall under en längre tid men aldrig fått tummen "ur" förrens i Januari i år å nu när jag har nåt att jämföra med så va de verkligen de bästa jag gjort på väldigt länge :-)
Så här med facit i hand så skulle jag ha gjort de mycket tidigare... hade förenklat så himla mycket..
Detta passar mig å Gaya mycket bättre :-)
Gaya har fått 4 nya kompisar som hon trivs jättebra med, de e en väldigt lugn å harmonisk flock vilket jag e jätteglad över då hon tidigare va lite av en hack kyckling med dagliga nya bett mm :-(
De e även väldigt nära, tar bara några minuter att köra å för dom som gillar motion så e de cykelavstånd ;-) plus att de e superskönt att slippa in/ut, fodringar mm, nu kan jag lägga all min lilla energi på Gaya å de e super!!
Gaya har utvecklats enormt sedan vi flyttade, hon går från klarhet till klarhet, hon e enormt lättlärd, positiv å vill lära sig å suger i sig allt nytt :-)
Hon e ju ändå bara 4 år men lunkar på som den lugnaste tjej som finns trots stora lastbilar, bussar, mc mm, de kan ju visserligen bero på att jag har hittat mitt lugn, att jag trivs mycket bättre där vi står nu, plus att jag e mer trygg i mig själv, som de känns just nu så finns de ingenting som vi inte kan klara av tillsammans :-)
Varje dag jag åker hem från henne så längtar jag tills nästa dag då jag får träffa å rida henne igen, hon e verkligen min prinsessa!!
Nu ska jag sussa så natti natti :-))