Alla inlägg under februari 2017

Av Annica - 27 februari 2017 00:35

Nu i veckan som kommer så får jag nog svar på röntgen... :-/
Gulp...
Ärligt talat så e jag super nervös inför svaret... har nog aldrig varit så här nervös... inte ens en endaste gång sedan jag blev sjuk, inte ens innan operationen... :-/
Jag hoppas så innerligt att dom inte hittar nåt.. förutom den jag redan har vid nyckelbenet...
Jag orkar inte gå igenom en omgång med cellgifter igen... min kropp kommer gå under då.. jag e för trött...
I torsdags va de dags för behandling igen, de gick bra men dock så e ju biverkningarna inte lika lätta att ha :-/
Hela min mun å tunga e som ett enda stort sår... e människoplågeri att bara borsta tänderna.. då blöder de så mycket så man skulle kunna tro jag nästan förblöder.. plus att jag får ont i benen å en massa andra biverkningar som inte heller e nå roliga å vissa utav dom håller jag till mig själv då de e lite privat...
From den här behandlingen har läkaren ökat på mina läkarbesök vilket känns lite si sådär.. de känns bra på ett sätt samtidigt som de e ledsamt för de betyder att de inte blivit bättre.. :-(
Hur som så försöker jag rida så mycket som jag orkar å de går bra :-)
I dag tränade Gaya å jag på bla formen å lite lösgörande å de gick jättebra, Gaya va duktig å gjorde sitt bästa :-)
Jag måste ju säga att hon e en väldigt lugn å cool tjej vilket jag älskar henne för!!
Hon e verkligen ett av mina lyckopiller, hon fyller på mina energidepåer bara genom att vara :-)
Gaya har i alla fall aklimatiserat sig väldigt bra i nya stallet å i nya flocken, dom e ju 5 st hästar så hon har ju nästan alltid nån att leka med.. :-)
De e så otroligt lugnt i hagen, alla hästarna e väldigt lugna å harmoniska, jätteskönt e de!
Nu ska jag gå å sova så jag avslutar med foto från behandlingen i torsdags å ett från ridturen i går.
Natti natti alla goa vänner :-))





ANNONS
Av Annica - 23 februari 2017 00:28

De e dåligt med bloggandet här nuförtiden... har varit så mycket annat så har inte haft ro till att sätta mig ner å skriva men nu ska jag göra ett försök innan John Blund kommer å kidnappar mig...
För att gå rakt på sak så e skiten tillbaka i mig igen... :-(
Cancermarkören stiger å tumören växer tydligen...
Vet inte riktigt vad som kommer hända nu...
Jag gjorde ny röntgen i går som läkaren väntar svar på men tyvärr tar de nog några dagar innan svaret kommer... har de spridit sig till fler ställen blir de med all sannolikhet cellgifter igen men e de "bara" den tumören så opererar dom bort den eller strålar den alt både och...
Jag tog nya prover i går å markören har nästan fördubblat sig på mindre än 3 veckor.. :-/
I dag va de läkarbesök... inget roligt läkarbesök...
I morgon e de dags för behandling igen... inte för att jag eg vet varför för den verkar ju inte hjälpa nånting...
Jag e sååå jäkla less på detta nu... varför tar de aldrig slut...
De känns som att så fort jag får nåt positivt så dras mattan undan för mig igen å jag har ledsnat nåt så förjävligt på detta nu... de räcker nu..!
Nånting som skrämmer mig e ju de faktumet att skiten e tillbaka igen, hur mycket går att behandla, kommer de sprida sig ännu mera, kommer skiten ta mitt liv... de e jag rädd för... jag vill inte lämna allt detta, jag har ju så mycket kvar att göra...
Håll era tummar å tår å hoppas på ett mirakel att röntgen inte visar på nån spridning..!
Jag har haft så ont i huvudet i dag.. kanske inte e så konstigt med tanke på allt som händer just nu.. :-/
För att prata om nånting roligare så mår Gaya bra å verkar trivas med sina nya vänner :-)
Tyson har haft de jätte jobbigt senaste tiden pga nån löptik...
Han har inte ätit på ca 1 vecka förutom sina tuggben, han vankar fram å tillbaka hela dagarna, sitter å piper vid dörren mm... de e flera dagar sedan han sov så när detta e över kommer han nog sova 1 vecka lilla stackars vovven :-(
Så här i efterhand så ångrar jag mig att vi aldrig kastrerade honom för han har de ju verkligen ur jobbigt... nu fyller han ju 11 år om ett par veckor så att lägga honom på operationsbordet för en kastrering nu vill jag inte göra...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord å foto på min bästa vän..
natti natti alla där ute :-))




ANNONS
Av Annica - 15 februari 2017 00:36

I dag va de ju den berömda kärleksdagen, alla hjärtans dag...
De e fint att kärleken får ha en helt egen dag men ärligt talat så skulle jag bli ännu gladare om jag fick blommor, presenter mm en "helt vanlig" dag för jag tycker eg inte att man ska behöva ha en "påtvingad" dag då alla ska ge varandra saker utan sånt tycker jag ska komma naturligt i ett förhållande, att man kan ge varandra nåt nån gång ibland... de behöver varken vara nåt stort eller dyrt utan de kan räcka med en liten men personlig sak...
En sån sak som jag aldrig kommer att glömma är när jag låg på sjukhuset å hade opererats å Stefan skickade go natt foto på sig själv å Lennox, de va så extremt mycket känslor i det fotot... man ser oron, smärtan, saknaden å sist men inte minst den kärleken som finns...
De fotot gjorde mig jätteglad men samtidigt väldigt ledsen...
Men de betydde super mycket för mig!!
Jag sätter in de fotot längre ner.
I går va Gaya å jag å upptäckte elljusspåret å de va ju superfint att rida där :-) dit går vi nog i morgon igen!!
I dag har jag varit på plantagen å bla handlat alla hjärtansdag blommor till mig själv, e mycket bättre å köpa dom själv så man får de man vill ha :-) efter de fick jag ju äran att träffa min fina vän Suss, de e alltid roligt att träffa dig, du e alltid så go å glad :-)
I dag har de varit en helt ok dag :-) trots att jag inombords känt mig nere, deppig å ledsen... eller rättare sagt så e jag livrädd inför proverna plus att jag e orolig inför besöket på Onkogenetiska på fredag... :-/
Ja, ja...
Nu ska jag sova så jag avslutar med fotot jag skrev om ovan plus på mina egenköpta alla hjärtansdag blommor till mig själv, natti natti alla :-))


Av Annica - 13 februari 2017 00:24

Här rullar dagarna på... händer så mycket så jag har haft inte orken att blogga varje dag just men gör de så ofta jag orkar...
På torsdag veckan som kommer får vi fiber inklopplat, på fredagen ska jag till Onkogenetiska för utvärdering mm ang min bröstoperation, å veckan efter de e de dags för provtagning, röntgen, läkarbesök å behandling...
E väldigt less på detta nu med dessa provsvar... att gå mellan hopp å förtvivlan hela tiden... de sliter på kropp å knopp... jag e så trött jämt å fick jag bestämma skulle jag kunna sova dygnet runt...
Jag e rädd inför proverna, röntgen å läkarbesöket eftersom min tumörmarkör har gått upp plus att jag både känner å ser tumören vid nyckelbenet, så mycket har den växt på så kort tid... de skrämmer mig :-/
Plus att jag fått tillbaka samma ryggsmärta som jag hade när dom hittade alla tumörerna och så har de senaste veckorna uppkommit en konstig smärta långt ner i magen.. de gör mig riktigt rädd...
Jag pratade med "min" sköterska å hon tror jag gått in i den välkända väggen... e tydligen nästan mer regel än undantag att man under en sån här resa gör de, även väldigt vanligt att sambo/familjemedlemmar gör det samma...
Tänk om jag behöver cellgifter igen.. jag orkar inte de.. vill inte... har ju precis fått tillbaka håret oxå... :-/
Från de ena till de andra så har Gaya de bra :-)
Hon mår bra hos sina nya kompisar å vi fortsätter upptäckandet med nya ridvägarna å i morgon ska jag prova rida en slinga som e belyst, dvs e ju superlyxigt att kunna rida en belyst slinga i skogen när de e becksvart ute :-D
Jag längtar tills isen på ridbanan e borta.. i veckan som kommer ska vi åka till ridhus å de ska bli jättekul :-)
Hoppas jag i alla fall för e jag för trött å inte har kraften så blir de inget ridhus.. :-(
I dag har Stefan å jag varit på äventyr å bla tittat på rockor :-) supercoola e dom verkligen!!!
Vilka vackra å mystiska djur!!!
Hade jag en pool till akvarium skulle jag skaffa såna eller så stänger jag av en bit av sjön så får dom bo där ;-)
De skulle ju va nåt de inför sommarens badgäster ;-)
Nu ska jag sova, i morgon ska jag åka å rida min fina häst medans Stefan ska mocka ur å plocka bort de sista från Frötuna, ska bli skönt när de e klart å ur världen..
Jag avslutar med ett ganska bisarrt foto, de e på en av mina 4 doseringstillfällen... de som e på bilden äter jag morgon å kväll å dom övriga 2 tillfällena e som tur är inte riktigt lika många tabletter... :-/
Men jag tycker att de jag har i handen som bara e min kvällsdos skulle kunna räcka en vecka... :-(
Mediciner i all ära, dom hjälper ju mig att må bättre men endast på just de dom e avsedda för, de man lätt glömmer bort e ju alla hemska biverkningarna.. när läkaren berättar om biverkningarna så börjar man ju fundera vad man eg stoppar i sig..
Ja, ja... nu kommer John Blund så natti natti alla :-))

Av Annica - 9 februari 2017 00:14

Nu va de några dagar sedan jag va här men jag har varit så hängig å haft så ont i kroppen... :-(
De e många som hört av sig å undrar hur jag fick reda på min sjukdom å här kommer en lång historia kort..
Jag gick till doktorn pga extrem ryggvärk å en dryg vecka senare låg jag på operationsbordet å efter en 8 timmar lång operation va domen äggstockscancer.. den största tumören va drygt 14 cm å totalt opererade dom ut 38 st tumörer..!!
ALLTSÅ HUR KAN MAN SMÄLTA DE, 38 ST TUMÖRER..!!!!!
De e ju helt sjukt.. e ju som en mardröm...
Efter operationen blev de 7 st cellgiftsbehandlingar å eg skulle jag ha haft fler men min kropp sa ifrån... värdena blev för dåliga så min kropp hade inte orkat flera... :-/
Just nu får jag var tredje vecka en medicin som heter Avastin å e en antikropp, man kan säga att den e en slags bromsmedicin.
Tyvärr så har ju cancern spridit sig till lymfkörteln som sitter vid nyckelbenet å förut va den jättestor men med medicinen så krympte den å vid senaste röntgen va den knappt mätbar men nu e skiten tillbaka igen... :-/
Varför..??!!!
När kommer den ge sig.. om den gör de.. de jag e rädd för e att oftast så vinner cancern till slut.. kanske inte just nu men metastaser ploppar ju för dom flesta upp å de hör ju inte till vanligheterna att man klarar cancer flera gånger...
De e jag rädd för...
Den här jäkla sjukdomen nöter i mitt huvud varje dag, hela tiden... den har tagit över min hjärna totalt... vilket inte e nåt ovanligt...
Jag lyssnar på cancerpodden å alla jag hitills har lyssnat på säger likadant, att dom tänker på cancern varje dag, ja mer eller mindre hela dagarna... :-/
Den här jäkla skitsjukdomen e så stark så de e inte många som klarar av att gå igenom detta själv, alltså utan professionell hjälp som ex kurator, psykolog å de gäller ju inte bara den som e sjuk, den som står bredvid har de minst lika jobbigt som den sjuka fast på olika sätt...
Jag har nu varit sjuk i snart 1 år men ändå kan jag knappt säga ordet cancer högt utan att bli illamående, yr å svårt att andas, känns som svimningskänslor...
Jag har nog inte fattat ännu vad jag råkat ut för...
När jag va som allra sämst i somras så sa jag till Stefan vid ett tillfälle att jag faktiskt inte trodde jag skulle klara mig... :-(
Efter op när jag kaskad kräktes i ett par veckor å varken kunde dricka eller äta utan de som höll mig vid liv va att jag fick dropp då trodde jag inte jag någonsin skulle klara av att komma tillbaka... när jag va som sämst så fick jag acetonliknande lukt i munnen pga att min kropp ställde in sig på svält, de blir så när kroppen försöker att inte stänga ner sig helt när man har brist så bildar kroppen ett reservbränsle som heter ketoner å de tillståndet heter ketos..
Från de ena till de andra så har jag i dag bla varit på hööks å fyndat på deras rea, dom har ju halva priset på rea priset nu så de fanns en del fynd!!
Nu e jag trött å ska sova så jag tänkte avsluta med att visa en före å efterbild på mitt hår å de e bara nån månad mellan bilderna.. visst växer de som ogräs..?

Av Annica - 4 februari 2017 00:16

I går va de dags igen för behandling, min 13:e...
De gick bra, tiden brukar gå fort å denna går ju betydligt fortare än vad den i somras gjorde, den tog tid den...
Man får alltid fika å jag brukar ta choklad plus nåt att tugga på :-)
Sköterskan å jag pratade lite om biverkningarna å dom har blivit värre för mig nu dom senaste gångerna... har såna enorma sår i munnen å på tungan så bara att borsta tänderna e en mardröm för mig plus att jag blöder så mycket i munnen å just blödningar e en av dom biverkningarna man kan få av den här medicinen å speciellt brukar man få blödningar i tarmsystemet å magen å nu när de börjat så e läkarna rädda att de ska dyka upp i magen oxå för de e inge bra, de e jättefarligt... :-/
Tyvärr så ger även den här medicinen ben å kroppsvärk så just nu värker de ganska bra i mig :-/
Vi pratade även om min tumörmarkör som gått upp å nu e den högt över gränsen... får se vad läkaren vill göra... e rädd inför nästa läkarbesök..
Livrädd för nästa steg...
Funderar på om jag ska börja med mina örter igen å chagan, bara de att jag nästan kräks av chagans smak..
Finns även en speciell olja som sägs slå ut tumörer som jag funderar på att prova, den e eg förbjuden i Sverige så jag tänker inte skriva vad den heter men e ganska säker på att många utav er vet vilken olja de e jag menar... ;-)
Från de ena till de andra så har Gaya å jag börjat utforska skogen å jösses vilken stor skog med miljoner med olika stigar så där kommer vi nog garanterat rida vilse nån gång ;-) har även hittat en väg som såg rolig ut så den tänkte jag följa å kolla vart jag hamnar men då lär jag nog ha ridsällskap för säkerhets skull ;-)
När jag stod på Frötuna så red jag alltid med sällskap å hade ridit ut själv endast 1 gång å de va i somras när hon va trött men nu i nya stallet så e vi ju bara 5 hästar å 4 ägare å då e de inte alltid lika lätt att få sällskap så jag bestämde mig för att de skulle gå bra att rida ut själv å de har de verkligen gjort :-) hon e duktigare här å står blixtstilla när jag ska upp å rör inte ett hårstrå förrens jag säger att hon får gå, jätteduktig e hon!!
Ridbanan e lite isig just nu å jag längtar tills de e borta så jag kan börja träna för min mentor igen så ska väl Gaya å jag lära oss nåt oxå ;-)
De e så fantastiskt skönt att slippa all stallskötsel å de går ju så mycket fortare allting, när jag kommer till stallet tar jag in Gaya, sadlar å rider å sen släpper ut så e jag klar, just ja, fyller vatten i hagen gör jag vid behov men de e ju en fis i rymden ;-)
En annan sak jag tänkt på e att Gaya har ju alltid varit lite svullen i benen hit å dit å jag har kliat mitt hår så de nästan blivit grått utan någon förklaring å hon e ju tom genomgången på Ultuna utan att dom hittade nåt men svullnaderna har hållt sig kvar...
MEN....
När hon flyttade försvann det!!!
Ingen svullnad alls utan rena torra ben :-) så de måste ha varit nåt hon va lite känslig mot på Frötuna.. man vet ju aldrig vad dom hittar på å peta i sig...
Nu ska jag snart sussa så jag avslutar med att bjuda på ett foto från behandlingen i går (mycket hår jag fått va..??!!) :-))

Av Annica - 1 februari 2017 23:57

I går va de ju tajm för nya prover å i dag kom de sista svaret vi väntade på, den sk tumörmarkören CA125 å jag har varit livrädd för svaret å de med all rätt för skit markören har gått upp... ganska mycket oxå... den ligger nu ganska högt över den högsta acceptabla gränsen... :-(
Blev såå extremt ledsen när jag fick reda på de... kändes som att nån drog undan mattan totalt för mig... kändes som att jag ville lägga mig ner på golvet å skrika å slå som små barn kan göra men så insåg jag snabbt e de e ganska länge sedan jag va ett litet barn så de va ju bara att glömma... :-/
Men varför ökar den nu då..?
Allt har ju gått så bra, jag har ju svarat bra på behandlingarna...
Så varför händer detta nu..?
Direkt när jag fick provsvaret så sa jag till Stefan att de e nog tumören jag har i lymfkörteln vid nyckelbenet som vid sista röntgen nästan va obefintlig som säkert ha kommit tillbaka så jag for in i badrummet, av med tröjan så va de bara att känna efter å jag kände den direkt, nu e den stor igen...
Varför..??
Kommer kanske cancern aldrig lämna mig..?
Har den mig i sitt grepp å kommer dyka upp som gubben i lådan närhelst den känner för de..?
De vill inte jag, jag orkar inte detta igen... jag vägrar gå igenom samma cellgiftsbehandling igen, jag orkar inte igen... kroppen orkar inte... :-(
Jag vill inte mera nu...
Mitt senaste år har varit de värsta året någonsin i mitt liv.. :-/
I morgon e de dags för behandling igen... känns aldrig speciellt kul att få de å den här gången vet jag ju inte vad läkaren kommer att säga heller...
Varför kan inte skiten ge sig...
Blir ju livrädd över att den kommer vinna...
Den lämnar ju en aldrig ifred...
Jag har inte varit utan cellgifter speciellt länge men ändå så verkar ju skiten växa... :-(
Från de ena till de andra så har Gaya å jag börjat utforska våra nya ridvägar å de e jättekul :-)
Gaya går jättebra å e gladare än någonsin :-)
Vilket jag eg kan förstå nu när hon går med 4 andra kompisar i en gigantisk hage, ibland när jag kommer e inte en endaste häst framme utan då e de bara att traska in i skogen å leta efter henne ;-)
De e jätteskönt att slippa in å utsläpp å mockningar, plus att de e superskönt att hö ingår så slipper man åka å hämta de titt som tätt :-)
För första gången på länge så e de nästan så att jag inte behöver Stefans hjälp längre i stallet vilket han tycker e jätteskönt! Dock så ska han hjälpa mig hämta dom sista sakerna från Frötuna å mocka ur boxen, känner jag Stefan rätt så gör han nog de dom sista dagarna å vi har ju ett par veckor på oss så ingen brådska här inte ;-)
Nu ska jag försöka sova så jag e pigg inför behandlingen i morgon så natti natti gott folk :-))


Presentation

Fråga mig...

1 besvarad fråga

Översätt

Diverse

Titta in....

Matbloggstoppen

Länk

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Dom söta på landet... med Blogkeen
Följ Dom söta på landet... med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se