Ledsen...

Blir jag...

Ibland blir jag så uppgiven...

Så arg....

Så besviken...

Är det så här det ska vara resten av livet, ELLER..???

Vet inte hur länge jag orkar med det...

Skulle kunna ge vad som helst för att få vakna en endaste morgon och må BRA...

Att kunna rida varje dag utan att sedan bli liggande med värk så jag kräks...

Jag skulle oxå vilja kunna göra fler saker per dag som alla andra kan...

Ex att kunna fara ned och rida och sen ha resten av dagen kvar att göra annat på i stället för att välja, antingen ex rida och sen ligga med värken från hell eller att vara social och kunna umgås med vänner mm.... Börjar bli jäkligt less på detta... Inget roligt... Plus att det inte är så roligt att hela tiden behöva förklara detta för "vänner" mm som inte verkar fatta... På sätt och vis kan jag förstå det för vad ser folk som träffar mig..?? Jo, en som "ser såååå pigg ut" och är sååå glad... hmm...

If ever...

Om jag fick välja hur mitt liv skulle vara så önskar jag gå tillbaka till innan olyckan, till den tiden då jag var en pigg och välmående Annica, jag skulle vilja gå tillbaka till mitt jobb som jag älskade mm...

Men, troligt, eller...

Ska inte gnälla mer men ibland känner jag mig så jäkla less plus att jag blir ledsen när jag tänker på föraren som orsakade vår olycka, han klarade sig oskadd...

Orättvist enligt mig...