I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott..
Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken på att de börjar läka ens de minsta å läkarna kan inte svara på varför de e så, förutom en sak..
De kan va som så att jag fått metastas i skelettet å att de e därför frakturen inte läker nån gång..
Läkaren visste nog inte hur han skulle säga deras misstankar för han lät konstig..
Nu ska jag till nån specialist i Solna som ska gå in i frakturen å ta prov på skelettet.. låter ju inte så speciellt mysigt tycker jag.. :-/
Jag hoppas verkligen att jag inte fått tillbaka skiten i skelettet.. de orkar jag inte med.. jag orkar inte med denna karusell en omgång till.. de får inte va nån metastas.. är de de så gräver jag ner mig.. :-/
Om de har spridit sig till skelettet, vad händer då..?
Finns de nån mer behandling för mig..?
Eller e de "kört"..?
Just nu e de väldigt många tankar som rör sig i mitt huvud..
Känns som att jag jobbar i motvind hela tiden, så fort nånting går bra för mig så rycks mattan undan..
Varför..?
Kan jag inte bara få må bra..
Jag kämpar å utmanar mig själv varje dag för att bli starkare å piggare så skulle detta va en metastas gräver jag verkligen ner mig så långt ner man kan komma..
Snälla alla, håll era tummar å tår flr mig att de inte e en metastas!!!
Jag e inte speciellt troende men tom jag sks be till högre makter att de bara e en "vanlig" fraktur som e lite efterbliven på att läka..
I morgon ska jag till onkologen så nu ska jag hälsa på John Blund, avslutar med bild på en av mina hjärtan.
Natti, natti alla :-))

 

Maria Stenudd

25 maj 2018 07:47

Mina varmaste kramar. Tänker på dig och håller tummarna💚💜❤️

Annica

25 maj 2018 17:11

Tack snälla!! :-)

 

Maria

25 maj 2018 08:59

Min första tanke var vad faan🙁 nu får det väl räcka😡 jag berörs starkt utav det du skriver. Och varje gång så tänker jag och ber på mitt sätt. Även denna gång. Jag har en bild av oss när vi var små och stod på våran gata en riktig höstkväll och berättade läskiga historier för varandra ! Jag var superrädd men ville ändå stå kvar. Den kvällen var speciell och jag har den gömd i mina minnen! Lite det här att jag tänker inte ge vika hur rädd jag än var 🙈 skickar en bamskekram!

Annica

28 maj 2018 23:08

Åh, de minns jag inte men de låter väldigt mysigt :-)
Kramar ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

Jag har fått en ny kropp.. Cancern har gett mig en ny kropp.. De e bara att gilla läget.. även fast de känns super ruttet å gör mig ledsen.. Jag blir ledsen för att jag inte kan göra nånting åt de.. Smärtan som min nya kropp bjuder mig på har...