Som rubriken lyder...
What doesn't kill you makes you stronger.. jäklar va stark jag måste vara då med tanke på all otur jag haft den senaste tiden...
Jag återhämtar mig mer å mer för varje dag men har tyvärr insett att jag har lååång väg kvar tills jag e tillbaka som kroppen å knoppen mådde innan cellgiftsbehandlingarna men jag kämpar på men de e helt sjukt så dålig kondition kroppen har fått.. bara att gå en liten promenad i skogen gör mig flåsigare å tröttare än nån som sprungit maraton.. :-/ e skrämmande hur cellgifterna tar kål på precis ALLT i kroppen.. men varje dag e ett steg närmare mitt mål = komma tillbaka å orka leva de livet jag levde innan cancern kom å flyttade in..
Från de ena till de andra så longerade jag Gaya i söndags men den här gången gick jag ner till sommarhagen å longerade i stället för instängd på ridbanan vilket så här i efterhand hade varit ett mycket bättre val.. :-(
Va 17 skulle jag ner i hagen å longera för.. Gaya e ung.. de e kallt.. å hagen e STOR å inbjudande.. å en matte som pga en nyckelbensfraktur som läker superdålig bara kan använda en arm... de som kunde hända hade jag kunnat räkna ut med _ _ _ _ _...
Gaya va fin å jobbade bra :-)
Tills.. jag drev på i galoppen.. då fick hon bus gånger hundra å jag tappade henne..
Hon sprang upp mot stallet men halkade (tror jag) tyvärr å gick omkull å skadade bla ena frambenet så de såg ut som värsta blodbadet.. :-(
Summa summarum så fick hon sår å en enorm svullnad, typ lårkaka fast på hennes underarm :-/
Stackars mitt lilla hjärta så ont hon haft :-(
Nu har hon fått smärtstillande å antiinflammatoriskt å i dag rörde hon sig mycket bättre :-)
Svullnaden va dock inte bättre men Rom byggdes ju inte på en dag så håll era tummar å tår för henne!!
Ang mitt nyckelben så läker de dåligt.. efter den här tiden som nu har gått så borde de ha blivit betydligt bättre men de har de tyvärr inte.. vete håle vad som hänt men som tur är så har jag telefontid med ortopeden i morgon :-)
Fattar inte att både Gaya å jag kan ha sån otur hela tiden.. börjar kännas lite väl motigt just nu.. känns som att de nästan blir överslag av all oro för allting :-/
Från de ena till de andra så ska vi in till stan på fredag å förbereda lite saker inför nästa helg :-)
Tänk så fort tiden går, snart e ju nästa helg här!!
WOW!!!
Hur som så ska jag försöka sova nu trots att hjärnan snurrar runt i 180 å inte alls har nå planer på att sova.. jag avslutar med bilder på olyckskorpen, min fina tjej, Gaya..
Natti natti alla :-))

Gaya delar med sig av maten till stallets kisseungar :-))

Jag e väl inte världens mest aktiva på bloggen men ibland händer de.. ;-)
Så vad har hänt den senaste tiden då..??
Jo..
Mitt nyckelben läker bra, dock så gör de fortfarande himlans ont :-(
Har ju gått över 7 veckor nu så jag hoppas de blir bra snart!
Jag har i alla fall blivit så pass bra så jag klarar av att longera Gaya, tömköra va väl inte världens lättaste när man bara har en arm ;-)
Gaya va jätteduktig i dag när vi longerade, de e kul att ibland få lön för mödan :-)
Jag längtar supermycket efter att rida, hoppas värken ger sig snart så kag kan få lite kvalitetstid på ryggen på min fina häst igen :-) e ju sååå himla förargligt att inte kunna rida nu när de e så fint med all snö..
Från de ena till de andra så har jag köpt en stallbil, jag ledsnade på att Stefan "gnällde" att de luktade häst i bilen plus att jag tydligen lämnade diverse avtryck oxå ;-) e jätteskönt att få ha min EGNA stallbil, "Skalman" heter den å e jättesöt :-)
Den 25/1 fick jag min sjätte å sista cellgiftsbehandling (förhoppningsvis..).. jag blev som vanligt jättedålig av behandlingen å blev totalt däckad å sängliggande ca 1 vecka efteråt.. den här gången blev jag även rejält deppig.. cellgiftsbehandlingarna tar inte bara på kroppen utan även på knoppen :-/
Jag kände mig totalt otröstlig.. :-(
Nu när jag fått sista cellgiftsbehandlingen så e de dags för mig att börja med en ny medicin, de e en speciell sorts cellgift som jag ska ta varje dag, den e ganska nyutkommen i Sverige å till för oss som har genförändringen ärftlig cancer, BRCA 1, jag hoppas verkligen att den funkar så jag slipper ännu ett återfall.. jag orkar inte med en till omgång med cellgifter om skiten växer på sig igen.. jag vill att de ska hålla sig borta nu så jag kan få leva ett "normalt" liv.. dock så e jag lite orolig över min mage.. jag har ju förändringar och förstorade körtlar i magen å när dom upptäckte de så va de pga att jag berättade att jag mått väldigt mycket illa, varit dålig i magen mm å nu e de tillbaka.. kan ju självklart bero på nåt annat, ex så e ju många magsjuka nu men när man redan har denna jäkla sjukdom å liknande symptom kommer tillbaka så blir man ju självklart orolig.. på sätt å vis så tror jag inte de e nåt farligt eftersom jag precis gått igenom en omgång med cellgifter men de e nog ganska normalt med denna oro.. :-/
Nu ska jag kolla på OS så jag avslutar med några foton, må så gott alla vänner :-))