Har varit några oroliga dagar nu sedan Irma bestämde sig för att dra in över Florida där min mamma bor, som tur var för dom så nedgraderades den för den östra sidan när den väl bestämde sig för att visa sitt esse för dom på den västra sidan.. för mamma å Michael gick de i alla fall bra, va några palmer å träd som fick sätta livet till men de viktigaste e ju att dom mår bra :-)
Från de ena till de andra så har senaste tiden varit superdålig.. :-(

Känner mig helt tom...
Jag mår piss.. känner mig nere, hängig, deppig, gråtmild, trött mm... har verkligen ingen ork å vill ingenting heller förutom att lägga mig ner å sova för att få vakna upp till ett nytt liv, en ny kropp, en frisk kropp :-/
Vet inte varför jag deppar ner mig just nu.. eller eg så vet jag väl de men varför just nu..??
Jag vill inte vara kvar här längre i min sjuka kropp.. jag vill ha en frisk kropp..
Jag vill flytta till mamma!
Stefan å jag har diskuterat de senaste tiden å båda vill flytta till USA men pga att jag e sjuk så e de ju inte precis gjort i en handvändning, jag lär ju inte va den mest populäraste människan att ge tillfälligt uppehållstillstånd pga att jag kommer kosta dom med min sjukvård å de lär ju knappast finnas nåt försäkringsbolag som vill ta i mig ens med tång :-/
Pga att mamma redan bor där så har jag de lite mera förspänt än vad Stefan har..
De känns som att livet här hemma upptas helt av mig å min sjukdom å jag e såå jäkla less på de.. vill bort.. nånstans.. där ingen vet om att jag e sjuk så jag kan låtsas att jag e som en "vanlig" människa.. fy farao så jäkla skit livet e just nu.. mycket som rör sig i mitt huvud, för mycket uppenbarligen eftersom hjärnan går på helspinn hela tiden... jag sover dåligt oxå plus att jag drömmer mycket konstiga drömmar så jag e ju alltid trött..
Fy farao så värdo de e just nu.. känns som att jag kan börja gråta för minsta lilla sak nuförtiden :-(
Jag undrar hur många motgångar man pallar med :-/
Efter min op å alla cellgiftsbehandlingar så va ju all cancer borta, de fanns inga spår kvar alls i mig så varför i hela friden fortsatte tumören vid nyckelbenet att växa..??
Den växte ju så pass så efter bara 6 månader efter sista cellgiftsbehandlingen så va de ju dags för strålning... strålningen va lyckad å allting försvann vid nyckelbenet men sen va de dags för samma sak igen efter ännu kortare tid.. då e skiten tillbaka på 3 ställen så dags för cellgifter igen då..
Jag varken orkar eller vill mer nu.. så här deppig har jag nog aldrig varit tidigare :-( e såå sjukt less just nu..
Natti natti...

[Bild]