Sedan op så e de så konstiga saker som hänt med mig.. :-/ å jag vete håle varför, ska fråga läkaren...
Bla så har jag sååå jäkla ont i ena benet... har så ont så bara att ha byxor på mig smärtar, speciellt i låret... kan knappt duscha då vattnet känns som tusen ishackor... :-(
Jag har hört att vissa får se efter att läkarna haft diatermiplattan där under op, blir som brännskador ungefär... plus att jag tappat känseln totalt på ovandelen av låret å ljumsken, där har jag noll känsel... kanske kan bli så efter sån här op, många nervtrådar som kapas under op... i sånt fall så hoppas jag att dom letar sig fram till varandra så känseln kommer tillbaka å smärtan försvinner.
En annan konstig sak e huden...
Efter op har jag fått mega torr hud vilket jag aldrig har haft problem med innan... skumt...
Från de ena till de andra så tror jag min knopp å kropp börjar smälta allt som hänt, de tog många veckor men de e först nu jag börjar förstå vilken enorm op jag har gjort å likaså den omställning de medför kroppen, e nog inte så konstigt att jag fortfarande inte orkar så mycket...
Plus att jag inte orkar så mycket "i huvudet".., saker som förut va problem för mig e nu bara små fis problem, jag orkar inte lägga den energin jag har på fis saker, helt otroligt att man ska behöva få cancer för att inse att livet e för kort för petitesser...
En annan sak e att jag efter op till å från känner mig nere... super deppig å känns som att jag kan börja böla för minsta lilla sak... har blivit superkänslig... kan få en ledsam känsla som kommer från ingenstans... då blir jag deppig :-(
Fattar eg inte hur jag ska klara av att gå igenom cellgiftsbehandlingarna... jag e ju trött redan nu både fysiskt å psykiskt... men jag antar att man klarar mer än vad man tror, de e väl så när man måste, jag har ju liksom inte så mycket att välja på, snacka om kniven mot strupen... :-/
Hur som så har jag i alla fall haft en kanon dag i dag!!
Våra fina vänner Anna-Lena & Nicke va här i dag å de va sååå kul att bara få vara Annica å umgås som en "vanlig" människa :-)
Jösses va jag har saknat dig A-L om du läser detta, hoppas vi träffas snart igen :-)
Jag fick så fina blommor av dom vilket gjorde mig jätteglad, tack snälla hjärtana!!
De finns ett ordspråk som lyder:
Goda vänner e som stjärnorna,
du ser dom inte alltid men du vet att dom alltid finns där!!
Fint ordspråk tycker jag, å de stämmer ju!
Ex så har jag å Anna-Lena inte träffats på ett tag men som ordspråket så vet jag att hon för alltid e min vän, å självklart tvärtom oxå :-)
Tack för i dag kompisar :-)
Jag blev så trött efteråt men de va de värt!!
Avslutar med bild på fina blommorna jag fick, natti alla vänner :-))

Vet ni vad de e för likheter mellan Fantomen å mig..??
Jo...
Det finns dagar då vi båda två lämnar landet/djungeln och går på stadens gator som en vanlig (läs frisk..) människa... ?
I dag va de en sån dag ?
Jag pallrade mig in till stora staden inriktad på att handla nya kläder men efter att jag varit i typ 7765 olika affärer fick jag lite smått panik å blev sååå trött så jag nästan trodde jag skulle svimma.. :-/ jag gjorde som pensionärerna, letade reda på närmaste bänk å vilade lite.
Men nåt gick fel i dag när vi va i stan.. de va ju jag som skulle handla nya kläder men de slutade med att de va Stefan som kom ut med en påse till sig ;-)
Avslutade statsbesöket med kinamat å de va sååå mumsigt, jammi :-)
Resten av dagen har gått åt till en enda sak.. ryggläge å vila... de e helt sjukt så trött å slut jag blir nu efter op av nåt som innan op inte ens va kännbart... de har gått 5,5 veckor nu sedan jag op å de har verkligen varit riktigt jobbiga veckor, hade aldrig kunnat tro de innan op, de va mycket jobbigare än vad jag någonsin kunnat föreställt mig :-/ dom första 4 v va värst, då hände de ingenting positivt men sen på bara 1 v piggnade jag på mig :-)
Men de gör inget att jag blev helt slut i dag, de va de värt!!
De känns så absurt när jag gör saker mm för just då känner ju jag mig "normal", då känner jag mig glad å tycker att jag mår bra... känns skit konstigt då att JAG har cancer.. känns så sjukt overkligt...
Men snart så kommer jag inte kunna göra som Fantomen.. snart kommer alla se att jag e sjuk.. håret... de kommer ju ramla av.. kommer ju bli flintskalligare å blankare än en kastrull :-( fyy faan va jag inte vill de.. kommer ju se ut som ett vandrande lik då..
Kommer ju se avskyvärt äcklig ut.. :-(
Att håret på benen å under armarna trillar av gör mig ingenting, där hoppas jag att de aldrig kommer tillbaka!
Den här veckan får jag reda på mer från proverna.. spännande... eller inte...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite bilder på mina lyckopiller, natti alla vänner :-))

Då va den här dagen slut då... eller rättare sagt den här veckan slut... jag som skulle kunna göra vad som helst för att förhindra att den nya veckan börjar... men tiden går ju oavsett vad man vill :-/
Veckan som kommer nu ska jag till onkologen å få första cellgiftsbehandlingen vilket jag fasar för.. vill inte... snälla högre makter hjälp mig, gör så jag slipper, går de..??!!
Antar att de inte funkar så... :-/
Jag e så himla rädd för biverkningarna, vill ju inte bli dålig igen.. å sen de här med håret.. de e ju ett aber.. jag kommer ju bli erbjuden peruk men vet inte om jag vill ha de... får ta de när dr kommer å känna hur jag tycker då...
I dag har jag i alla fall haft en bra dag!
Har varit å myst med ett av mina lyckopiller, fina Gaya!!
Hon har verkligen hittat nyckeln till mitt hjärta :-) hon gör mig lycklig!!
Löslongerade henne å hon e så jäkla duktig, hon greppar allt supersnabbt!
Från de ena till de andra så kom jag å tänka på en sak...
De mesta med min sjukhusvistelse va ju under all kritik.. maten mm, mm... men de som va bra va läkarna som op mig, dom tog sig tid å verkade i alla fall bry sig :-) jag hade ju lite tur i oturen under op då en av tumörerna satt fast på stora kroppspulsådern å en av dom få läkarna som klarar av att op från aorta jobbar på ackis!!!
I alla fall nåt positivt med den här skiten... ;-)
Nej gott folk... nu ska jag försöka sova så jag avslutar med bilder på mitt lyckopiller, natti alla vänner :-))

Det blev som jag misstänkte redan i går, jag fick ett bakslag i dag... men på ett sätt så gör de inget för de va så kul i går, gjorde så jag mådde bra i huvudet :-)
Planen va att jag skulle jobba Gaya lite i dag men icke sa nicke, så blev de inte... i dag har jag mest vilat, vilat å åter vilat men en positiv sak jag märkt e att de blev inte ett lika jobbigt bakslag den här gången vilket måste betyda att jag piggnar på mig mer å mer! Trots dipp dagen så har jag faktiskt orkat mig ut å plockat blommor mm :-)
I morgon e planen att jag ska må bättre så jag å Gaya kan mysa lite!
På måndag ska jag satsa på att orka va igång, kanske åka in till stan, behöver nya skor mm... jag ska leva som en "vanlig" människa, en frisk människa, ska bara glömma all skit å leva livet dom sista dagarna innan rävgiftet drar igång... de e sagt att cellgifterna börjar nästa vecka.. :-(
Jag hoppas verkligen att dom inte raserar mig totalt nu när jag äntligen börjar piggna på mig.. vet inte hur många ggr min kropp orkar "börja om"... om jag fick bestämma skulle jag vilja stoppa tiden så nästa vecka aldrig inträffar... ibland försöker jag glömma bort att allt detta faktiskt händer på riktigt, men ganska snart igen så blir jag påmind om att de e på riktigt :-/ fattar inte hur jag kan ha sån otur att alltid göra illa mig/bli sjuk.. måste ha en riktigt rutten kropp...
Jag har alltid tagit de mesta med en "klackspark" å alltid rest mig oavsett situation men nu e jag trött, ledsen å deppig... jag brukar vara stark men vet inte om jag e tillräckligt stark nu, kommer krävas en hel del jävlar anamma för att orka gå igenom detta, hoppas jag lyckas hitta styrkan till de... även den starkaste behöver stöd ibland å nån som säger att allt kommer bli bra... :-/
Avslutar med fina bilder Stefan fotat, natti vänner :-))

I dag har jag för första gången på över 5 veckor varit i stora staden å de gick jättebra!! Jag kunde tom avverka ett flertal affärer utan att behöva sätta mig å vila varannan minut vilket e ett stort framsteg för mig :-)
Köpte lite "tycka synd om mig" saker oxå :-)
I dag va de nog den bästa dagen sedan op, jag orkade tom gå ut lite på tomten på kvällen! Dock så e jag rädd att jag ska få sota för detta i morgon.. så va de förra gången jag orkade göra nåt, då blev jag jättedålig dom nästföljande dagarna så jag håller mina tummar å tår att de inte blir så den här gången..!!
I dag kändes de inte som att jag e sjuk, de kändes som att jag kunde "rymma" från sjukdomen å bara få vara normal, får väl passa på å göra de nu dom närmaste dagarna innan de e dags för cellgifterna för när jag börjat med dom så kommer de ju synas klart å tydligt att jag e sjuk, svårt att försöka låtsas när de inte finns ett strå på skallen, eller ögonbryn.. eller ögonfransar... :-(
Jävla skit sjukdom, jag hatar dig å jag ska döda dig..!!!
Fuck you!!!

I dag har jag orkat mig ner till stallet å haft lite kvalitetstid med Gaya :-)
Vi har gosat, myst, pussats, borstat mm å de va såå mysigt :-)
Avslutade med att ta ut henne i korallen å jobbade lite i skritt, ville ju inte kräva för mycket pga hennes sår men de ville tydligen hon för hon travade på så friskt å fint ;-) hon e såå jäkla duktig att löslongeras, hon lyssnar superbra!!
Tror hon tyckte de va roligt att få göra nåt :-)
Gaya e ju en lite klumpig tjej å varför ändra på de, tänkte hon i dag då jag vände ryggen till i typ 30 sekunder.. under dom sekunderna hittade hon ett smaskigt grässtrå under tråden som hon va tvungen att ta å när man e en bebis så e de ju inte alltid så lätt att tänka på konsekvenserna av sitt handlande = Gaya har huvudet under tråden å äter gräs, när grässtrået e uppätet så höjer man huvudet rakt upp = man fastnar i tråden..!!
Lilla hjärtat så rädd hon blev.. :-( men Gaya e en klok flicka med ett super psyke så efter bara nån min lugnade hon ner sig å sen va de som precis hänt som bortblåst, jag verkligen älskar hennes psyke!!
Gaya borde eg ha färre ben... hon e för klantig för att ha 4 st, speciellt så borde hon ha kortare ben, nu har hon växt så pass så hon har ben som en älg.. ;-)
Enligt Gaya själv e de svårt med så långa å många ben å hon trasslar ofta in sig själv i dom ;-)
De e inte lätt när man i huvudet e bebis men fysiskt mycket större...
I helgen ska vi fortsätta med tömkörningen/longeringen fast då utan att fastna i tråden... ;-)
Hon va pyttelite svullen i benen i dag vilket gör mig super nervös att hennes överkänslighet e på gång igen... förra sommaren råkade hon ut för "fotosensibilitet" vilket enkelt kan beskrivas som ökad ljuskänslighet i kombination med för hästen giftiga växter.
Hästar som drabbas blir väldigt känsliga mot solens UV-strålning och det kan orsaka hudskador..
Förra året blev Gayas vita partier helt brännskadade plus att hon blev allmänpåverkad så veterinären fick ta leverprover bla å som tur va hade hon ingen leverpåverkan!!
Så jag hoppas verkligen att detta inte händer i år igen.. dom drabbade hagarna som de bla fanns alsikeklöver i e ju upp plöjda å nysådda plus att vi fått nya hagar så vi håller alla tummar, tår, tassar å hovar att de inte händer i år igen..!!!
Btw så har jag tänkt ang cellgifter eller ej.. fortsättning följer i morgon, natti alla :-))

I dag blir de ingen fortsättning på gårdagens inlägg... får bli de i morgon i stället...
I dag ringde min läkare med dom sista svaren från patologen å tyvärr så blir de som så att jag måste börja med cellgifter nu... kommer få 5-6 behandlingar med 3 veckors intervaller... :-( jävla skit... de fanns ju en liten chans att jag skulle slippa skiten men icke... jag vill verkligen inte... pallar inte mera nu...
Har ju ganska precis slutat kräkas å kunnat få i mig mat plus att jag e långt ifrån återhämtad å då ska jag köra igång med gifter som kommer sänka mig ännu mer.. illamående, kräkningar, värk mm... jag vill inte bli dålig igen, jag har ju varit så glad över att jag orkat börja vara ute lite plus att jag följt med in till stan två ggr å då ska jag tydligen förstöra de å bli sänkt igen...
Jag har varken tid eller lust med detta... stackars Tyson undrar ju vart alla roliga promenader har tagit vägen, varför e aldrig matte med längre... likaså Gaya... då kommer de bli ytterligare månader som hon inte får göra nåt.. :-( de va ju nu jag hade tänkt att va igång för fullt... men då ska de här skiten förstöra allt...
Svårt oxå när man står i ett kollektivstall å själv inte kan hjälpa till nåt... nu e ju alla så snälla å tar in å ut Gaya ändå men för hur länge..? Kanske e dags att fundera på att flytta till ett helinackorderingsstall.. jag vete håle hur allt ska funka.. :-/
Jättebra att ha en unghäst som ska ridas in å samtidigt få cancer, perfekt tajming...
E sååå jävla less på detta nu, orkar inte mer nu, orkar inte bli så sjuk igen å komma tillbaka, tror inte jag pallar det igen, å igen, å igen genom alla behandlingarna..
Dom fick ju bort alla tumörerna när dom op, kanske jag kan be att få vänta ett tag med cellgifterna, kanske säga ifrån dom..??
Jag vet inte..
Men de jag vet e att de finns gränser för vad min kropp klarar av å jag orkar inte mer skit nu :-(
Fy fan va allt e skit nu.. nu vill jag vakna ur denna mardröm..
Vill inte va med om detta längre :-/
Avslutar med foton på våra fina blommor plus på paviljongen vi håller på å inreder å mysar till, om de nu e nån större ide för där kommer man väl inte orka vara nåt i sommar..
Deppig..?? Jag..??
Nää, hur kan ni tro de...??
Natti, natti alla!

Fortsättning från i går...

Dagen efter när jag vaknade va jag fylld av positiv energi sedan jag fick träffa Gaya mm men fysiskt va jag sååå trött.. trots att jag va så trött så pallrade jag mig ändå ner till stallet till fina tjejen, hon gör mig så lycklig..!!
När min själsfrände Dartan dog för snart 3 år sedan trodde jag aldrig att någon annan häst skulle hitta nyckeln till mitt hjärta men de har Gaya gjort!!
Gaya e en sån snäll flicka, riktigt artig, hon e ju ändå snart bara 3 år så med tanke på åldern är hon e dröm både vid hantering och ridning :-)
Min plan e att jag ska vara uppe på hästryggen igen om ca 1 månad och om någon/några vecka/or ska vi börja tömköra å longera igång Gaya, å sen fortsätta med inridningen, vi fick ju ett abrupt avbrott på inridningen pga att jag blev sjuk så de blev eg inte som jag hade planerat... min plan va att hon skulle va helt inriden till sommaren å sen få vila hela sommaren för att återuppta de till hösten men nu hände ju detta helvetet med min sjukdom så de fanns liksom ingenting att välja på :-(
Efter dom här dagarna som jag hade varit både i stallet å inne i stan fick jag ett rejält bakslag... satan så dålig jag blev.. :-(
Sedan op har jag fått såna smärtor som jag inte haft tidigare, har ont i benen, speciellt vänster.. gör så fruktansvärt ont så jag inte ens kan sova... känns som att de e nån som hugger mig med typ tusen ishackor i precis hela benet, hela tiden..!!!
En annan sak som hänt efter op e att jag har tappat känseln i vänster ljumske ner en bit på låret, typ ett par dm, där har jag ingen känsel alls, verkligen ingenting, super scary... :-/
Vete håle vad som hänt, om dom skurit av nån nerv eller liknande... de e ju samma ben som gör så jäkla ont som den jag tappat känseln i...
Skumt...
De e fler konstiga saker som hänt sedan op, fortsätter med de i morgon.. :-))