Kanske jag skulle ha köpt mig en lott i går... förmodligen så hade jag nog vunnit högsta vinsten eftersom jag hade sån snortur flera gånger i går  

Åkte in till stan för att bla hämta ut medicin å de höll på att bli den sista gången jag åkte in till stan, i alla fall i våran bil...

Jag höll på att få en stor suv rakt in i sidan i 700 blås... han kom från vänster å körde rakt ut framför mig.. jösses så rädd jag hann bli.. fick lite flashbacks från dom tididgare olyckorna  

De va så jäkla nära att han totalt mosade mig, han fick stopp på sin bil i sista sekunden å då menar jag verkligen sista sekunden, de va bara några cm mellan våra bilar, jag fick inte ens upp dörren, så nära va de..

Han såg mig inte sa han.. hmm... visst alla kan vara stressade mm men de e jätteviktigt att man tittar en gång extra innan man ger sig ut.

Min förra chef sa alltid en bra å klok sak när man skulle börja dagen med första leveransen, "Man måste lära sig att köra åt andra...", vilket stämmer himlans bra!

Jag har ju varit på "Volvo Safety Driving" vilket va superkul och mycket lärorikt å tur var väl de för jag hann tänka på en del jag lärde mig där i går  

Ja, ja.. när hjärtat hade slutat att banka sönder bröstkorgen så åkte jag vidare å vad händer då tror ni..???

Jo, jag blir prejad i första rondellen!!!

När ska folk lära sig att köra rondell..??!!!

Idioter!!!

Ja, de va min dag i går de, spännande va..??!!  

Sedan Dartan dog å Anemone såldes så har ju jag skaffat mig andra intressen vilket oxå har gett mig en massa nya vänner och i stället för att förklara 100 gånger vad de e för slags blodsjukdom jag har så delar jag här ett inlägg från tidigare år, så håll till godo   

I dag ska jag skriva om min sjukdom då den är extremt ovanlig 

E.T, eller som den egentligen heter Essentiell Trombocytos är så ovanlig att endast ett 80-tal insjuknar per år och främst är det kvinnor som gör det men det som skiljer mig från alla andra är att dom flesta är runt 60 år som får den... 

Det är en elakartad blodsjukdom som hör till de myeloproliferativa sjukdomarna men kan vara bättre och sämre i skov.

E.T är en autoimmun sjukdom = ens egna immunförsvar felaktigt angriper kroppens egen vävnad.

Ordet "trombocytos" betyder att antalet trombocyter är högre än normalt.

Trombocyter (blodplättar) är de blodkroppar som behövs för att blodet ska kunna levra sig normalt.

Antalet trombocyter i blodet varierar normalt mellan c:a 140 och 450  miljarder per liter.

När en skada uppkommer i väggen till ett blodkärl, utsöndras ämnen som aktiverar trombocyterna.

Deras form förändras och de blir "klibbiga", dvs de fastnar lättare i varandra och i strukturer vid skadan.

På det sättet bidrar de till uppkomsten av ett skyddande internt "förband" som tätar skadan och hindrar blödning från kärlet.

När man har E.T så ökar mängden trombocyter, vilket i benmärgen, där blodkropparna bildas, syns genom att förstadierna till de mogna trombocyterna är ökade.

Förstadiet till trombocyter kallas för megakaryocyter.

Typiskt för trombocyterna vid essentiell trombocytos är att de har en mer varierande storlek än normalt.

Ett av problemen man kan få av sjukdomen är blodfylld mjälte.

Man kan säga att en aktiv E.T beter som en allergi men att min benmärg har fått för sig att vara allergisk mot sig själv, vilket inte blir så bra...

Det är då som kroppen kan få för sig att mjälten måste producera mera blod pga dom höga trombocyterna och då blir den blodfylld.

Ett annat problem är den höga risken för blodproppar vilket man får medicin mot.

När dom upptäckte sjukdomen hos mig hade jag extremt höga värden men i dag har jag bra värden, mitt sista prov var jättebra  

Det jag får göra pga sjukdomen är att ta prover med jämna mellanrum, mellanrummen bestäms efter varje provtagning, bra provsvar = längre mellan proverna och tvärtom + att jag äter blodförtunnande + att jag ska ta benmärgsprov runt var tredje månad ( är proverna bra är det längre mellan provet ) och det är då dom borrar sig in i höftbenet för att ta ut en bit benmärg vilket inte är så speciellt skönt... + om värdena är höga medicineras man med cellgifter ( svag dos ).

Första gången jag fick reda på detta trodde ju att man skulle kola vippen direkt men nu har de ju gått några år å...

Ja, det är ungefär så det ligger till.

Det som är tråkigt med E.T är att för dom flesta så utvecklas den med åren till det värre...

Men, men det kommer ju inte hända mig !

Det var allt om E.T, konstig sjukdom att dra på sig va... 

Men är inte det lite typiskt mig...  

Sista tiden har inte varit nå bra...  

Har mått som en överkörd pungråtta... värken från hell.. deppig.. trött.. ledsen.. ja med andra ord helt värdelöst.. 

Hur som så har ju vi sedan vår fina Loppan dog skaffat fina "Humlan", en supermysig pojke på 6 månader som har så mycket spring i benen så sakerna som står i vägen för hans framfart här hemma bara flyger all världens väg.. han e så söt  

Men en sak e konstigt här hemma sedan Humlan flyttade hit...

Första dagen när han kom hit så gick han raka vägen in å la sig på Loppans favorit ställe vilket kan ha varit en slump om de inte va för att de fortsatte... han gör saker exakt lika som Loppan, ligger bara på exakt dom ställena som Loppan älskade att sova på å vissa av sovplatserna hade han eg inte kunnat veta vart dom va, han hade ju precis kommit innanför dörren.. helskumt...   

Kanske e de Loppan som e här å visar honom dom bästa ställena att sova på, vem vet...  efter allt som hänt i detta huset så tror jag benhårt på spöken eller rättare sagt andevärlden!!

Från de ena till de andra så håller ju vi på å förnyar kissarnas klösträd å sovplatser då dom andra blivit både nötta å trasiga, men dom har hållt i många år!!! 

Det här trädet e ganska nött men hänger nog med ett tag till:

De här trädet har vi skänkt till Föreningen Samvetet (Uppsala Katthem) då vi köpte nytt:

De här e de nya:

Å de här e ett mindre vi har:

Å i dag beställde vi denna vägghängda klös/leksaksbrädan:

Och dessa vägghängda sovplatser:

Längtar tills paketet kommer, ska bli kul å se vad dom små monstrena tycker om det  

Dagarna efter att Loppan dog har varit jobbiga.. saknaden e enorm  

Vet inte varför de har varit så pass mycket jobbigare denna gången, de e ju inte som så att jag tyckte mindre om våra andra katter.. kanske e de för att vi kämpade så hårt..  

I måndags em hade vi begravning.. han ligger nu bredvid sin vän Rambo..  

Skitjobbigt va de så vi gjorde de sista några dagar senare, la på en massa stora stenar och avslutade med granris.. fint blev de i alla fall..

Han å Rambo är begravda snett bakom vårat hus, i en mini sluttning, dom har en enormt fin utsikt, oslagbar va..?

Jag vet att de bara e att "gilla läget" men jag har i alla fall svårt, jag saknar ju honom så in i hela norden, tycker detta va skit orättvist!!

Jag vet att jag hade lika svårt att acceptera döden när Dartan dog, eg så har jag nog inte gjort de ännu..

Jobbigt...

Hur som så har Stefan å jag pratat om huruvida vi skulle skaffa en ny katt eller ej och i fredags em så hämtade vi hem vår nya familjemedlem, "Humlan"  

En super busig pojke på 6 månader  

Han e en jätte härlig pojke, gosig å rar plus att han har fått oss att skratta för första gången sedan Loppan dog!

Humlan har så mycket bus å spring i kroppen, han e så rolig att titta på  

Men han e verkligen som alla kattungar, av och på.. full fart för att sedan bli super sömnig å då ska han sova en stund  

Vi e jätteglada över att han har flyttat hit, och visst e han väl ett charmtroll..??!!

Här kommer en snabb sammanfattning om vad som har hänt den här veckan...

För att göra en lång historia kort så blev vår katt "Loppan" i julas väldigt sjuk...

Hos veterinären konstaterades de att han hade inflamation i lever, gallgångar och bukspottskörtel så många mediciner sattes in och redan efter nån dag så hade han piggnat på sig rejält, han hade börjat äta, busade mm..

Men..  

Några dagar senare blev han sämre igen så tillbaka till veterinären som hittade att han hade fått tillbaka sin diabetes han hade för flera år sedan, kortisonet han fick mot inflamationerna hade triggat igång den så vi startade en insulinbehandling med många prover och injektioner varje dag vilket gick upp å ner mellan hopp å förtvivlan..

Några dagar efter att vi startat insulinbehandlingen så hade bs stigit jättemycket, de va så högt så de va inte ens mätbart, testdosan går inte så långt.. så då e de bråttom att få ner bs då de e livsfarligt att ha de så högt..  

Vi fick ner de å han låg stabilt runt 7 men en dag kände jag en konstig lukt från honom... han luktade sprit..

Tillbaka till veterinären som konstaterade att han hade fått ketoner, metabolisk acidos = syraförgiftning/blodet blir förgiftat av ett ämne man nästan kan likställa med en slags gas vilket ger en acetonliknanade andedräkt..

Stackars vår fina katt.. vi bestämde att inte ett bakslag till för någon gång måste de ju vara nog, han måste få frid nån gång...  

Vi fick i alla fall ordning på bs, men de va bara för en dag..  

Inom några dygn va hans bs tillbaka på icke mätningsbar nivå igen... vi kämpade hela den dagen å fick ner de så att de i alla fall var ett mätbart resultat!

Dagen efter, alltså i måndags så mådde han ok på morgonen men sen gick de fort..  

Hans blodsocker sköt i höjden å gick inte att få ner så hans organ började stänga ner å han hamnade i diabeteskoma så vi beslutade snabbt att fick somna in...  

Inom en timme var han i himmelen    

Känns så himla orättvist när vi kämpade så pass mycket, han oxå för den delen, han var den riktiga kämpen av oss allihopa...

Faan att de gick så här.. de hade vi aldrig kunnat tro dagen innan..

Hans diabetes tog hans liv..

Nu har han ro.. nu mår han bra.. men helvete vad jobbigt de e..  

Han fattas oss så in i hela helvete, han blev bara 8 år...  

Vila i frid älskade Loppan, vi älskar dig för alltid         

Vissa av er vet redan, vissa inte..

Jag har ju antagit världens puckaste utmaning   vilket betyder träning, träning å åter träning..  

Jag ska alltså gå från att vara en "normal soffpotatis" till att starta diverse tävlingar, tänker inte avslöja vilka just nu utan de kommer lite längre fram.. har ju precis börjat träna så än e jag inte så kaxig  

Jag började ju så smått för någon månad sedan att åka skidor å jag hann väl åka runt en 5 - 10 ggr innan snön försvann vilket va synd för de va verkligen jättekul att åka skidor, speciellt med min fina draghund, de va skitkul  

Så pga att snön försvann fick jag hitta andra sätt att träna på å dum som jag va så hoppade jag på en annan träningsutmaning oxå vilket innebär att jag from den här veckan å 12 veckor framåt ska löpträna å styrketräna mm, puh.. varför kan jag aldrig hålla min stora miun stängd  

Men, men.. de e ju bara att bita i de sura äpplet å träna på!

I dag va jag ute på ännu en träning, uppe i sandtaget, superbra att åka dit å löpträna, mycket upp å ner vilket innebär att när jag i dag va klar där så trodde jag helt säkert att jag var död.. jag va sååå super slut!

Men ju mer jag tränar desto mer kommer jag ju att orka så detta kommer bli ett intressant projekt, gå från "normal" till.. nåt annat..  

Jag kommer skriva på den här bloggen efter varje träningsdag, vad jag gjort, hur långt mm så om ni vill följa min resa e de bara att titta in!

I dag har jag kört ett styrketräningsprogram för överkroppen plus att jag har varit ute å pw å joggat i ca 45 min, har kört mycket intervaller vilket va superjobbigt..

Jag har full förståelse för min fina häst efter intervallträningarna  

Sååå, häng gärna med på årets resa å se om jag lyckas eller ej!

I går va de en lååång dag..  

Vi var hos veterinären igen med Loppan..

Veterinärerna höll på med Loppan i över 4 timmar, undersökningar, blodprover, mediciner mm, mm..

Summa summarum blev att han har gulsot vilket vi redan visste pga att han har fettlever men han hade även inflamation i levern, gallgångarna och i bukspottskörteln så han fick aptitstimulerande tablett redan på kliniken plus att vi fick med oss fem st olika mediciner hem som han ska ha två ggr om dagen  

De e två st olika sorters antibiotika och två st olika sorters kortison plus en medicin som ska hjälpa levern att återhämta sig.

Vi har nu börjat med medicinerna och Loppan e en helt fantastisk katt att vara med för han e så snäll, han går med på allt, förutom TABLETTER.. han hatar tabletter...  

Han lurar oss när man ger honom tabletter för han låtsas svälja för att sedan efter några minuter spotta ut dom när han kommit bort en bit från oss  lilla tokungen   

Loppan mår redan bättre och började tom äta av sig själv redan i går kväll vilket e första gången sedan han blev sjuk han visar sån vilja att äta  

I morgon ska vi tillbaka på återbesök för mera mediciner, de e mediciner som dom ej skriver ut på recept utan endast ger på klinik.

Typiskt att de va just Loppan som blev sjuk för han e den enda av djuren som inte e försökrad, pga att han har/haft diabetes så får han inte vara försäkrad längre, eller rättare sagt han får ju vara försäkrad men pga diabetesen så får han reservationer för typ hela kroppen.. han fick reservationer på njurar, lever, ögon, urinvägar mm.. ja i stort sett allt så de va ju ingen idé att ha den kvar, tyvärr..

De har ju varit en del veterinärbesök den senaste tiden..

Först så Loppan till veterinär x antal ggr, Gumman behövde ju oxå till veterinär å så nu igen då.. hmm.. vi kommer nog få leva på luft resten av månaden..  

Bara medicinerna till Loppan gick ju på nästan 1500:- så då kan ni ju tänka er vad hela besöket kostade..  

Ja, ja.. de viktigaste e att Loppan blir bra, har man tagit sig an ett djur så måste man ju göra sitt yttersta för dom!

Fina Loppan       

Långpromenad med Tyson i dag, shit va halt de va.. har ju regnat hela fm..  

Tyson blev nöjd i alla fall, han hittade spår efter älg som tydligen va super spännande   jag va inte lika imponerad..

I går åkte jag skidor igen, sablar så roligt de e =)

Men så jobbigt de e.. puh... jag tyckte jag åkte hur långt som helst men sen när jag kollade så va de bara ca 5 km så jag har en hel del att träna upp innan jag ska åka iväg på äventyret..

Hoppas att de kommer mer snö så att isen försvinner å man kan åka skidor igen, skulle vilja ta med Tyson på en dragrunda, de e skitkul att åka efter hund, jösses så roligt de e å jösses så fort de går   

I morgon em ska vi ju till veterinären med Loppan, e jätte orolig för vad dom ska hitta  

Håll tummarna åt oss att allt går bra