För några år sedan hände en sak som förändrade mitt liv, inte bara mitt...

Stefan och jag hade varit på middag och han skulle skjutsa ut mig till min vän Eva för att jag skulle rida hennes fina Wirre, R.I.P =(

Vi stannar för att svänga av då det helt plötsligt small till och nästa sak jag minns är att bilen står åt fel håll på en helt annan plats än vart vi var.

Jag låg i stort sett i baksätet och allt var huller om buller...

Stefan måste ha fått en chock för när jag tittade ut gick han och plockade delar från vår bil, jag kommer specifikt ihåg att han kom skrattandes och sa: "Titta, jag hittade vår stötfångare ända där borta..."

Hmmm...

Han mådde nog inte så bra just då...

Sen rullade allt på, ambulans, brandkår mm...

Eva stackaren satt i stallet och undrade vart jag hade tagit vägen då hon ser alla blåljus och börjar misstänka att något hänt så hon åker dit och mycket riktigt, det var ju vi....

Det som hände var att bilen bakom körde rakt in i oss i ca 90 - 100 km / h...

Föraren i den bilen hade böjt sig ner för att plocka upp något... hmm...

Efteråt har jag hört att den föraren klarade sig utan skador men det gjorde inte vi...

Vi blev förstörda för livet...

Jag har många gånger sagt att jag hellre hade velat bli av med en arm eller ett ben, då hade jag i alla fall sluppit värken...

Det jobbigaste är ju också att min skada "inte syns", många har svårt att förstå, du som ser så pigg ut.. jo visst va..??!!

Ska vi byta...??

Och att sen vissa människor kan klämma ur sig att det där är ju inte värre än något annat, ja då får man lust att mörda dom  

Jag skulle önska att dom själva kunde prova på mitt liv...

Som är:

På morgonen får man trycka i sig x antal piller för att överhuvudtaget kunna få upp kroppen ur sängen och sedan när dom ev lindrar lite då gör man det man måste för att sedan några timmar senare när pillrena inte hjälper längre trycka i sig nya och vänta på att dom ska lindra, och så rullar det vidare...

Ca 3 - 4 dagar per vecka så hjälper tabletterna ingenting och jag är helt omkullslagen och bara ligger och grinar och spyr av smärta...

Är det ett roligt liv det..??!!

Tänk på det innan ni kläcker ur er saker..

Ni har inte en jävla aning om hur mitt liv är....

Ni som väl träffar mig ser nog bara Annica, inte hur jag eg mår, när jag går ut så är det ju när tabletterna hjälper till max och då är det det enda jag orkar göra den dagen, resten av dagen är jag helt knockad av smärta, illamående, yrsel mm men det kanske inte är så farligt att "bara" ha det...

Eller...

Tänk till innan ni öppnar era stora trutar nästa gång, ni har inte en aning om hur en människas liv är, ni ser bara det ni vill se !!!

Tänk på det !!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott.. Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken p...