I går skrev jag ju om en av dom värsta sakerna jag har varit med om i mitt liv och i dag ska jag berätta om nästa...

Strax innan den olyckan som jag berättade om i går hände så jobbade jag som budbilschaufför på Skandi Transport vilket jag hade gjort ganska många år och just den här dagen skulle jag köra en tur västerut som jag kört mååånga gånger, jag skulle till Avesta, Krylbo och bla Hedemora.

Vädret var skit just den här dagen, regnet vräkte ner och det var mycket dålig sikt och enormt spårig väg.

Strax innan Västerås på en raksträcka så tänkte stressade jag att jag måste köra om trots att det var 110 väg men någonting gjorde att jag ångrade mig vilket jag tackar alla högre makter för...

Vi kom upp för ett krön, körde väl ca 110 - 120 km/h och mitt på krönet ser jag en bil som kommer emot mig och bilen framför mig på vår sida, på fel sida av motorvägen !!!

Sen gick allt så snabbt....

Jag minns inte riktigt allt...

Bilen framför mig frontade och föraren i den bilen kastades ur sin bil för att hamna på min motorhuv...

Han var helt sönder, ansiktet gick inte att urskilja, han var helt mos hela killen...

Jag kastade mig självklart ut för att kolla hur han mådde men han svarade inte mig...

Hur mycket jag än ruskade i honom...

Jag var nog chockad som inte förstod...

Han var ju död... på min motorhuv... blod överallt...

Sen minns jag inte så mycket vad som hände exakt efter det förutom att poliserna tog hand om mig.

Förrens det stod i alla tidningar dagen efter....

Till och med bilder var det i tidningarna...

Då var det nästan så jag kräktes...

Jag har tidningen kvar än i dag... bilderna...

Det tog mig många år innan jag vågade köra den vägen igen och än i dag så får jag hjärtklappning när jag passerar olycksplatsen...

Men...

Jag överlevde ju...

Det gjorde inte den andra föraren... han var dryga 30 år...

Detta följer mig fortfarande i mina drömmar nätterna långa...

Det måste vara någon där uppe som vill ha mig kvar ett tag till ;-)

I dag har jag för första gången sedan jag fick reda på vad som hänt med min nacke varit med och släppt ut hästarna på morgonen =)

Efter det bar det av till doktorn för provtagning inför det vanliga besöket nästa vecka.

Känns lite si så där...

Jag gillar inte att vara på blodmottagningen, det är så mycket svårt sjuka där, dom flesta med cancer så allt blir så verkligt då på något sätt...

När jag inte är där så kan man glömma bort min sjukdom för ett tag men när man är där så går det ju inte att glömma...

På måndag ska jag dit...

Vill inte...

Jag hoppas att dom inte behöver borra in i höftbenet men det gör dom säkert, har bara sluppit det ett par gånger...

Men, men..

Det finns ju alltid dom som har det värre ;-)