I går skrev jag ju om en av dom värsta sakerna jag har varit med om i mitt liv och i dag ska jag berätta om nästa...

Strax innan den olyckan som jag berättade om i går hände så jobbade jag som budbilschaufför på Skandi Transport vilket jag hade gjort ganska många år och just den här dagen skulle jag köra en tur västerut som jag kört mååånga gånger, jag skulle till Avesta, Krylbo och bla Hedemora.

Vädret var skit just den här dagen, regnet vräkte ner och det var mycket dålig sikt och enormt spårig väg.

Strax innan Västerås på en raksträcka så tänkte stressade jag att jag måste köra om trots att det var 110 väg men någonting gjorde att jag ångrade mig vilket jag tackar alla högre makter för...

Vi kom upp för ett krön, körde väl ca 110 - 120 km/h och mitt på krönet ser jag en bil som kommer emot mig och bilen framför mig på vår sida, på fel sida av motorvägen !!!

Sen gick allt så snabbt....

Jag minns inte riktigt allt...

Bilen framför mig frontade och föraren i den bilen kastades ur sin bil för att hamna på min motorhuv...

Han var helt sönder, ansiktet gick inte att urskilja, han var helt mos hela killen...

Jag kastade mig självklart ut för att kolla hur han mådde men han svarade inte mig...

Hur mycket jag än ruskade i honom...

Jag var nog chockad som inte förstod...

Han var ju död... på min motorhuv... blod överallt...

Sen minns jag inte så mycket vad som hände exakt efter det förutom att poliserna tog hand om mig.

Förrens det stod i alla tidningar dagen efter....

Till och med bilder var det i tidningarna...

Då var det nästan så jag kräktes...

Jag har tidningen kvar än i dag... bilderna...

Det tog mig många år innan jag vågade köra den vägen igen och än i dag så får jag hjärtklappning när jag passerar olycksplatsen...

Men...

Jag överlevde ju...

Det gjorde inte den andra föraren... han var dryga 30 år...

Detta följer mig fortfarande i mina drömmar nätterna långa...

Det måste vara någon där uppe som vill ha mig kvar ett tag till ;-)

 

Viktkamp

18 maj 2011 21:33

Usch var läskigt =( Sånt håller i väldigt länge, ofta för alltid!

http://viktkamp.webblogg.se

Annica

19 maj 2011 13:57

Ja, det gör ju det...

 

Mie Omie Jagne

18 maj 2015 16:35

Det är första gången jag får en hel inblick i vad som hände den gången. Det är starkt av dig att orka berätta men också ett bevis på att du börjar gå vidare, sakta sakta men åt rätt håll. Många änglar med dig min vän.

Annica

20 maj 2015 08:46

Tack fina vän 💗

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott.. Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken p...