Då har de gått några dagar nu sedan jag fick de hemska beskedet å man skulle kunna tro att jag landat å funnit mig i situationen men icke sa nicke.. 
Tvärtom.. jag tror inte att jag riktigt har fattat allt som hänt.. känns som en dålig dröm, kan inte riktigt förklara men de känns som att om jag inte tänker på de så finns de inte, fast innerst inne så vet jag väl att det e verklighet.. 
Tänkte på de i dag när jag va i stallet å myste med Gaya mm, de kändes så surrealistiskt att jag har en mega tumör i mig.. :-/ 
Jag vill verkligen inte att detta ska vara sant, jag tror inte på Gud men jag ska be till högre makter att detta bara e en dålig dröm å att jag snart vaknar upp.. 
Fast för att kunna drömma så lär man ju sova vilket verkar vara överkurs just nu för mig.. jag har inga problem att somna utan de gör jag direkt när jag lägger huvudet på kudden men jag vaknar ju hela tiden, sover nog inte mer än 1-2 timmar i sträck.. kanske därför jag e så trött, senaste dagarna har jag varit som en zombie, så enormt trött hela tiden.. 
Jag vill inte vara med om detta.. 
E livrädd för vad som ska hända, hur allt ska gå.. är det "bara" 1 tumör eller har den spridit sig..? 
Kommer de räcka med operation..?
Om inte, vad händer då..? 
Fy faaan sååå jävla pissigt förbannad jag är.. jävla piss tumör.. hatar den.. 
Hur 17 ska jag orka den här resan jag har framför mig, å stackars Stefan, hur ska han orka ta hand om allt..? 
De sista jag någonsin vill e att göra Stefan ledsen å nervös men de e ju precis de jag gjort nu.. :-( 
Ja, ja.. jag antar att de bara e att gilla läget för mig å hoppas på de bästa..
Må så gott ni som läser å ha en fortsatt härlig påsk :-))