Sommaren börjar gå till sitt slut.. kvällarna börjar bli kallare och mörkare..

Tänk vad den här sommaren har gått fort.. men den har ju varit underbar med så enormt fint väder =)

Nu e min fina häst reg. som död på STC plus att försäkringen har avreg. så nu e de på riktigt.. har inte riktigt känts så innan..

Trots att de snart har gått 3 månader så känns de inge bättre.. jag saknar honom så fruktansvärt mycket =(

Mer än vad jag någonsin trodde va möjligt..

Jag har ju fått äran att borsta, pyssla och rida ett jätte trevligt arabsto vilket har betytt mycket för mig nu sedan Dartan dog. 

Det har varit underbart att ha en häst att få "rå om" lite men samtidigt utan krav, har varit skönt att skingra tankarna lite med hästpyssel =)

Tack snälla Ida för att du låter mig få sköta din fina häst  

Det kommer dröja innan jag skaffar ny häst, om jag skaffar ny häst, det vet jag inte just nu..

Jag känner mig "färdig" just nu med egen häst, stallet mm..

Om jag skaffar häst någon dag så skulle jag vilja stå inackorderad där det finns ridhus så att jag kan rida även i kyla och blåst vilket jag inte kan göra nu pga min nacke och rygg plus att jag vill att de ska ingå in/ut mm, skulle vara perfekt =)

Alt. egen gård.. hmm...

De enda jag saknar i stallet e katterna, dom tycker jag sååå mycket om

Saknar "min" fina Quarterponny oxå.. han va verkligen en rolig häst =) plus att han va sååå fin!!

Kanske skulle fråga om dom har tänkt att sälja honom..

Hmmm.. =)

Vi ses alla  

Många som känner mig anser att jag e klantig.. själv anser jag att jag bara har extrem otur.. 

Förra veckan när vi va och fiskade så hände det man bara pratat om.. skrattat åt att andra har lyckats vara så klantiga.

Jag fick kroken i benet!!!

Vete håle hur de gick till men helt plötsligt så satt den där.. ont gjorde de..

Pga att de va en fiskekrok så kan man ju inte dra ut den pga dess hullingar så de enda sättet för mig va att försöka trycka den igenom huden och på så sätt få ut den och klippa av hullingarna för att sedan dra tillbaka den men satan i gatan va ont de gjorde.. jag försökte å tog i tills jag såg stjärnor men icke, den satt benhårt..

Vi åkte hem och kylde benet tills jag inte hade någon känsel och så försökte jag igen men de gick lika dåligt, den satt så enormt hårt i benet.. 

Så..

De fanns inget annat att göra än att åka till farbror doktorn..

Gissa om jag skämdes när jag knallade in till doktorn med en stor fiskekrok dinglandes från benet..

Väl inne hos doktorn så försökte dom oxå efter en massa bedövning att trycka ut den men de gick inte nu heller så dom la ett litet snitt och kunde då plocka ut den =)

Det var väldigt skönt att få bort den!

Ser just nu ut som jag har blivit biten av en vampyr i benet plus att jag e blå/svart runt omkring men de gör i alla fall inte så ont =)

Dagen efter kom Stefan hem med ett metspö till mig.. hmm.. undrar varför då.. fast jag håller nog med honom, jag håller mig nog till att meta ett tag nu =)

De e många som undrar om och när jag ska skaffa ny häst och jag kommer för tillfället INTE skaffa ny häst..

De kommer ta lång tid att smälta allt som hänt och innan jag har gjort de så e jag inte redo för en ny vän..

Jag fattar inte hur lång tid de kan ta innan jag smält allt för trots att det nu gått veckor så har jag svårt att tro att de e sant, känns som en jävligt dålig mardröm..

Boxarna e ju uppsagda å Dartans saker har jag plockat undan dom mesta, ja allt e i stort sett tömt i stallet, bara Dartans box och lite städning kvar, Anemones box mockade vi ju ur och städade dagarna innan hon såldes.

Ska bli jätteskönt när allt e klart i stallet å man kan släppa de helt, de e ju så mycket annat som tillkommer oxå när man har häst, inte bara roliga saker och med mina skador och sjukdom så blir de för mycket för mig, behöver ta en paus ett tag..

Till slutet av sommaren/hösten så får vi förmodligen hem vår nya familjemedlem =)

Spännande =)

Nu i sommar ska jag bara ta de lugnt och kurera mig, resa lite och njuta av livet med mina fina djur, å så sambon oxå då ;-)

Dagarna efter Dartan hade dött va fruktansvärda, något jag aldrig mer vill uppleva..

Vi hade haft han i 13 år och under så pass lång tid så lär man känna varandra väldigt bra och Dartan va verkligen en häst som hade sina små egenheter.. de kan jag sakna..

Han va verkligen min prins 

Allt eftersom dagarna gick så började jag känna efter mer och mer ang ny häst och det va jag verkligen inte redo för ännu.. jag hade i stort sett tappat allt intresse.. de va som att när Dartan dog så dog oxå allt intresse med honom, kanske låter konstigt men så va de precis som jag kände..

Dagarna blev till veckor och vår fina lilla ponny, Anemone gjorde jag inte mycket med..

Självklart tog jag hand om henne, daglig skötsel med allt va de innebär men de va oxå de enda.. ingen tömkörning mm..

Jag bestämde mig för att hon skulle få flytta till någon som hon kan få de bättre hos.

Sedan Dartan dog så har hon inte varit lika busig och haft lika glada ögon, kanske e en kombination att han försvann plus att jag inte aktiverade henne längre..

Så i lördags såldes lilla gumman till en supertjej som jag vet att hon kommer få de mycket roligare hos =)

Känns bra i mitt hjärta för jag har haft så dåligt samvete för henne..

Och när/om kommer jag skaffa häst igen då..?

Jag vet inte...

Tiden måste få läka dom djupa hålen Dartan lämnade i mitt hjärta..

Tar de en månad eller ett år så får de göra de..

Plus att de e så mycket annat jag oxå vill prova på i livet, vill ju ha en valp att satsa på med utställningar och allt som hör till och pga mina skador så kan jag ju inte göra allt så de kanske e dags för mig att lägga ner hästeriet och prova på hunderiet ett tag nu =)

Däremot så e jag ganska övertygad om att jag kommer ha häst igen någon dag men inte nu ;-)

Den senaste vintern som va så va jag så dålig så ofta så på¨slutet gjorde Stefan mer i stallet än mig så jag behöver nog en paus och ge kroppen en chans att komma igen, de e ju inget roligt när man efter stallet får äta så mycket tabletter så man blir helt koko i kolan bara för att klara av dom vanliga vardagssysslorna.. så ska de ju inte vara..

Så vi får se vad som händer framöver =)

Puss, puss lilla Anemone, gammelmatte saknar dig men vet att du har det bra  

Har varit dåligt med uppdateringar på den här sidan den senaste tiden men de har varit så mycket annat som hänt..

För att kommentera mitt förra inlägg så har Försäkringskassan backat ang min sjukskrivning och jag har fått rätt, äntligen!

För 13 år sedan kom världens finaste häst in i vårt liv och har sedan den dagen förgyllt varje dag men fredagen den 17/5 när jag kom och skulle ta in hästarna från hagen så hade Dartan svårt att gå.. jag kände direkt att detta ej va bra.. han va blockhalt i trav.. sen gick de fort.. han blev sämre.. måndaen den 20/5 fick jag "domen".. han kommer aldrig bli bra utan han bör tas bort snarast..

Jag trodde jag skulle svimma när jag hörde veterinären.. blev illamående.. kändes som att jag skulle kräkas.. min fina häst.. hur kunde de gå så här.. förmodligen har han gått omkull i hagen och fått en fraktur i bogen bla.. han hade så ont..

Tisdagen den 21/5 ringde jag mitt mardrömssamtal, boka avlivning.. de va hemskt.. fick tid den 27/5..

Dom nästföljande dagarna försökte jag vara med Dartan så mycket som möjligt, men de va verkligen jobbigt, jag tror inte mina ögon va torra en enda dag i stallet från de att jag hade fått beskedet..

På söndagen så va jag länge med honom, borstade, pussades mm, skitjobbigt va de att veta att i morgon..

Måndagen kom och när lastbilen rullade in på stallplan fick jag panik, jag började ångra mig.. men samtidigt så visste jag ju att detta va de rätta.. 

Stefan och jag gick till hagen, han tog in Anemone och jag gick iväg med Dartan och en massa morötter till en fin gräsplätt bakom deras hage.. å så va de dags.. jag skakade som ett asplöv.. 

09.37 måndagen den 27/5 2013 blev min fina häst en ängel, den finaste ängeln himmelen någonsin haft.

Jag va med honom hela vägen.. klappade om honom när de va "klart" å sen gick jag till stallet med grimman och en tom hink..

SÅ JÄVLA JOBBIGT!!!

HAR ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT VÄRRE!!!

13 år till ända..

Tack min älskade häst för dom fantastiska åren, vi har haft så roligt ihop!

Jag kommer alltid att älska dig  

På den här sidan har de varit lika öde som i öknen dom senaste månaderna men de har varit så mycket så jag har helt enkelt inte orkat skriva nåt..

Blev ju friskskriven pang bom den 31/12 2012, den fantastiska nyheten kom som en blixt från klar himmel...

I november 2012 fick fk för sig att jag skulle träffa en utav dom utvald läkare å sagt å gjort så gjorde jag det och de läkarbesöket va ett skämt, jag fick sitta på en stol och bli intervjuad i ca 50 min och baserat på den intervjuven så kom han fram till att de e noll fel på mig, jag har inga begränsningar what so ever..

OBSERVERA att denna läkaren ej undersökte mig alls..

Trots att jag har papper och intyg från bla en av Sveriges bästa whiplashläkare så bestämde sig fk att endast ta hänsyn till vad deras utvalda läkare hade att säga om mig, alltså han som intervjuade mig i ca 50 min utan att undersöka mig så pga det blev jag friskskriven vilket eg borde va bra för de måste ju betyda att jag har blivit helt frisk, eller.. tror inte de va :-\

Pga denna friskskrivning så blir jag ju tillgänglig för arbetsmarknaden och gjorde som dom sagt, gick till af och anmälde mig som arbetssökande för att få stämpla men tji fick jag.. jag blev nekad att stämpla pga min sjuka bakgrund och att af ej anser mig vara arbetsför dom timmarna man måste vara för att få stämpla så där kammade jag oxå noll...

Har nu varit på otaliga möten med både fk och af och ingen vill ha mig, moment 22...

Jag har inte valt att bli skadad, jag bad inte om att bli påkörd, det kan vi tacka den fantastiske föraren som dundrade in i oss i ca 100 km/h pga att han hade tappat nåt på golvet som han tog upp och därmed såg han oss inte..

Detta är verkligen inte mitt val!!!

Jag skulle kunna byta det mot vad som helst, att en enda dag få vakna smärtfri, slippa yrseln, tinnitus, domningarna, migränen mm... 

Att klara av ett "vanligt" arbete och ändå ha kraft kvar till min hobby, vänner mm... det är vad jag vill men tyvärr så är min sanning annorlunda...

Min advokat hjälper mig att överklaga men fick nu i dagarna besked att dom ej ändrar sitt beslut så överklagan gick inte igenom i första instans så nu tar vi de till nästa steg..

Tänk, jag trodde inte att sånt här kunde hända i fina, braiga Sverige men tydligen så gör de det och det värsta är att jag misstänker att jag inte e ensam, finns säkert fler i min sits ...

Snacka om att sparka på en som redan ligger.. detta har förstört mig totalt... men de tar jag i nästa inlägg!

Jag e så tacksam och glad över att jag har min sambo, utan honom hade det inte funnits någon anledning alls att kliva upp ur sängen, jag törs knappt tänka på vad som annars kunnat hänt..

Tack fk mm, ni har lyckats att förstöra mitt liv!

En gång när jag pratade med högsta chefen på fk i Uppsala så sa hon åt mig att få nu inte för dig att gå vidare med detta som till tidningar mm, dom vill ju inte att detta ska komma ut då dessa scenarion ej existerar i Sverige, enligt dom...

Jag tänker dela detta på alla sidor jag kommer på så att det kommer ut hur det funkar i vårt fina land!

Mvh Annica

Det var en tung dag i måndags...

Orkade inte skriva om detta då men i dag känns det bättre..

Då var det 4 år sedan mitt allt dog...

Min stöttepelare i livet... Min vän...

Det sägs att tiden läker alla sår men det vete håle om det stämmer...

4 år har gått och det går inte en dag utan att jag tänker på henne hela tiden....

Jag saknar henne så det gör ont...

Min mormor...

Hon försvann ju så hastigt... Jag hann aldrig tala om hur mycket jag älskar henne... Jag hoppas hon vet det...

Ja, för 4 år sedan vid den här tiden var allt en riktig mardröm...

Jag åkte hem till henne den 3/12-08 för att hon inte hade svarat i telefonen på hela dagen och när jag kom dit såg jag genom brevlådan att morgontidningen fortfarande låg kvar och då... När jag såg det... Förstod jag att det var någonting allvarligt som hade hänt... Världen började snurra, jag blev illamående och trodde att jag höll på att dö... Men visste att jag måste skärpa mig och ta tag i detta.

Jag satte nyckeln i mormors lås och vred om och öppnade dörren och såg då att innerdörren var låst vilket hon alltid gjorde när hon gick och la sig så i det ögonblicket visste jag att något hade hänt och att det måste ha hänt natten innan...

Konstigt nog kunde jag hålla mig så pass "normal" så jag ringde polis.

Polis och ambulans kom direkt och efter mycket och lång tids bändande så fick dom upp dörren och det som den ambulanskillen sa som gick först in i lägenheten kommer jag aldrig glömma, DÄR LIGGER HON, HÅLL ANNICA UTANFÖR.. Dom här orden ekar fortfarande i mitt huvud...

Tror ni dom kunde hindra mig från att gå in, NEJ...

Och där låg hon ju...

Min älskade mormor som alltid har funnits där för mig och hela mitt liv varit som en extra mamma...

Där låg den som jag älskar mest i hela världen och som betyder mest för mig...

Min värld raserades...

Den kvällen körde jag hem själv från mormor men jag minns inte mycket utav bilfärden hem...

Tiden efter detta var såååå jobbig och är än i dag, detta var det värsta jag någonsin varit med om...

Hon var ju min stöttepelare i livet...

Jag hoppas att hon vet hur mycket jag älskade henne och vad hon betydde för mig...

Sätter in några foton på min alskade mormor och några som min morbror har tagit från minneslunden.

Älskar dig för evigt mormor och jag kommer aldrig glömma alla roliga stunder vi hade tillsammans, som när jag tvingade dig att bygga vattenhinder i vardagsrummet när vi lekte häst och jag rev hindret, jösses vad med vatten det var överallt, men kul hade vi 

Puss mormor  

Nu är hästarnas "matapparat" äntligen färdig :-) och dom älskar den!
Tror jag det, säg den häst som säger nej till mat ;-)

Nu har vi ju bara haft den några dagar men hittills så verkar det fungera jättebra. Jag var ju lite rädd att lilla Anemone skulle vräka i sig men det gör hon faktiskt inte, Dartan däremot är ju van att få äta fritt. Innan vi ställde upp den här så var jag lite rädd att Anemone skulle äta, äta och åter äta så hon till slut rullar in och ut från hagen men jag tror faktiskt att detta blir bra för bägge två :-)

Vi får väl se sen när snön kommer om hon börjar tokäta då, det visar sig ;-)

Det är tur i oturen just nu att Dartan ej ska ridas så länge han äter sin medicin för jag är så jäkla trött hela tiden med nack och huvudvärken från hell :-(
Nog för att jag är van med värk men detta är ju helt sanslöst :-\
Tycker jag ändå mått ok senaste tiden och orkat en del men nu är jag helt omkullslagen, som att någon slagit en klubba i skallen på mig...
Har haft migrän dom 3 senaste dagarna nu = helt piss...
Ja, ja, jag hoppas på bättre tider..
Avslutar med att kasta in några bilder på nya matapparaten :-)