7/3 1999

Ett datum jag aldrig kommer att glömma...

Skulle ut och rida Wirre, saktar in på vägen för att svänga och sen så mins jag inte så mycket mer förrens vår bil stod på åkern, jag hade flygit bakåt i bilen, nästan till hatthyllan och Stefan hade hamnat i baksätet...

Allt var såå tyst...

Det låg delar från vår bil överallt...

Sen gick allt så fort och summan av allt blev...

12 år av nack/ryggvärk och migrän varenda jävla dag =(

Det som hade hänt var att vi blivit påkörda bakifrån av en bil som aldrig hann se oss innan det smällde så dom tippade på att han höll en hastighet av ca 100 km/h när han delade vår vår...

Hans barn han hade i bilen hade tappat sin napp och han böjde sig ner för att ta upp den bara för att ta bort blicken från vägen några enstaka sekunder...

Sekunder som har förstört hela mitt liv...

Så onödigt...

Hoppas han ibland tänker på oss...

Både han och barnet klarade sig helt oskadda och jag är glad över att barnet inte skadade sig, han som körde fullständigt skiter jag i...

Tänk så fort tiden går, helt otroligt...

Lite uppdatering om min mamma är att hon är kvar på sjukhuset men mår med tanke på omständigheterna "bra"...

Dartis mådde bättre i dag, ej lika halt och svullen men väääldigt stel vilket jag har full förståelse för, hans mamma är lika stel och blåslagen... ;-)

Jag tycker så fruktansvärt synd om Dartan när det händer någonting för det verkar som att han skäms efteråt och det är ju inte hans fel, han gör ju alltid sitt bästa =)

Men...

Sen så får man ju inte glömma att han i stort sett är blind också, det förklarar ju ett och annat...

Min finaste ängel