I dag ska jag fortsätta att spinna vidare på ännu en sak som jag har upplevt jobbigt i mitt liv...

Hur är det man brukar säga.. det som inte tar livet av en stärker en ;-)

Det stämmer säkert !

För ca 2 år sedan så togs av en slump ett blodprov på mig och det var verkligen tur i oturen...

Det här är min resa...

Läkaren kommer in och berättar att det är något fel på mitt blod...

Han vet inte vad utan jag får en akutremiss till hematologen där det väntade många nya provtagningar på alla dess olika sätt...

Summan av kardemumman var ett blodvärde som var under 80 och ENORMA mängder av trombocyter (blodplättar) och utredningen fortsatte...

Det var en väldigt jobbig tid för mig, mycket som snurrade i huvudet, jag var sååå orolig för vad det kunde vara.

Provsvaren visade till slut på en blodsjukdom som heter Essentiell Trombocytos och det är en elakartad blodsjukdom som hör till de myeloproliferativa sjukdomarna men kan vara bättre och sämre i skov.

E.T är en autoimmun sjukdom = ens egna immunförsvar felaktigt angriper kroppens egen vävnad.

Så nu kommer det fortsätta med provtagningar och benmärgsprover läänge till...

Men, men...

Det finns alltid dom som har det värre ;-)

Troll...

Det finns det gott om i världen...

Närmare än vad man tror...

Det är så kul när man genomskådar någon...

Någon man följt genom åren och ser samma mönster hela tiden...

Snacka om falsk...

Jag genomskådade "det" för många år sedan men det är så kul att se även när andra gör det =)

Det är synd att det finns falska och utnyttjande människor i världen, undrar vad dom tror att dom vinner på det, att vara falsk...

Tur att jag är en stark person med bra självförtroende plus att jag är bra på att genomskåda och läsa människor =)

Tänk vilket patetiskt liv "det" måste ha...

Tur att det inte finns plats för "det" i mitt liv =)

I går skrev jag ju om en av dom värsta sakerna jag har varit med om i mitt liv och i dag ska jag berätta om nästa...

Strax innan den olyckan som jag berättade om i går hände så jobbade jag som budbilschaufför på Skandi Transport vilket jag hade gjort ganska många år och just den här dagen skulle jag köra en tur västerut som jag kört mååånga gånger, jag skulle till Avesta, Krylbo och bla Hedemora.

Vädret var skit just den här dagen, regnet vräkte ner och det var mycket dålig sikt och enormt spårig väg.

Strax innan Västerås på en raksträcka så tänkte stressade jag att jag måste köra om trots att det var 110 väg men någonting gjorde att jag ångrade mig vilket jag tackar alla högre makter för...

Vi kom upp för ett krön, körde väl ca 110 - 120 km/h och mitt på krönet ser jag en bil som kommer emot mig och bilen framför mig på vår sida, på fel sida av motorvägen !!!

Sen gick allt så snabbt....

Jag minns inte riktigt allt...

Bilen framför mig frontade och föraren i den bilen kastades ur sin bil för att hamna på min motorhuv...

Han var helt sönder, ansiktet gick inte att urskilja, han var helt mos hela killen...

Jag kastade mig självklart ut för att kolla hur han mådde men han svarade inte mig...

Hur mycket jag än ruskade i honom...

Jag var nog chockad som inte förstod...

Han var ju död... på min motorhuv... blod överallt...

Sen minns jag inte så mycket vad som hände exakt efter det förutom att poliserna tog hand om mig.

Förrens det stod i alla tidningar dagen efter....

Till och med bilder var det i tidningarna...

Då var det nästan så jag kräktes...

Jag har tidningen kvar än i dag... bilderna...

Det tog mig många år innan jag vågade köra den vägen igen och än i dag så får jag hjärtklappning när jag passerar olycksplatsen...

Men...

Jag överlevde ju...

Det gjorde inte den andra föraren... han var dryga 30 år...

Detta följer mig fortfarande i mina drömmar nätterna långa...

Det måste vara någon där uppe som vill ha mig kvar ett tag till ;-)

I dag har jag för första gången sedan jag fick reda på vad som hänt med min nacke varit med och släppt ut hästarna på morgonen =)

Efter det bar det av till doktorn för provtagning inför det vanliga besöket nästa vecka.

Känns lite si så där...

Jag gillar inte att vara på blodmottagningen, det är så mycket svårt sjuka där, dom flesta med cancer så allt blir så verkligt då på något sätt...

När jag inte är där så kan man glömma bort min sjukdom för ett tag men när man är där så går det ju inte att glömma...

På måndag ska jag dit...

Vill inte...

Jag hoppas att dom inte behöver borra in i höftbenet men det gör dom säkert, har bara sluppit det ett par gånger...

Men, men..

Det finns ju alltid dom som har det värre ;-)

För några år sedan hände en sak som förändrade mitt liv, inte bara mitt...

Stefan och jag hade varit på middag och han skulle skjutsa ut mig till min vän Eva för att jag skulle rida hennes fina Wirre, R.I.P =(

Vi stannar för att svänga av då det helt plötsligt small till och nästa sak jag minns är att bilen står åt fel håll på en helt annan plats än vart vi var.

Jag låg i stort sett i baksätet och allt var huller om buller...

Stefan måste ha fått en chock för när jag tittade ut gick han och plockade delar från vår bil, jag kommer specifikt ihåg att han kom skrattandes och sa: "Titta, jag hittade vår stötfångare ända där borta..."

Hmmm...

Han mådde nog inte så bra just då...

Sen rullade allt på, ambulans, brandkår mm...

Eva stackaren satt i stallet och undrade vart jag hade tagit vägen då hon ser alla blåljus och börjar misstänka att något hänt så hon åker dit och mycket riktigt, det var ju vi....

Det som hände var att bilen bakom körde rakt in i oss i ca 90 - 100 km / h...

Föraren i den bilen hade böjt sig ner för att plocka upp något... hmm...

Efteråt har jag hört att den föraren klarade sig utan skador men det gjorde inte vi...

Vi blev förstörda för livet...

Jag har många gånger sagt att jag hellre hade velat bli av med en arm eller ett ben, då hade jag i alla fall sluppit värken...

Det jobbigaste är ju också att min skada "inte syns", många har svårt att förstå, du som ser så pigg ut.. jo visst va..??!!

Ska vi byta...??

Och att sen vissa människor kan klämma ur sig att det där är ju inte värre än något annat, ja då får man lust att mörda dom  

Jag skulle önska att dom själva kunde prova på mitt liv...

Som är:

På morgonen får man trycka i sig x antal piller för att överhuvudtaget kunna få upp kroppen ur sängen och sedan när dom ev lindrar lite då gör man det man måste för att sedan några timmar senare när pillrena inte hjälper längre trycka i sig nya och vänta på att dom ska lindra, och så rullar det vidare...

Ca 3 - 4 dagar per vecka så hjälper tabletterna ingenting och jag är helt omkullslagen och bara ligger och grinar och spyr av smärta...

Är det ett roligt liv det..??!!

Tänk på det innan ni kläcker ur er saker..

Ni har inte en jävla aning om hur mitt liv är....

Ni som väl träffar mig ser nog bara Annica, inte hur jag eg mår, när jag går ut så är det ju när tabletterna hjälper till max och då är det det enda jag orkar göra den dagen, resten av dagen är jag helt knockad av smärta, illamående, yrsel mm men det kanske inte är så farligt att "bara" ha det...

Eller...

Tänk till innan ni öppnar era stora trutar nästa gång, ni har inte en aning om hur en människas liv är, ni ser bara det ni vill se !!!

Tänk på det !!!

Happy, happy, happy...

Det är jag det =)

Hjärnan gick på helvarv hela em i går efter att jag kommit hem med det superba beskedet, det är så mycket jag vill göra nu, eller rättare sagt snart ;-)

Om allt fortsätter läka som det ska i nacken så finns det faktiskt en chans att jag kan hinna vara med på en av dom sista tävlingarna i sommar / höst, skulle vara så kul, verkligen en milstolpe för mig och Dartan då han från början var den hästen som ALDRIG skulle gå att rida...

Nu har jag ju inga planer på att vara med på något annat än en låg klass men det gäller ju ändå att jag hinner bli bra och få igång min kropp..

Nu ska jag sköta mig exemplariskt så att jag blir bra =)

WOW, vilka enormt roliga nyheter jag har fått i dag =)

Känns som att jag inte kan vänta på att få göra allt jag vill fort nog nu ;-)

Det spritter i min kropp nu, kryper under huden ;-)

I dag har jag varit på återbesök och röntgat lilla nacken igen och det var fantastiska nyheter  

Allt läker bra, nästan all svullnad hade lagt sig så läkaren tippar på att jag kan komma upp i sadeln betydligt tidigare än vad han från början trodde vilket gör mig såååå GLAD !

Sååå...

Snart så kommer jag och Dartan ut och gör Frötuna osäkert igen ;-)

Ska bli så jäkla kul !

Nu ska jag se till att jag fortsätter att sköta mig så att jag blir bra fort !

Varför jag inte får rida är ju bla risken för att ramla av för om oturen är framme och jag skulle ramla av och landa på ex huvudet så kan det bli en så enormt farlig skada så därför har jag en plan...

Vad kan hända om jag bara skrittar en liten tur..??

Stefan kan ju leda, som när man var liten ;-)

Jag ska be honom om hjälp...

Nu är Annica en mycket glad Annica  

I dag har det nästan varit lite höstkänslor ute...

Regn och kallt...

Kom att tänka på en sak...

Tänk vad lyckligt lottad man är om man har den äran att få ha ett djur =)

Dom förgyller verkligen alla dagarna i ens liv !

Jag är såå enormt glad och stolt över alla våra djur =)

Och lite speciellt är det ju med Dartan eftersom han skulle avlivas dagen efter vi var och tittade på honom...

Ingen trodde ju att man någonsin skulle kunna sitta på honom...

Så pga allt vi har gått igenom tillsammans så kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta  

Men han är en riktig liten otursfågel min lilla prins...

Han har hunnit med en del saker i sitt liv....

När han var unghäst fick han en pinne som gick in i bogen och ut genom magen...

Han har nästan slitit av en sena...

Han har fläkt sig, blivit illa biten av sork mm.. listan kan göras lång men han är stark min prins, återhämtar sig alltid =)

Sist men inte minst så får vi ju inte glömma hans framgångsrika karriär på travbanan, att vinna på Solvalla är inte fy skam =)

Jag är så stolt över att du är min, bästaste pojken