I dag va de dags igen för nya prover...
Ni som känner mig vet ju att de inte e nån av mina favvo saker att göra... jag gillar inte alls att ta prover å inte e de för att jag e spruträdd eller liknande utan de e för att jag e livrädd för provsvaren...
Super orolig för vad cancermarkören ska vara på den här gången... tänk om den har stigit... skulle de vara så så vet jag faktiskt inte om benen skulle orka hålla mig uppstående... jag skulle nog totalt rasa ihop.. :-/
Från de ena till de andra så va de i dag dags för den "årliga julfesten på herrgården :-)
Vi va ju där förra året å de va roligt, mysigt å jätte trevligt å vi skulle gärna ha velat varit där i år oxå men när jag va klar hos doktorn å äntligen kommit hem va klockan nästan tajm att gå dit å då va ju jag helt slut å mega trött plus att benen å fötterna värkte så jag trodde benen skulle gå av så vi stannade hemma... tyvärr för de hade varit roligt att va där men nu e de som de e å de e ju inget jag kan göra nåt åt... :-/
I dag ringde dom som har hand om den ärftliga biten med min cancer, tror dom sa att dom ringde från klinisk genetik eller nåt sånt hette de...
Jag ska dit i januari å så ska dom gå igenom vad de betyder för mig och vilka cancer sorter de e stor risk att jag får... känns ju helt jäkla sjukt att dom i stort sett går å väntar på att jag ska få bröstcancer... enligt mig så e de helt sinnessjukt... :-(
På torsdag e de dags för mig att få behandling igen å då ska jag ta upp de här med bröstcancern å fråga hur deras plan ser ut nu å inte när de e "för sent"...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord...
Natti natti alla vänner :-))

Ja, som rubriken lyder så känner jag mig trött i själen... :-/
Tror jag i alla fall för vad jag vet har jag inte varit trött i själen förut nån gång å då e de ju svårt att ha nåt att jämföra med.. :-/
Jag känner mig helt utpumpad.. finns ingen energi alls i mig... skulle lätt kunna sova dygnet runt utan att vakna utvilad... orkar verkligen ingenting... minsta lilla sak blir som ett jätteprojekt för mig... å tålamod har jag inte heller nåt längre... får typ halvt panik om inte saker går som jag har tänkt mig... :-(
De e verkligen jättejobbigt att ha de så här...
Å när jag ovanpå de får en huvudvärk som skulle kunna flytta berg... då blir jag lite orolig...
Har de spridit sig..?
Har tumören i lymfan ökat igen?
Jag blir lite orolig inför morgondagen för då e de Provtagningstajm igen å eftersom jag mått så hängigt så e jag ju livrädd att de e nåt...
Jag äter ju extra vitaminer mm, typ allt som kan vara till nytta för mig äter jag men de känns som att de jag äter skulle kunna få ögonen att stå stora som Globen för vem som helst förutom mig... jag märker ingenting, jag sover ju lika bra som en björn i ide.. :-/
De e lite jobbigt faktiskt, rent av fruktansvärt.. :-(
Ett framsteg jag i alla fall har gjort e att jag själv klarar av att borsta, sadla mm Gaya plus att jag även orkar rida men liten tur å de gör mig så extremt glad!!!
När jag rider har jag i alla fall ingen smärta i fötterna å benen utan då känns de jättebra, de e i alla fall nåt att va glad över :-)
Nu ska jag sova så natti natti alla fina vänner :-))

De e svårt att veta vad man ska å inte ska säga när någon frågar en hur man mår... :-/
Vill dom verkligen veta de eller e de nåt som man bara säger för att va trevlig... vill dom verkligen veta sanningen... inte vill dom väl höra om mina smärtande ben å fötter... värken i resten av kroppen... den outhärdliga tröttheten... mina psykbryt som alltid stackars Stefan får stå ut med.. när allt blir för mycket, för övermäktigt... när jag e otröstlig... när allt kommer över mig å jag inser att jag e sjuk...
Jag har ju fått en släng av cancer...
En annan sak jag tänkt på e att många vill inte höra för hör dom de inte så finns de inte å de e ju sant för er men inte för mig... de spelar ingen roll hur döv jag än blir... hur mycket bomull jag än stoppar in i öronen så finns de fortfarande där..
En släng av cancer...
Ännu en sak jag tänkte ta upp e att sedan jag blev sjuk så vet jag nog varenda människa som har cancer i hela Mellansverige å de e inget som e speciellt uppmuntrande just nu för mig...
Var å varannan jag pratar med ska alltid tala om att deras faster, moster, kusin eller gu vet jag oxå haft eller har cancer å dom gjorde si å så mm...
Säg aldrig så till mig förrens ni har provat att gå i mina skor en dag... kom inte å säg att jag vet hur du har de för de hade min släkting oxå.. samma sak där... knip truten tills ni gått i mina skor en dag... tills ni provat på att ha den ångesten som jag har, sömnsvårigheter, svårt att äta mat pga min sönder "cellgiftade" mun, (eller rättare sagt så gäller ju de alla slemhinnorna...), smärtan som känns som huggande knivar upp genom foten å vidare i hela benen...
Säg inte att ni förstår mig för de gör ni inte... man måste själv ha varit med om detta för att förstå å jag hoppas så innerligt att alla jag känner får slippa denna fördjävliga sjukdom!!!
För att gå över till nåt helt annat så har jag i dag travat Gaya för första gången sedan hon skadade sig å de tyckte både hon å jag va superkul :-)
Gaya tyckte vi kunde skippa traven å ta galoppen på en gång, hon va så glad min prinsessa!!
Utan henne vet jag inte hur jag hade klarat detta, hon får mig att vilja gå upp varenda morgon, eller rättare sagt så gör ju alla mina djur de :-)
Nu ska jag försöka sova en liten stund så jag avslutar med att sätta in ett foto på vår nyklädda gran, jag brukar alltid knäppa kort på den när den e färdig för då har man i alla fall kort på hur den såg ut innan katterna kom på att världens roligaste leksaksträd har ställts upp enbart för dom... ;-) natti natti alla :-))

När jag fick besked att jag hade cancer å skulle behöva cytostatika så måste man få en subkutan venport (svp) å de jag fick heter port-a-cath som e en dosa som opereras in vid nyckelbenet å därifrån går de slangar in i ett blodkärl upp i halsen ner mot hjärtat och sedan in i hjärtat.
Man får de pga att cellgifter kan inte ges i "vanlig ven" ex i armen för skulle jag få mina cellgifter via armen skulle mina blodkärl sprängas pga att de blir för kraftigt plus att de e ett smidigt sätt att slippa bli stucken i armen hela tiden när de e olika provtagningar hit å dit plus behandlingar....
Alla som får dom här cellgifterna som jag fick måste ha ex en port inopererad, likaså när man får så kraftig behandling.. :-/
Jag opererade in min port för över ett halvår sedan å jag har aldrig haft nåt problem med den förutom att bilbältet gör ont på den och att jag ibland glömmer bort att jag har den å lägger mig på sidan/på magen å då gör de ont men i dag hände de nåt helmysko med min port..!!!
Den fick spunk å började leva ett eget liv...!!!
Där jag har porten nu så ser man ju att den e där då den sticker upp under huden men i dag hände de nåt med slangarna som går ifrån den för dom började korva ihop sig å la sig i ett enda sjok bredvid porten å bildade värsta Mount Everest knölen som fick port-a-cat knölen att se ut som en fis i rymden...
De va super äckligt när de rörde sig inuti mig å knölade runt å hade sig... de försvann en stund å sen kom de tillbaka igen så Stefan tvingade mig att ringa "min" avdelning (jag e ju rädd för allt som har med sjukhus att göra så undviker de gärna...)...
Summa summarum så e de nåt som hänt med slangen som går ut från porten å de kunde göra så jag får ont i bröstet, hjärtat kan flippa ur så de va tydligen jätteviktigt att jag åkte in vid minsta lilla känning/smärta i hjärtat å runt om.. de va en massa saker jag skulle ha koll på men de med hjärtat va de viktigaste..
Jag hoppas verkligen att porten lugnar ner sig för fortsätter de så här måste dom öppna å jag vill inte vara med om den operationen igen för de va urk.. :-(
En sak har jag i alla fall tur i oturen med å de e att om jag behöver ringa en läkare för att fråga nåt så tar de mig max 5 min innan jag får tag på dom för jag har direktnr till jourhavande läkare, likaså om nåt händer, jag mår dåligt mm så åker jag direkt till avd på onkologen, när som, dygnet runt, jag behöver aldrig gå via en massa ställen utan jag har guldkort till onkologen å de e ju faktiskt väldigt smidigt!!
Om jag ändå måste vara sjuk så ska jag väl ha några fördelar ;-)
Nu ska jag sova så jag avslutar med kort på min port-a-cat, lite svårt att se på bilden vart den sitter men den sitter nedanför nyckelbenet, sätter även in kort på hur en port funkar å hur den ser ut.
Natti natti alla vänner som finns där ute :-))

Ja, precis som rubriken lyder så tycker jag att vi kvinnor ska ultraljuda oss mera å oftare... hade jag gjort de så kanske jag aldrig hade blivit sjuk.. eller så de hade räckt med en titthålsoperation i stället för den mega operationen dom gjorde på mig..
Min sjukdom, äggstockscancer brukar kallas för "den tysta" sjukdomen pga att de e så få symptom på den å dom symptomen som är brukar upptäckas när sjukdomen gått ganska långt så därför e de hög dödlighet inom gyncancer å speciellt äggstockscancer... :-/
Jag hade ju 38 st tumörer i buken plus att jag hade en som va ca 14 cm i diameter och så så här i efterhand så har jag förstått vilken änglavakt jag måste ha haft...:-/
Vi kvinnor blir ju från de året vi fyller 23 kallade till cellprov var tredje år men tyvärr så hjälper de inte ett smack när de gäller äggstockscancer utan de enda som man kan se sånt på e ultraljud vilket jag tycker e fruktansvärt dåligt att man inte får info om...!!!
De som visas på cellproverna är ju endast om de finns cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer..
När jag opererade mig så hittade dom förstadiet till livmoderhalscancer oxå på mig mm..
Äggstockscancer och bröstcancer "hör ju ihop", dvs har du de ena och även har BRCA1 genen / BRCA2 genen så e risken mega stor att du får de andra, dvs jag som har ärftlig gyncancer kommer även få bröstcancer frågan e bara när... om de kommer om 1 månad, 1 år, 10 år eller 1 vecka... de e de ingen som vet så de e därför jag vill skynda på operationen så att jag inte hinner få de i brösten oxå för skulle den oturen vara framme så kan jag ju säga att jag pallar inte en omgång till med cellgifter för de va så extremt jobbigt, jag skulle inte orka med de igen...
Dom säger att min kropp måste återhämta sig innan den orkar nå mer bravader medans jag säger operera nu...
Nästa vecka ska jag träffa läkaren så vi får väl se vad dom säger ang operation mm...
Nu ska jag sova så natti natti alla vänner :-))

Som ni säkert märkt så har jag inte bloggat på några dagar... har inte mått så bra... varit hängig å haft ont men i dag ska jag göra ett försök..
I dag har jag varit på sjukhuset å tagit nya prover igen å jag har ju varit lite ledsen sedan förra provtagningen då cancermarkören hade gått upp... den va först på 19 å provtagningen efteråt va den på 22 å i dag blev jag superglad för markören va nere på 16 vilket gjorde mig så extremt glad!!!
Från de ena till de andra så måste Stefan å jag vara riktiga storbönder...
Jag skulle köpa en ny "myströja" men den va slut på Gränby...slut på Bolandcity så vi styrde vår brumelibrum ner till Cubus på gågatan å där har varken Stefan eller jag varit på typ 100 år så de va en rolig upplevelse för de va ju massa fint julpynt i Uppsala city :-) de va jättefina belysta röda julkulor som hängde i träden, de va ett jättefint belyst träd med hängande hjärtan, de trädet va superfint!! Dom hade oxå gjort ordning stora tomtestolen som nu e redo för tomten att komma, all belysning va jättefint å helt nytt för oss men tydlgen har detta funnits i Uppsala en del år nu... kanske e Stefan å jag som e riktiga lantisar som missat detta... ;-) hur som så har jag i alla fall min myströja å byxor nu å dom e såå härliga, mjuka å varma å helt supersköna :-)
Dom nya byxorna värmer jätteskönt vilket e jätte noga nu när jag har fått sån ökad smärta i mina ben å fötter vilket jag inte förstår nåt av... de borde ju vara nu kroppen blir bättre, inte sämre i alla fall... nu e ju dom läskiga cellgifterna slut så då borde ju fötterna å bena kryat på sig men icke... tänk om de har spridit sig... tänk om jag även fått skelettcancer..
man blir lätt lite paranoid när man e sjuk... varenda liten grej så tror man att cancern blivit värre... kanske inte e så konstigt att man blir lite extra känslig... :-/
Jag har varit så glad över att jag orkat kommit igång med ridningen, jag har tom orkat rida flera gånger på en vecka å de gör mig superlycklig så då e jag så glad tills jag hoppar av å kommer ihåg smärtan...
Vissa dagar har jag så ont så Stefan måste hjälpa mig, då gör de så ont så jag kan verkligen inte gå på mina fötter å de gör mig orolig... varför blir de inte bättre...:-/
Nu ska jag sova så jag avslutar med bild på min nya myströja plus bilder på dom fina juldekorationerna inne i Uppsala.
Natti natti alla goa vänner :-))

Jag kom å tänka på en sak i dag...
Förra julen, eller rättare sagt hela förra vintern så hade jag ofta ont i magen... hade problem att äta, blev mätt fort.. ofta uppblåst som en ballong... mm....
Då la jag inte ner nån större energi på de, jag lärde mig leva med det, alla människor har ju mer eller mindre ont i magen tänkte jag..
Nu, i dag så vet jag...
De va ju inge vanligt magont utan jag va med all sannolikhet sjuk redan då... :-/
Redan då hade jag cancer å alla tumörerna i buken.. men de hade jag ju aldrig ens kunnat föreställt mig, de e ju inte de första man tänker på..
Men de borde jag ju tydligen ha tänkt på...
Undrar hur de ser ut inuti min mage, måste väl ha ett ganska stort utrymme där nu när allting e borta, ena tumören va ju 14 cm i diameter...
Nu ska jag försöka sova igen så jag avslutar med fortsättningen på mina julbilder, natti natti alla goa vänner :-))

Alla som känner mig vet ju att jag älskar julen å allt som har med julen att göra å då menar jag verkligen ALLT!!
Jag älskar känslan som julen ger, man känner sig nästan som barn igen, fick jag bestämma skulle jag vilja ha jul året om :-)
Julgardiner.. julpynt i massor... julklappar... godis... god mat... ja detta e ju bara en bråkdel av de jag älskar hos julen.. just nu samlar jag på gammalt julpynt, sånt som mormor hade när jag va liten.. jag har lyckats hitta några saker på Tradera vilket e superkul :-)
I normala fall så brukar jag göra pepparkakor, baka lussekatter, göra knäck å ischoklad mm men i år blir de inget sånt.. i år blir de färdigköpt knäck mm om de ska bli nåt här hemma vilket e supertrist för en knäckälskare som mig.. jag verkligen tok älskar knäck så att jag inte kan göra nåt i år e verkligen trist men de går inte... e helt kört... :-(
Jag har inte kommit tillbaka fysiskt ännu så att jag orkar baka mm... vilket gör mig jätteledsen... :-(
Jag fattar inte hur länge jag ska ha den här enorma kroppsvärken, speciellt värken i mina fötter å ben som den senaste tiden blivit värre... jag hatar den här jäkla värken å vill må bättre snart :-(
Tänk för exakt 1 år sedan...
Jag va nog sjuk redan då fast jag inte visste om de.. :-(
Usch... bara tanken gör mig illamående... jag känner mig nästan svimfärdig när jag tänker på hur länge jag säkert hade cancer utan att veta om de... så här i efterhand så märkte jag ju faktiskt att jag hade nåt i magen.. nåt som inte hörde hemma där :-/ jag kände de till å från men tänkte inte så mycket mera på de...
Jag hade tur i oturen att tumörerna tryckte på nerverna i ryggen så jag fick sån jäkla ryggsmärta, annars hade jag nog kommit till doktorn betydligt senare å med tanke på att jag hade 38 st tumörer å spridd äggstockscancer i stadie 4 så hade nästa steg varit "ten feet under"...
Den här julen kommer bli väldigt annorlunda...
Även fast jag mår bättre både i knopp å kropp så e de mycket kvar ännu att klara av... den här julen blir de inga måsten... den här julen ska jag bara ha de bra å njuta för de va så himla nära att jag inte hade fått upplevt denna julen så jag ska njuta till fullo!!
Jag avslutar med att sätta in lite foton på ett par av mina favvo julsaker :-)
Natti natti alla vänner :-))