Senaste inläggen

Av Annica - 10 december 2016 00:52

Ja, som rubriken lyder så e de viktigt att man kan skingra tankarna när man går igenom en sån här skit dålig "resa"... :-/
Jag har några olika saker som e mina "skingra tankar saker".. som ex min fina häst :-)
När jag e med henne så glömmer jag bort den hemska demonen jag har i mig, jag brukar kalla de de i stället för att säga att jag har cancer för vissa dagar gör de ont i mig bara genom att säga ordet.. de e ett sånt enormt ångestladdat ord...
När jag e med Gaya så kan jag vara vem å hur som helst för Gaya tycker om mig likadant oavsett om jag harhår eller ej mm, djur dömer ju inte vilket e en väldigt fin gåva :-)
Likaså när jag e med Tyson å katterna, då kan jag släppa allt å bara vara jag, oavsett om jag både mår å ser sjuk ut, djuren dömer ju aldrig...
En annan skingra tankarna sak e när jag gör mina julkulor :-) både dom stora å små...
Jag gör ju vanliga julkulor, personliga julkulor där köparen själv får välja text på dom mm plus att jag även gör juliga örhängen vilket jag tycker e jätte roligt att pyssla med :-)
När jag sitter å gör alla beställningarna så glömmer jag bort mitt "riktiga" liv där jag eg e sjuk i spridd äggstockscancer... så säger läkarna att min diagnos heter men eftersom "spridningen" har blivit bättre så borde jag kanske snart kunna utelämna ordet "spridd"...
När jag sitter å gör mina örhängen å julkulor så har jag inte cancer utan då känner jag mig som en helt vanlig människa, så som jag va innan jag blev sjuk fast eg så vet vi ju inte hur länge jag hade demonen i mig innan de märktes några symptom men med tanke på antalet tumörer så tror läkarna att jag hade haft de ett tag...
Så göra mina julkulor å örhängen e ett av mina andra skingra tankarna pyssel å de fungerar faktiskt bra :-)
Jag gjorde ju kulor förra året oxå så långt innan jag började i år började de strömma in beställningar å nu med facit i handen så e jag superglad över att jag faktiskt piggnat på mig :-)
Nu ska jag försöka sova igen så jag e pigg som en mört när jag i morgon ska rida med min fina vän :-)
Avslutar med bilder på julkulorna å örhängena å om någon vill ha mer info/beställa så maila mig på:
dartan94@gmail.com.
Natti natti alla vänner :-))

ANNONS
Av Annica - 9 december 2016 01:11

De blev inget bloggande för mig i går.. jag va alldeles för trött å hade så ont så jag orkade inte...
Eg så e jag för trött i dag oxå.. ;-)
Senaste tiden så har jag varit såå extremt trött.. skulle lätt kunna sova dygnet runt, känns som att jag aldrig blir utvilad ordentligt.. :-/
Kan i å för sig bero på att jag aldrig sover en hel natt utan att drömma helt sjuka drömmar..!!!
De jag drömmer e inga trevliga drömmar utan helt skruvade, konstiga å skumma drömmar.. :-(
De e faktiskt lite drygt att när jag väl lyckas somna så sover jag oftast inte längre än ett par timmar..:
Suck..
När jag lägger mitt huvud på kudden så ska ju hjärnan oxå få en chans att slappna av å samla ny styrka å energi men i stället så börjar mitt lilla huvud gå på helspinn i 180 å de e när man lagt sig å de e mörkt som alla tankar kommer... mörka sorgliga tankar..
Tänker mycket på min sjukdom både i tid å otid men de e oftast när jag lagt mig å ska sova som alla tankar kommer..
När ska jag operera brösten..?
Kommer jag hinna få operationstid innan metastaserna har tagit sig dit..?
Kommer jag bli frisk..?
Tänk om cancermarkören stiger så jag måste starta igen med cytostatikan..?
Om jag blir frisk men får återfall, vad händer då, kommer jag klara detta en gång till eller kommer sjukdomen besegra mig..?
Kommer min fot å benvärk bli bättre..?
Jag fattar eg inte att jag faktiskt har gått igenom allt detta.. de e helt otroligt..
Jag blev ju inlagd dagen innan min operation å jösses så rädd jag va då.. jag va super nervös å kände mig som den allra minsta på hela jordklotet..
Dom första dagarna efter min operation minns jag inte så mycket från men efter ytterligare några dagar så kunde jag börja sitta upp mm å jag hade mitt rum som vette mot ingången av 95/96 så jag såg när alla bilar kom å åkte å jag minns flertalet gånger som Stefan hade varit å hälsat på mig som jag satt i sängen å såg våran bil åka därifrån.. då kände jag mig inte speciellt stor utan jag kände mig som ett litet barn som väntade på mamma å pappa :-/
Många gånger satt jag i sängen å tårarna sprutande på mig.. då kände jag mig enormt ensam.. å ledsen..
De e fortfarande mycket som rör sig i mitt huvud.. de e mera tankar mm nu än när jag va mitt uppe i allting med behandlingar mm.. kanske va så mycket då så de inte fanns utrymme i hjärnan för mer funderingar mm...
Jag undrar hur många som eg förstår vilken enorm "resa" jag har gjort..
Undrar om de verkligen går att förstå utan att va med om de själv..
Min läkare sa till mig förut att mina cellgifter jag fick va bland dom starkaste å mest aggressiva man kan få å likaså behandlingen jag gick igenom.. :-(
Kanske inte så konstigt att de va jobbigt då.. :-/
På dagarna så e jag glad för de jag orkar göra, de e så roligt nu när jag kommit igång mera med ridningen å Gaya tycker oxå de e jättekul :-)
De enda kruxet e ju min smärta i fötterna å benen men de kanske ger sig,? hoppasvk
Jag tror att Gaya kommer bli en mycket trevlig å rolig häst när hon inriden, hon e ju så stabil å duktig redan nu, förutom vid små trä spångar då kan hon springa bakåt i 190 för såna kan ju faktiskt äta upp hästarna :-)
Hur som så ska jag nu göra ännu ett försök att sova, utan mardrömmar å tankar så natti natti alla vänner :-))

ANNONS
Av Annica - 7 december 2016 01:31

Ni som e mig trogen märkte nog att jag inte skrev nåt inlägg på bloggen i går... jag va för trött å hängig så de blev ingenting... :-/
Just nu känner jag mig bara tom pga alla "goda råd" jag denna veckan fått...
Att jag kunde vara så dum så jag sa ja till behandling med cytostatika, de e ju verkligen ett stort no, no... :-/
Jag blir så trött.. när tar de slut.. hur länge ska folk tjata på mig.. å framförallt, vem säger att de e ok att klanka ner på hur jag valt att behandla min sjukdom...
Jag börjar nästan tycka de känns som nåt sekt aktigt å de vill jag verkligen inte vara med om..
Jag tycker det e bedrövligt att en sk vän ska försöka få mig att sluta med mina mediciner å sen ta hjälp av en homeopat...
Nu lever vi ju i en fri värld å dessutom så e jag ju vuxen typ två gånger om så jag har all rätt att bestämma helt själv ang min cancermedicin å behandling...
Från de ena till de andra så har jag i dag varit in till stan alldeles själv å de gick jättebra!
Fast värken jag hade i benen å fötterna när jag kom hem va bedrövlig..men de va de värt!!
De va jätteroligt att få susa runt på stadens gator som en helt vanlig människa, så som för alla andra e en helt vanlig vardag e för mig en kraftansträngning utan dess like..
Jösses såå trött jag blev.. alltså jag kände mig helt slutkörd å ändå va jag i farten bara någon/några timmar..
Man märker vilken tid de tar för kroppen att återhämta sig... de e helt otroligt eg när man tänker på de... kroppen måste vara fantastisk..
Hur som så e jag nu klar med julklapparna å de känns så bra, varenda klapp till Stefan känns helt perfekt :-)
Själv önskar jag mig en action kamera så jag kan föreviga mina stunder på fina Gaya :-)
Nej, nu ska jag försöka sova igen så natti natti alla, jag avslutar med bild på några av Tysons julklappar :-))

Av Annica - 5 december 2016 01:05

Häromdagen pratade jag med en av mina vänner å vi kom in på min sjukdom å vilka mediciner jag fått, behandlingarna mm...
Å jag kan ju säga som så att de e en väldans tur att vi inte pratar / träffas för ofta för då skulle de kunna va stor risk att Stefan typ lägger henne under en sten i skogen å låter henne ligga där å fundera...
Å nu undrar ni ju såklart vad som retat upp oss så mycket eller rättare sagt vad som retat upp Stefan så pass mycket..??
Jo, min vän tyckte att jag hade hanterat min sjukdom fel..!!!!
Jag har misskött min kropp pga att jag låtit mig bli behandlad av cellgifter å alla andra typ 10000 mediciner jag får... jag skulle enligt henne ha sagt nej till alla behandlingarna å behandlat mig med örter...
Enligt henne så har jag nu förstört min kropp då cellgifterna inte ger sig på bara de sjuka utan dom "förstör" ju allt dom stöter på under resans gång fram till tumörerna å de visste jag ju redan innan men enligt henne skulle jag avstått skolmedicinen å botat mig med örter plus att homeopatmedicin oxå skulle ha hjälpt till att botat de, sa hon... :-/
Jag blev uppriktigt sagt jäkligt ledsen å besviken då denna resan har varit superjobbig å jag har fått kämpa varenda dag..!!
Varenda dag sedan operationen har jag fått kämpa med biverkningarna från cellgifterna å dom andra medicinerna... jag har legat omkullslagen lääänge efter behandlingarna... jag har fått sitta på golvet å så fick Stefan hjälpa mig att duscha för att jag va för svag själv... jag hade 38 st tumörer varav vissa satt på stora kroppspulsådern.. jag har varit med om en mega stor operation.. som sagt så har jag verkligen fått kämpa å varenda dag har och är fortfarande en fight så när någon då kommer å dissar mig å mina behandlingar blev jag jätteledsen... :-(
Å Stefan blev ju arg som ett bi när hon nedvärderade mig gång på gång...
Likaså så berättade jag för min vän att min cancer e ärflig å att de e ca 80-90% risk att jag oxå får bröstcancer så de bästa e att operera bort brösten å få implantat men då såg hon ut som att jag va ett ufo..
Enligt henne så e de helt onödigt å de bästa jag kan göra e att börja med olika örter å sen fanns de nån "homeopatmänniska" som oxå tyckte att cellgifterna å bromsmedicinen va helt onödiga å dessutom så e de väldigt farliga mediciner å dom kommer enligt min vän inte stt göra mig frisk utan tvärtom, dom kommer förstöra mig mer än vad de kommer rädda mig... ex så har jag ju fått nervskador i fötterna å benen å enligt henne så hade jag ju aldrig fått de om jag sagt nej till skolmedicinen..
Jag kände mig kränkt, ledsen å rent ut sagt jäkligt bedrövlig.. :-(
Jag fattar inte att man kan göra å säga såna här saker till en som e sjuk å varje dag kämpar för att med tiden förhoppningsvis kunna komma tillbaka till de livet jag hade innan jag blev sjuk... jag tycker hennes beteende va de värsta jag någonsin hört... :-/ nu har jag ingenting emot örter mm, jag använder de ofta som ett komplement både till mig själv å mina djur vilket har fungerat bra men att säga nej till medicinen som ska rädda mitt liv å göra mig frisk de gör jag aldrig, jag skulle aldrig "gambla" så med mitt liv..
Jag tycker de va opassande å jäkligt dåligt att nästan "skälla ut mig" för att jag e så hemsk mot min kropp som tar cellgifter...
Jag frågade om hon hade opererat ut 38 st cancertumörer plus att jag ändå har en del kvar i mig som inte gick att operera bort men då svarade hon inte...
Jag har haft ett rent helvete sedan april månad så att då få höra att jag inte gjort nåt bra va fruktansvärt, jag blev sååå ledsen...
Jag tror inte de finns nån som förstår hur de e att ha en sån här sjukdom med dessa behandlingar, mm om man inte varit med om de själv.. sen är de ju inte enbart fysiskt, de tär ju enormt på en även psykiskt.. de ältar ju i mig hela jäkla tiden.. hela tiden finns de där som en fluga runt en sockerbit.. gnagande... tänkande... ligga sömnlös på nätterna pga alla tankar mm...
Så kom för fan inte å säg att jag skött detta fel, jag har kämpat med näbbar å klor mot denna jäkla sjukdom å de tänker jag fortsätta göra för jag ska bli frisk, med hjälp av skolmedicinen..!!!
Nu e jag trött så jag ska försöka sova igen men innan john blund kommer sätter jag in foto på Gayas 2:a advents firande i dag med sin alldeles egna adventsljusstake, fint va..??!!
Natti natti alla vänner :-))


Av Annica - 4 december 2016 00:59

Det var en tung dag i dag...
Det är 8 år sedan mitt allt dog...
Min stöttepelare i livet... Min vän...
Det sägs att tiden läker alla sår men det vete håle om det stämmer... :-/
8 år har gått och det går inte en dag utan att jag tänker på henne hela tiden....
Jag saknar henne så det gör ont...
Min mormor...
Hon försvann ju så hastigt...
Jag hann aldrig tala om hur mycket jag älskar henne...
Jag hoppas hon vet det...
Ja, för 8 år sedan var allt en riktig mardröm... :-(
Jag åkte hem till henne den 3/12-08 för att hon inte hade svarat i telefonen på hela dagen och när jag kom dit såg jag genom brevlådan att morgontidningen fortfarande låg kvar och då...
När jag såg det...
Förstod jag att det var någonting allvarligt som hade hänt...
Världen började snurra, jag blev illamående och trodde att jag höll på att dö...
Men visste att jag måste skärpa mig och ta tag i detta.
Jag satte nyckeln i mormors lås och vred om och öppnade dörren och såg då att innerdörren var låst vilket hon alltid gjorde när hon gick och la sig så i det ögonblicket visste jag att något hade hänt och att det måste ha hänt natten innan...
Konstigt nog kunde jag hålla mig så pass "normal" så jag ringde polis.
Polis och ambulans kom direkt och efter mycket och lång tids bändande så fick dom upp dörren och det som den ambulanskillen sa som gick först in i lägenheten kommer jag aldrig glömma, "DÄR LIGGER HON, HÅLL ANNICA UTANFÖR"..
Dom här orden ekar fortfarande i mitt huvud...
Tror ni dom kunde hindra mig från att gå in, NEJ...
Och där låg hon ju...
Mitt allt...
Min älskade mormor som alltid har funnits där för mig och hela mitt liv varit som en extra mamma...
Där låg den som jag älskar mest i hela världen och som betyder mest för mig...
Min värld raserades...
Den kvällen körde jag hem själv från mormor men jag minns inte mycket utav bilfärden hem...
Tiden efter detta var såååå jobbig och är än i dag, detta var det värsta jag någonsin varit med om...
Hon var ju min stöttepelare i livet...
Jag hoppas att hon vet hur mycket jag älskade henne och vad hon betydde för mig...
Sedan jag blev sjuk har jag saknat mormor så enormt mycket.. jag hade kunnat göra vad som helst för att få ha henne hos mig igen... hon fick mig alltid att känna mig trygg å oavsett hur ledsen jag va så kunde hon alltid förvandla mina tårar till leenden...
Herre jösses så jag saknar henne.. :-(
Sätter in några foton på min alskade mormor och några som min morbror har tagit från minneslunden.
Älskar dig för evigt mormor och jag kommer aldrig glömma alla roliga stunder vi hade tillsammans, som när jag tvingade dig att bygga vattenhinder i vardagsrummet när vi lekte häst och jag rev hindret, jösses vad med vatten det var överallt, men kul hade vi :-)
Som avslutning sätter jag in lite vackra å sorgliga ord:

Jag vill fortfarande ringa dig, men ditt gamla nummer är inte längre i tjänst..
Jag minns din adress, men du bor inte där längre...
Posten har ingen adress heller till dig, jag antar att himlen är alldeles för långt borta.
Du är saknad alltid och för evigt...

Jag älskar dig för alltid finaste mormor!

Av Annica - 3 december 2016 00:50

Som ni säkert märkt så blev de inge bloggande i går... jag va så extremt trött när jag kom hem efter behandlingen... :-/
Hur som haver så va de ju dags igen att få min tredje behandling med bla Avastin å den här gången va jag förberedd å hade satt fast Emla plåster på min port-a-cath eftersom de har gjort så enormt ont när dom satt fast mig i port-a-cathen å tack säger jag till Emla plåstret för de gick bättre när dom stack mig den här gången så sånt plåster ångrar jag att jag inte använt tidigare... :-/
Medicinen Avastin jag får e en slags bromsmedicin kan man säga.. den fungerar som så att den går in å stänger av tillförseln av blod i dom kärlen som e nära tumörerna..
Jag får den här medicinen var tredje vecka å ska fortsätta med den i cirka ett år..
Jag har tänkt på de som läkaren sa att min kropp förmodligen måste vila å läka ordentligt innan vi kan gå vidare med nästa operation då den jag gjorde i våras va jättestor å komplicerad mm... vi får väl se hur de blir med den å hur länge jag behöver vänta... de e ju stor risk att bröstcancern hinner bryta ut om man väntar å de vill jag verkligen inte.. jag vill aldrig mera vara med om denna "resa" igen.. vill aldrig vara med om detta igen.. va verkligen de värsta jag någonsin har varit med om... dom enorma doserna med cellgifter som man får, dom slår ju ut en totalt.. fy böveln så hemskt de va..
Å som jag nyss sa så tänker jag aldrig vara med om detta igen så nästa vecka ska jag prata med överläkaren för om dom anser att min kropp inte återhämtat sig tillräckligt för att vara med om en operation hur i hela håle hade dom då tänkt att jag skulle orka en "resa" igen fast nu med bröstcancer... låter ju helt orimligt i mina öron :-/
Men som jag sa så ska jag ta itu med de nästa vecka...
Från de ena till de andra så har jag varit jättedålig i mina fötter å ben i kväll.. riktigt så här dålig har jag nog inte varit tidigare... jag kunde inte ens gå från soffan till sängen utan att hålla i mig i allt som finns att grabba tag i... jag gick ju med i dag när Stefan hade insläppet å innan jag va tillbaka på stallplan igen trodde jag att fötterna å benen hade exploderat :-(
Nu ska jag sova så jag avslutar med en bild på min andra fästman jag har, han som ger mig medicinen å går på date med mig en gång var tredje vecka :-) natti natti alla :-))

Av Annica - 1 december 2016 00:49

Ja, som rubriken lyder så va de i dag dags för läkarbesök igen inför morgondagens behandling å de gick både och, va både bra å mindre bra saker vi diskuterade... :-/
Först gick vi igenom mina provsvar å dom ser jättebra ut förutom att hb va lite lågt, för att vara mig va hb jättebra men om en frisk människa skulle haft mitt värde hade de varit i botten, likaså så va erytrocyterna (röda blodkropparna) lite låga.
Cancermarkören ligger fortfarande bra, den hade tom gått ner lite till :-)
Sen pratade vi om den dumma tumören jag har fått i lymfkörteln vid nyckelbenet å enligt röntgen så har den minskat ganska mycket så läkarna skulle ha ett möte å bestämma vad som e bäst att göra åt den... ant låta den vara å hoppas medicinerna jag får nu biter på den, eller operera bort den, eller stråla... jag själv hoppas ju på de förstnämnda för jag vill varken operera den eller få strålning...
Efter de pratade vi om mitt svar på genprovet, de va ju positivt...
Nu kommer jag bli kallad till klinisk kemi där dom bla ska räkna den "exakta" siffran på hur många procents risk de e för mig att få bröstcancer oxå... :-(
Vi pratade oxå om min ev bröstoperation å nu sa hon att dom eg inte vill operera mig än på ett tag.. pga att operationen jag gjorde när dom plockade ut alla 38 tumörerna va så stor å omfattande så vill dom att min kropp ska vara helt återhämtad från de plus från cellgifterna så de betyder att de kan dröja lääänge innan de blir tal om nån operation, hon sa att de kunde även hinna bli bröstcancer innan jag får operation å skulle jag ha sån jäkla otur så gräver jag ner mig.. då e de ingen ide att operera mig alls för då e de för sent å då har jag redan grävt en grop å hoppat ner... :-/
Jag orkar verkligen inte gå igenom detta en gång till... vet inte vad jag skulle ta mig till om jag behövde börja om med en till cancer å börja från början igen med cellgifterna... de va så extremt jobbigt så jag skulle inte orka en sån här behandling igen.. aldrig mer att jag tänker göra om skiten igen, finns inte på världskartan.. :-/
Jag själv kan inte fatta hur läkaren kan säga att min kropp inte e redo för en sån här stor operation igen men dom verkar ju tydligen tycka att min kropp skulle orka med att få bröstcancer oxå....
Måste faktiskt säga att jag ibland funderar lite över hur 17 dom tänker...
I dag fick jag inte träffa min behandlande läkare utan i dag va de chefsläkaren som jag hade å jag tänkte jag ska ringa å prata med min behandlande läkare i morgon.
Jag pratade med min mamma i går å hon e sååå otroligt ledsen över att hon som hon själv uttryckte det har gett mig cancer... jag har försökt förklara att de inte e hennes fel men hon e ju snudd på otröstlig... lilla mamma... :-/
Nu ska jag sova så jag kommer upp i tid i morgon när jag aka till Ackis å få behandling så natti natti alla fina vänner :-))

Av Annica - 30 november 2016 00:22

Då va de dags igen då..
Läkarbesök i morgon... :-/
Tycker inte om dessa läkarbesök, e alltid orolig inför dom å provsvaren från proverna jag tog i dag... e livrädd för att cancermarkören har gått upp.. då vet jag inte vad jag tar mig till för jag orkar inte göra denna resa en gång till... så var snälla å be till alla högre makter som finns att provsvaren e bra..
I morgon ska vi oxå gå igenom de som måste göras med mina bröst... känner inte alls för att operera mig men vad har jag för val, som jag skrev förut så e de liksom kniven mot strupen :-/
Jag ska även prata med min läkare om min neuropati för den har ju inte blivit bättre utan tvärtom, jag har fått ökad smärta i fötterna å benen å jag fattar inte varför de inte ger sig nån gång, blir de inte bättre snart så blir jag tokig för de gör så ont :-(
De e nog inte många som vet hur jag egentligen mår.. den här bedrövliga smärtan som känns som knivar som skär upp genom mina fötter å upp genom benen... å de e bara ett av alla mina problem jag fått sedan jag blev sjuk.. vissa problem skriver jag inte ut här, dom e lite för privata ;-)
Å sen denna enorma tröttheten.. jag skulle lätt kunna sova nästan dygnet runt.. jag ligger fortfarande lågt i både hb å erytrocyter... kanske tar tid innan de blir bättre.. jag vet inte... de känns som att jag skulle ha sprungit ett maratonlopp varje dag.. minsta lilla ansträngning e jätte jobbig för mig..
En vän sa till mig häromdagen att hon trodde jag mådde bra nu för att jag inte hade berättat detta men vad hjälper de mig om jag gnäller å jämrar mig, jag mår ju inte bättre av de..
På torsdag e de dags för behandling igen.. helt urtrist e de att va där å bara sitta å vänta på att medicinen gått in klart men nu när de bara e en medicin så e de ju som en fis i rymden i jämförelse mot alla jag fick förut å alla timmar de tog, de va riktigt jobbigt..!
Den här gången har jag Emla plåster jag kan sätta på min port-a-cat så de inte gör så ont när dom sätter in droppet där, förra gången gjorde de bedrövligt ont...
Den e lite snubbig att ha port-a-caten för ibland om de ex kliar där den sitter å jag inte tänker på att den e där å kliar på som vanligt så känner jag slangen som går från den å jag känner även hur slangen rör sig, e lite snubbigt faktiskt..
Från de ena till de andra så hade vi en spolbil hemma i dag då vi har haft problem med avloppet i köket som tyvärr bara blev värre å värre så i dag fick experterna komma å spola rent å de blev så bra så, nu funkar de kanon :-)
Nu ska jag försöka sova lite innan doktorn i morgon så natti natti alla goa människor :-))



Presentation

Fråga mig...

1 besvarad fråga

Översätt

Diverse

Titta in....

Matbloggstoppen

Länk

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Dom söta på landet... med Blogkeen
Följ Dom söta på landet... med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se