Jag har den senaste tiden tänkt lite på hur tiden har varit sedan jag fick cancer beskedet å allt har gått så fort... de har gått i ett hela tiden... de känns som att jag står utanför som i en film å tittar på, har nog inte riktigt fattat att detta verkligen händer/har hänt... :-/
Det har varit så enormt jobbigt å jag har känt mig så extremt ensam, jag har verkligen saknat nån mer att prata med, vill eg inte ösa allt på Stefan men som jag skrev förut i ett inlägg så försvann ju mina vänner samtidigt som jag fick cancer beskedet..
Jag förstår verkligen inte varför dom flesta av mina vänner tagit avstånd från mig...
De e ju nu jag behöver er som mest.. att ge mig styrka så jag klarar av att gå igenom detta hela vägen...
Många säger att dom inte vad dom ska säga, hur dom ska vara, dom e rädda för att göra fel...
Men vem e inte rädd då..??
Själv e jag livrädd.. hela tiden..!
Vad ska PET-röntgen visa..?
Har de spridit sig..?
Kommer jag behöva operera mig igen..?
Mera cellgifter..?
Mm mm..
De där går runt i mitt huvud hela tiden.. :-/
Så... ni e inte ensamma om att vara rädda... jag e oxå rädd..
Många säger att dom inte vet vad dom ska säga mm men de handlar inte om de.. ett sms skulle många gånger ha glatt mig... :-(
Samma sak gäller för Stefan..
Man får inte glömma bort att han oxå har de jobbigt.. som ex när jag opererades å efteråt åkte som en jojo fram å tillbaka till sjukhuset, då hade han nog blivit glad över lite omtanke.. de e ju inte bara jag som haft de jobbigt...
Stackars Stefan hade de urjobbigt när jag opererades, han for ju fram å tillbaka till sjukhuset å tillbaka hem för att rasta Tyson å fixa stallet mm... han hade nog blivit glad över en hjälpande hand då...
Många har sagt att säg till om ni behöver hjälp men de gör man inte för man vill inte va till besvär.. jag har en mycket god vän å hon förstod att man inte alltid ber om hjälp, hon gjorde sakerna självmant å de uppskattades super mycket :-)
Men men... nu e de som de e å jag hoppas verkligen att jag inte blir lika frånvarande å känslokall om detta drabbar någon annan i min närhet..
Just nu mår jag bättre å jag ska njuta för varje dag jag hinner må bättre innan nästa grej kör igång...
Nu ska jag sova så jag avslutar med lite kloka ord.. natti natti alla goa vänner :-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu va de vääldigt länge sedan jag skrev nåt här.. Så vad har hänt sedan sist..? Jo, en hel del.. Jag opererade ju nyckelbenet i december plus att dom fick ta ben från höften å dom båda har läkt jättebra :) Gaya skar ju upp hela sitt knä i januari å d...

Nu har de gått 4 veckor sedan bästaste Tyson lämnade oss å saknaden å hålet i mitt hjärta e så stort.. hela hjärtat e trasigt.. :-( Men de börjar läka! Tack vare en sån fin pojke som heter Lappland Dream Nitro, alias "Hasse"! En supergo å trevli...

I söndags hände de som aldrig fick hända.. Vår finaste, bästaste å älskade Tyson lämnade oss å blev en ängel.. :-( Han blev akut sjuk på morgonen så de fanns tyvärr inget annat att göra än att låta honom somna in.. De här e absolut en av de värsta sa...

Förra veckan var jag på återbesök på ortopeden å fick träffa en som e expert på nyckelbensfrakturer å summa summarum så läker inte min fraktur, den har inte läkt ett smack trots att de gått ca 6 månader.. :-/ Förmodligen så beror de på att jag e st...

I dag ringde min ortopedläkare med svaret på datortomografin som jag för nån vecka sedan gjorde å de va lite blandad kompott.. Trots att de har gått 5 månader sedan jag bröt nyckelbenet så har de inte läkt.. enligt röntgen så fanns de inga tecken p...