I går gjorde jag verkligen mitt yttersta för att pallra mig in till Apoteket å hämta ut medicin till min häst trots att jag mår urk pga biverkningarna från cyton å vad händer då..??!!
Jo jag blir utpekad som en apa i bur, som jag vore med i en förbaskad freakshow... :-(
En hel jävla fucking familj pekade på mig å kommenterade hur konstig jag såg ut utan hår, dom skrattade åt mig mm, mm...
Å då va de inte bara barnen utan även föräldrarna.. :-(
Gissa hur man mår efter de..??!!
Självförtroendet e ju verkligen på topp just nu... eller inte..
Annica = ledsen... :-(
Har haft de väldigt jobbigt den senaste tiden men varje dag försökt att sätta på mig ansiktet för att de utåt sett i alla fall ska se ok ut men nu när de här hände så tappade jag allt.. känns som jag kryper ner i sängen å stannar där för resten av livet.. då förstår ni nog hur glad å pigg jag känner mig när jag hellre hoppar ner i en grop än går ut bland människor (läs idioter) igen.. :-/
De sårade mig så in i hela helvetet..
Jäkla patetiska dårar...
Eg så vet jag väl att jag inte ska ta åt mig men de e liksom lättare sagt än gjort..
Orkar inte vara sjuk längre, sjukdomen styr ju mitt liv totalt, vill bli "vanlig" människa igen så jag kan ha ork till allt som fyller mina energidepåer..
Häromveckan sa en "vän" till mig så här:
Med alla dessa läkarbesök å behandlingar du har så måste de ju gå åt en massa tid, hur har du tid, e ju nästan som att sjukdomen får styra...
Tack för den käftsmällen.. jag kan faktiskt tycka att jag har nog utan dessa specialistuttalandena :-/
Nu ska jag sova, e trött å dålig sedan onsdagens cyto behandling så jag avslutar med en bild som betyder mycket för mig...
Rosa bandet i all ära.. detta e mitt "gröna" band, ovarialcancerbandet..
Natti vänner :-))